Dagens siffror som i går; 36,8 kg

Det är en riktigt bra dag i dag. Kanske för att jag har sovit hur bra som helst och gick upp SENT i morse:) Vakande till vid 6 för katterna härjade men sedan somnade jag om och vaknade inte förrän fem över åtta!!! Då var det för sent för promanad eftersom personalen kommer vid nio till frukost så JAG LÅG KVAR I SÄNGEN(!) till 8.20. Och jag mådde inte ens dåligt av det! Sedan gick jag promenaden efter frukost och det var riktigt skönt, kanske för att jag inte var så trött som jag brukar vara när jag går vid kvart i fem:)

Efter det har jag hunnit stryka och sätta upp nya gardiner i köket, nöjd med att jag inte hetsat så mycket än i dag! Fler såna här dagar tack!

I går kväll efter middagen gick jag in till stan, köpte tröja och linne som planerat på Gina, fick panik i provhytten, fattar inte hur min mage kan vara så stor och hela jag är så äcklig! Oproportionelig, ser helt konstig ut. Och har för stora lårmuskler! Kanske för att jag går? Men jag måste ju gå! Någon som vet hur man får bort dem???

I kväll är det bra personal och det kommer det vara nästan hela helgen, skönt! Synd bara att KALASET är på söndag:(

Dagens siffror 36,8 kg

Jag fick brev i går. Från landstinget. Det tog ett tag innan jag pallade med att öppna det. Det var en kallelse till anorexicentret. 17 november. Jag fick lite panik först men nu känns det bättre. Jag måste förändra saker i mitt liv och jag kan inte göra det själv. Dessutom är det en hel månad svar så jag behöver inte freaka ur redan:) Jag kommer inte få träffa någon av mina tidigare behandlare då, men föreståndaren och läkaren. Det är den läkare jag mailade till som jag vill ha som PAL så jag hoppas att det innebär att jag kommer få henne som läkare. Det kommer vara ett bedömnings-samtal först sen får vi se. Bara de inte frågar mig vilken hjälp jag vill ha för det kan jag inte svara på! Funderade mycket under promenaden igår kväll… Jag vet att personalen vill att min kontaktperson härifrån följer med och först tänkte jag ”Nej! då vågar jag inte berätta allt!” men nu vet jag inte, de kommer ju få veta iaf och hon kan nog hjälpa till så att jag verkligen får den hjälp jag behöver. Jag får se hur jag gör. Det är ju som sagt en månad kvar!

Kompis-fikat igår var bra. Det var inte svårt att prata och det blev bara kaffe. Hennes dotter är så söt, 8 månader gammal och glad hela tiden. Jag blir alltid så sentimental när jag träffar småbarn, tänk vilken jobbig tid de har framför sig. Och när det är en tjej tänker jag automatidskt att hon kanske kommer få ätstörningar när hon blir tonåring… men det hoppas jag att hon slipper! Tänk om man varit liten och skulle vara tvungen att gå igenom de senaste 15 åren en gång till, hemsk tanke!!! Snart är det frukost och sen jobb. Jag är piggare i dag, det var inte svårt att gå upp kvart i fem när klockan ringde. Hoppas det blir roligt på jobbet också och att jag inte blir så sliten. Men sen är jag ledig igen i fyra dagar. Mina veckor går så fort, de börjar på tisdagen och slutar på torsdag eftermiddag:)

I kväll är det jobbig personal – igen. Så jag går promenaden själv och går inom stan och köper tröjan på Gina, då har jag något att skylla på:)

I dag orkar jag inga dagens siffror. Det kommer i morgon igen.

Jag hade massor av planer innan frukost på vad jag skulle göra i dag. Sedan vaknade herr anorexi och nu kan jag inte göra någonting annat än det vanliga. Hetsa och möjligen sitta vid datorn en stund. Jag hade planerat att gå in till stan och köpa en tröja och ett linne på Gina Tricot och nya hörlurar till MP3´n och sen skulle jag åka och handla mat. Maten kommer bli inhandlad i eftermiddag i stället men stan blir inte i dag. Jag ska försöka på fredag i stället.

I eftermiddag ska jag till en kompis men det blir nog inte så länge. Jag tycker det är skönt att jag ska dit i stället för att hon kommer hit för då kan jag gå hem när jag inte orkar längre. Är inte orolig för fika, det blir nog bara kaffe.

Personalen nu på förmiddagen är samma som i går kväll. Till frukosten hade hon med sig ett clementin som hon skulle äta under tiden som jag åt gröt. Jag höll på att bli galen på att se henne sitta och pilla med varje klyfta, värre än en anorektiker! Under tiden jag åt gröt, diskade och skrev dagsplanering hade hon fått i sig halva sitt clementin! Jag orkar inte med dem längre!!!

Dagens siffror 36,9 kg

Jag borde må bra i dag – fysiskt. För jag väger jättemycket och jag är hur tjock som helst. Hittade nästan ingeting att ta på mig i morse såg ut som en flodhäst i allting! Jeans som var planen var inte att tänka på:( Trots det är jag jättetrött och har frusit hela dagen fast alla säger att det inte är kallt. Tröttheten beror förmodligen på något så simpelt som för lite sömn:S Jag har svårt att gå och lägga mig på kvällarna det är svårt att slita sig från maten… hetsar på kvällarna och det är inte lätt att ta tag i sig själv och lägga ner. Jobbade i dag och då måste jag upp vid kvart i fem för att hinna gå promenaden oh äta frukost med personalen, det blev 6 timmars sömn i natt och det är för lite för mig!

Psykiskt borde jag må förjävligt med en viktuppgång på 7 hg. Och jag mår väl inte särskilt bra men det har varit uthärdligt. Om jag bara kan låta bli att tänka på nästan helg när jag ska på 85-års kalas för farmor. Om jag gick upp så här mycket av det jag åt i söndags, hur mycket kommer jag då inte gå upp nästa vecka?!!! Skräck! Fasa! Ångest! Jag hinner säkert inte gå ner det här heller innan dess. Borde jag vilja dö nu?

Jobbet var ok men jag var som sagt trött och vi kunde inte göra så jättemycket för datorerna trulade och borden var täckta med printade plexi-skivor så det gick inte skära plancher under tiden heller. Monterade lite skyltar men inget avancerat. Det var kanske lika bra det:S

Hatar kvällens personal och jag vet inte hur jag ska göra med promenaden. Om jag ska gå den själv eller om jag ska gå med henne och försöka prata vardagliga saker som inte är jobbigt. Men hon går i snigelfart och jag vet att hon inte vill gå. Hon har ingen kondition alls och tycker det är en plåga när hon måste gå med mig och hur kul sällskap blir det?!

I morgon ska jag träffa en kompis och hennes lilla dotter. Blir kul men lite stressad över att ha något inplanerad på ledig dag. Men jag hinner ju allt jag måste göra ändå. Det går inte att vara så inne i tvång runt rutiner så jag inte kan leva också. Jag vill ju inte bara hetsa hela dagen… eller vill jag det…

Dagens siffror 36,2 kg. Hur det kan vara 2 hg mindre efter dagen igår är en gåta men det kanske inte syns förrän på vikten i morgon?

I dag känner jag mig ganska stark för en gångs skull. Promenaden i morse gick utan att jag tänktepå det och förmiddagens Maxi – djuraffären tur var inte heller jobbigt. Tog bilen för jag skulle köpa kattsand och 20 kg tar jag inte på cykeln! Men jag märker att jag inte kör så mycket och att det är jobbigt att hålla koncentrationen. Nu var det ju inte så långt men jag kan förstå dem som säger att jag inte ska köra bil just nu.

Jag skulle ju skriva om i går. Det första som var bra var att min syster följde med också. Det går så mycket lättare att prata och umgås om man är fler och min syster är rätt rolig att lyssna på:) Hon är 21 men när hon är med oss i familjen är hon fortfarande fjortis, haha, förmodligen för att hon är så mycket yngre än mig och min andra syster. Vi var här hemma en stund sen åkte vi till IKEA, Jag som hatar att äta lunch där! Jag ville inte ha det vegetariska alternativet, de är inte bra på vegetarisk mat… det blev laxfilé med broccolipuckar. Försökte att inte tänka bara äta. Jag försöker också tänka att EN dag gör ingenting och att jag ändå inte får gå ner mer nu för jag ligger redan under vikten som är gränsen för inläggning på medicinkliniken! Efter maten gick vi runt en stund på IKEA jag köpte en lila lampskärm:) syster är galen i ljus så jag vet inte hur många olika sorter det blev till slut! Efter IKEA åkte vi till ett köpcenter. Jag hittade nya stövlar, det var hur bra som helst de var inte ens dyra och mina gamla är inte längre vattentäta. Mina vader som jag alltid haft komplex för att de är så breda var tydligen inte det längre för nästan alla stövlar var för stora(!) de jag hittade till slut hade spännen som man kunde spänna åt så de blev mindre. Sen köpte jag nya gardiner som jag letat efter i typ två år. Svarta och lila och en lila duk. Mitt vardagsrum kommer bli hur fint som helst nu! Next big issue; FIKA. Det finns två caféer på det köpcentret och vi kollade båda men inget hade något som kunde vara ok. Till slut tröttnade jag på anorexin och tog en kaka! Så liten som möjligt men ändå en kaka.

När vi kom hem skulle jag ha ätit middag men jag sa att vi precis ätit och hoppade över det. Jag hade ändå ätit mer än jag skulle den dagen. Promenaden gick jag inte heller. Det hade jag lite ångest för men vi hade gått från 11 – 16.30 så det fick vara ok.

Jag hade nog trots allt mindre ångest än vad jag borde ha haft efter en sådan dag. Jag var trött men inte överdrivet trött och vi hade trevligt så det var en bra dag. Jag hade däremot grym ångest innan jag ställde mig på vågen i morse!!! Men hade gått ner två hekto… inte mycket men har stått still i flera dagar så det kändes ändå bra. Får se vad vikten visar i morgon, förmodligen upp ganska mycket. Jag har hetsat hela dagen i dag, tog väl igen att jag inte kunde hetsa på hela dagen nästan i går:( Handlade på förmiddagen men köpte inte så mycket hets-mat, hade en del hemma redan. Åkte först till Maxi, sedan till netto. Det är billigare på Netto men jag vill köpa den ”vanliga” maten på Maxi av någon anledning. Det känns bättre då…

Nu är det middag sedan promenad.

Jag har så mycket olika tankar i huvudet nu så jag vet inte hur jag ska kunna reda ut dem. Det har varit en bra dag. Även om herr anorexi är asförbannad på mig och mamma och hela världen.

Jag har världens bästa föräldrar. De har verkligen inte förtjänat en sån här dotter! Jag har skadat dem på så många olika sätt. Ju mer jag förstår om mig själv desto mer inser jag att jag inte har rätt att leva. Men om jag dör så gör jag dem ännu mer illa. Det enda sätt för mig att betala tillbaka något av allt jag fått är att bli frisk och ta tag i mitt sätt att hantera saker och mitt sätt att vara på, försöka bli en bättre människa. Det kan jag inte bli genom svälten. Jag orkar inte tänka på vad jag utsatt mina föräldrar för för då går jag sönder av skam och självförakt och sorg. Det enklaste sättet att döva de känslorna på är genom att stänga till det inre rummet och ständigt vara igång. Hetsäta, handla, motionera, hetsäta igen osv. Det är det jag har ägnat kvällen åt. Liksom alla andra kvällar. Orkar inte tänka. Orkar inte kämpa. Orkar inte ta tag i mitt liv.

ABC gör mig inte bättre. Det är jag som måste göra mig bättre.Jag vet inte ens om de kan hjälpa mig. Det är så mycket de inte vet. Så mycket jag har ljugit om i terapin. Jag kanske blir ännu sjukare där. Inte fysiskt men psykiskt. Jag måste bli oberoende av andra och på ABC blir jag tvärtom mer beroende av bekräftelse från andra. Jag såg ett utdrag på nätet från ”Fråga doktorn” om en f.d. anorektiker (avsnittet finns på SVT play), det handlade om att man måste lära sig att bekräfta sig själv i stället för att hela tiden söka bekräftelse från andra. Det tog ett tag för mig att ta till mig det men det är verkligen så det är för mig, jag måste hela tiden få bekräftelse från andra. Det är nog mitt största problem. Det är det alla mina självskade-handlingar egentligen har handlat om. Det var så min sjukdom började. ”Se mig, tyck om mig!”

I kväll såg jag ett annat program på TV, jag som inte sett på TV på många månader klarade att se ett helt program och dessutom vara ganska koncentrerad även om jag hade ångest hela de 45 minuterna programmet varade. Jag är dock osäker på om ångesten berodde på att jag satt stilla, att jag ätit för mycket under dagen, att jag hade alla dessa tankar eller om programmets innehåll. Men jag stod ut och såg klart programmet. Det var ”Kalla fakta” och det handlade om självskadetjejer och en anorektiker som varit/är intagna med tvångsvård på rättspsykiatrisk avdelning. Jag var en gång nära att hamna på en sådan men klarade mig undan. Att jag inte kommit dit beror främst på att jag var så ung när jag blev sjuk och att jag fick stanna på BUP även efter att jag fyllt 18. Jag var där tills jag var 20 år och jag är övertygad om att hade jag hamnat inom vuxenpsykiatrin tidigare så hade jag slutat på rättspsyk. Jag vet inte om det hade gjort någon skillnad för min del men jag är tacksam över den vård jag kunde få på BUP och att de sedan hittade ett behandlingshem för mig. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här men jag blev berörd och ledsen när jag blir påmind om hur livet varit och fortfarande är. Jag har tagit mig ur det värsta, kanske, nu är det en annan typ av helvete jag befinner mig i. Jag undrar om jag har rätt till vård på ett behandlingshem för svårt sjuka anorektiker. Är jag inte för frisk för det? Jag har aldrig vägt 26 kg som tjejen i programmet (hon är nu på Stockholms center för ätstörningar). Jag vet ju egentligen mer om mig och min sjukdom än någon annan och hur ska någon utifrån kunna göra mig friskare. Allt ligger ju redan hos mig. Vad har jag för rätt att ta en plats från någon annan som är sjuk ”på riktigt”? Som ”bara” har svår anorexi och inte som jag som skadat så många människor på vägen och ”tvingat till mig” vård. Som inte har hjälpt…

Mer om hur dagen har varit kommer i morgon det orkar jag inte i kväll men kände att jag behövde skriva ner lite tankar. Jag måste komma på något bra sätt att förmedla till mina föräldrar hur mycket jag älskar dem och låta dem veta hur tacksam jag är!

Dagens siffror 36,4 kg

Kan någon ta bort den här dagen ur almanackan så det blir i morgon typ, nu?! Mamma kommer om en stund och jag vill inte. Jag vill vara hemma i tryggheten och hetsa och äta mat som är ok för mig till lunch. Jag vill inte vara bland en massa folk som stirrar på mig och en mamma som inte får oroas och dessutom ÄTA otäck mat!!! VAD jag ska äta har jag ingen aning om och inte heller vart vi ska gå. Vi har inte heller något planerat att göra så det kommer inte att bli lätt i dag! Jag funderar på att dra med henne till ett museum några mil härifrån. Då blir det lite tid i bilen och sen har vi något att göra en stund. Men om vi åker dit vet jag inte vart vi ska äta och om det komme finnas något jag klarar av. Plus att tid i bilen innebär massa småprat och det går inte för länge i taget. En stund är det ok men inte längre. Well, vi får se hur vi gör. Mamma kanske har kommit på något annat hon vill göra, kan ju hoppas på det! Gillar inte heller när hon säger att hon kommer någon gång runt 10-11. Om hon kommer vid 11 hade jag hunnit hetsa en stund innan men nu vågar jag ju inte ifall hon kommer tidigare. Och jag klarar inte av att bara sitta utan att ha någonting att göra. Hoppas jag har saker att kolla på datorn som tar tillräckligt lång tid!

Jag går inte ner i vikt längre… eller jag har inte gjort det på tre dagar. Men kollade den andra vågen i dag och muskelmassan har ökat ganska mycket, till 94,2% och vatten till 75,4% det innebär att båda de värdena ligger på ”hög” nivå. Fett procenten ligger kvar på 5% men det är det lägsta som går att mäta så jag vet inte om det stämmer. Gillar inte att jag har mycket vätska i kroppen! Tidigare låg det inom normalvärdet. Det beror förmodligen på kräkningarna och all motion… Att muskelmassan är så hög vet jag inte vad jag tänker om. Det är ju bra för då finns det mindre plats till fettet men jag vill inte ha massa muskler, jag vill bli smal!!!

Personalen sa att jag såg sliten ut i går. Jag ser ingen skillnad. I dag är det dock massa smink som gäller och en kjol med tyll under som gör att jag ser ännu tjockare ut än vanligt men eftersom jag ska träffa mamma är det väl bäst så. Jag har sovit bra i natt också, det är skönt. Tycker det är jobbigt att gå och lägga mig på kvällen bara för att jag vet att när jag vaknar måste jag gå ut och gå och jag orkar inte det. Men jag måste ju. Bästa tiden på dagen är nog efter frukost om jag är ledig, då har jag tomma timmar fram till halv ett och sen är det bara lunch och sen egen tid till halv fem. Det känns bra att inte vara tvungen att göra saker, jag gör det som passar mig:)

Dagens siffror 36,4 kg

Dagens morgonpromenad gick riktigt bra. Tricket är att inte känna efter. Musik på hög volym i Mp3:n och så tänka på annat än kroppen. Kallt var det dock… Jag har sovit mycket bättre i natt än på sista tiden. Min kropp är väl så slut för jag orkar inte ens gå upp och säga till katterna när de klöser på soffan. I vanliga fall vaknar jag direkt och rusar upp och ryter åt dem men nu hör jag någonstans långt borta att de gör det men jag orkar inte vakna mer och somnar om i stället. Jag gick inte upp förrän tio över sju i dag! Hann inte hetsa innan frukost vilket var bra och nu känner jag inte hellre för att hetsa. Jag är för trött för allt, t.o.m. det!

Jag förstår inte varför jag ska säga vad jag väger när de ändå inte tror på mig! Det känns ju ganska meningslöst då. Jag säger att  jag väger 37,4, bara ett kilo mer än sanningen men på tryggt avstånd från de 36,5 som är gränsen för inläggning. Men de säger att de tror att jag väger 36… OM det var så skulle jag bli inlagd… vad vill de att jag ska säga??? Blir så irriterad på den kp jag inte gillar och som jobbar i dag. Hon letar anledningar till att lägga in mig och jag vägrar säga någonting annat än att allt är hur bra som helst. Ta bort henne!

Mamma kommer i morgon i stället. Jag vill inte. Jag vet inte vad vi ska göra heller. Oftast blir det stan men jag tror inte någon av oss har något särskilt att kolla på och det är inte så länge sen vi gick på stan. Vi måste GÖRA något, det fungerar inte att bara sitta och prata. Någon som har något förslag på aktivitet tillsammans med moder???

Nu ska jag ha en lugn skön lördag. Njuta av att vara ganska utvilad och inte tänka/känna mer än nödvändigt:)

Dagens siffror 36,3 kg

I dag har det varit en lite bättre dag. Morgonpromenaden var som vanligt. Förmiddagen gick till att städa, tvätta, handla, baka, och hetsa. Efter lunch fikade jag med min kompis. Det var kul att träffas men det blev lite för länge. Jag orkar inte sitta och småprata i två timmar längre. En timme hade varit lagom. Fick ont i kroppen av att sitta så länge och hade svårt att koncentrera mig. Det är bättre att jag går till henne nästa gång för då kan jag gå hem när jag inte orkar, jag kan ju inte köra iväg henne när vi är hos mig. Hann med lite hets innan middagen. Promenaden nu i kväll var kall och blöt och ganska jobbig. Min kropp vill inte gå längre. Jag hatar att gå ut och jag har ångest innan för jag vil inte men så måste jag. Häromdagen pratade jag och min kp om att inte gå promenaden för att jag redan hade gått en extra runda på eftermiddagen men vi gick till slut ändå. Bara för att jag hade TÄNKT att jag inte ville/orkade gå promenaden så fick jag jättemycket ångest sedan. Tänk om jag faktiskt inte hade gått, hur hade ångesten blivit då, 100 gånger värre? Det hade jag aldrig klarat av. Alltså bäst att gå mina promenader hur gärna jag än vill slippa!

Jag trodde mamma skulle komma i  morgon men hon har inte hört av sig. Ganska skönt för annars hade jag varit tvungen att äta lunch med henne på stan. Det är trevligt att träffas men äta blir för jobbigt. Men hade hon velat komma hade jag inte kunnat säga nej. Jag är inte så bra på det.

Nu är jag trött. Fryser. Har ont i kroppen.

Dagens siffror 36,5 kg – IGEN. Tredje dagen i rad, vill inte stå stilla i vikt!

Det händer saker nu. Det största och viktigaste är att chefen för mitt boende, (vet inte vad hon har för titel egentligen men hon är chef för personalen) håller på att försöka få någon att låta mig komma till behandlingshem! De säger att det kan ta lång tid. Först att få godkänt från någon som betalar och sen att hitta rätt och slutligen få en plats men det är iaf på gång nu! Min kontaktperson sa att det här är min sista chans, att min kropp inte orkar fler gånger, hon har nog rätt. De säger att även om jag går upp i vikt så kommer det inte förändra mina chanser till behandlingshem för de vet att jag inte är frisk för det. Det har jag visat allt för många gånger och det finns det gott om dokumentation på. Skönt! Men det verkar som att det kommer ta ett tag att få komma till anorexicentret också, inte så bra för personalen börjar bli påfrestande. De är ”oroliga” och litar inte på mig längre. I dag hade de ringt kommunsköterskan som kom hit och tog blodtryck. Det var ok. Hon sa lågt men det var bättre än när jag var hos läkaren sist. De kommer ha kontakt med sköterskan varje dag och om jag blir sämre måste jag åka till akuten. Jag kommer inte våga säga någonting om hur jag mår nu. Jag VILL INTE bli inlagd! Personalen håller med om att det inte hjälper mig att komma till psyk men de säger att om det är fara för mitt liv så vet de ingan annan utväg. Jag tycker att om det är fara för mitt liv så är det kroppsligt och då ska jag till en medicinavdelning och när faran är över ska jag tillbaka hem. Jag fattar inte varför de måste blanda in psyk överhuvudtaget bara för att jag tidigare varit där!!! De kan ingenting. De vet ingenting. De gör ingenting. Jag hetsäter inne på avdelningen och spyr lika mycket som hemma om inte mer för att jag äter mer för att visa att jag kan äta för att få åka hem. Det är bara destruktivt att komma dit och inse att jag kan lura dem att det inte finns någon hjälp för mig. De TROR att de hjälper mig bara för att jag går upp så jag kan åka hem. De vet INGENTING!!!

Min kropp är trött och jag blir tröttare för varje dag. Det är stor skillnad på hur mycket jag orkar när jag jobbar jämfört med hur det var när jag började för en månad sen. Jag tror inte de märker det för jag gör samma saker men förut var det med energi och glädje nu är det på ren trots för att jag ska visa dem att jag inte behöver läggas in. Ibland är det såklart fortfarande roligt men egentligen är jag för trött.

Helgen kommer bli hemsk. Det är massa vikarier som jobbar och de ordinarie är dem jag inte klarar av och som jag inte har något förtroende för. Dessutom kommer nog mamma någon dag och så måste jag visa alla personal och mamma att jag mår jättebra. Personalen för att de rapporterar till sjuksköterskan och mamma för att hon inte ska veta någonting och inte bli orolig. Umgänge med mamma innebär förmodligen lunch på stan:( Fattar inte hur jag ska orka med det mitt i allt. Jag vill bara lägga mig ner och sova tills mitt liv har ordnat upp sig. Jag vet att det inte kommer att förändras förrän JAG gör någonting åt det men jag vet inte om jag orkar mycket mer. Tanken på anorexicentret och behandlingshem får mig att fortsätta. Och anorexin, det är den som håller min kropp uppe. Jag är rädd för att om jag börjar på anorexicentret och de gör anorexin svagare så kanske jag rasar ihop, för anna som finns där inuti är så svag just nu.