I dag orkar jag inga dagens siffror. Det kommer i morgon igen.
Jag hade massor av planer innan frukost på vad jag skulle göra i dag. Sedan vaknade herr anorexi och nu kan jag inte göra någonting annat än det vanliga. Hetsa och möjligen sitta vid datorn en stund. Jag hade planerat att gå in till stan och köpa en tröja och ett linne på Gina Tricot och nya hörlurar till MP3´n och sen skulle jag åka och handla mat. Maten kommer bli inhandlad i eftermiddag i stället men stan blir inte i dag. Jag ska försöka på fredag i stället.
I eftermiddag ska jag till en kompis men det blir nog inte så länge. Jag tycker det är skönt att jag ska dit i stället för att hon kommer hit för då kan jag gå hem när jag inte orkar längre. Är inte orolig för fika, det blir nog bara kaffe.
Personalen nu på förmiddagen är samma som i går kväll. Till frukosten hade hon med sig ett clementin som hon skulle äta under tiden som jag åt gröt. Jag höll på att bli galen på att se henne sitta och pilla med varje klyfta, värre än en anorektiker! Under tiden jag åt gröt, diskade och skrev dagsplanering hade hon fått i sig halva sitt clementin! Jag orkar inte med dem längre!!!
oktober 21st, 2009 at 5:23 e m
Så ledsen för din skull… Har också haft det riktigt illa. Önskar att det fanns ngn som kunde hjälpa dig, men i slutändan har man bara sig själv. Alla runt omkring en kan tvinga en att äta och vila, men så fort man får chansen så är man tillbaka i gamla vanor igen. Du kommer inte kunna bli frisk för än du verkligen vill. För än du verkligen har bestämt dig. Problemet är väl egenltigen att det är så mycket lättare att påstå att man verkligen vill något än att faktiskt göra det. Men NÄR, och jag menar NÄR du verkligen vill gå vidare, då du faktiskt VÅGAR göra det som krävs, så kommer du lyckas. Det är jag säker på. Att leva med anorexi är ju inget liv, som du vet. Önskar dig all lycka! MVH /Ida
oktober 21st, 2009 at 7:47 e m
Du måste vilja bli frisk helhjärtat. jag menar inte att du inte vill utan jag vet själv att man vill men vågar inte riktigt. man tror att man kommer riskera alltför mycket. Gå upp i vikt är en av de och antagligen det värsta av de. Men det är en lång process som måste genomföras. du kan bara genomföra det själv. de omkring dig kan vara förståndiga, hjälpsamma, mm. men aldrig göra jobbet för dig. det är du och bara du. du måste börja ändra din inställning. börja med små saker.
När du pratar om promenader på morgonen, hur långa är de? asså i tid och sträcka? De verkar ta en heldel energi och tid ifrån dig, men framförallt har den makt över dig. du måste gå de, annars är ångsten för hemsk att klara av. men du måste börja minsika på de, vänja dig vid nya tankar…
oktober 21st, 2009 at 10:00 e m
Låter väldigt väldigt peppande! Jag vet hur det är med sånt.. Hmm!