Dagens siffror 36,5 kg – IGEN. Tredje dagen i rad, vill inte stå stilla i vikt!

Det händer saker nu. Det största och viktigaste är att chefen för mitt boende, (vet inte vad hon har för titel egentligen men hon är chef för personalen) håller på att försöka få någon att låta mig komma till behandlingshem! De säger att det kan ta lång tid. Först att få godkänt från någon som betalar och sen att hitta rätt och slutligen få en plats men det är iaf på gång nu! Min kontaktperson sa att det här är min sista chans, att min kropp inte orkar fler gånger, hon har nog rätt. De säger att även om jag går upp i vikt så kommer det inte förändra mina chanser till behandlingshem för de vet att jag inte är frisk för det. Det har jag visat allt för många gånger och det finns det gott om dokumentation på. Skönt! Men det verkar som att det kommer ta ett tag att få komma till anorexicentret också, inte så bra för personalen börjar bli påfrestande. De är ”oroliga” och litar inte på mig längre. I dag hade de ringt kommunsköterskan som kom hit och tog blodtryck. Det var ok. Hon sa lågt men det var bättre än när jag var hos läkaren sist. De kommer ha kontakt med sköterskan varje dag och om jag blir sämre måste jag åka till akuten. Jag kommer inte våga säga någonting om hur jag mår nu. Jag VILL INTE bli inlagd! Personalen håller med om att det inte hjälper mig att komma till psyk men de säger att om det är fara för mitt liv så vet de ingan annan utväg. Jag tycker att om det är fara för mitt liv så är det kroppsligt och då ska jag till en medicinavdelning och när faran är över ska jag tillbaka hem. Jag fattar inte varför de måste blanda in psyk överhuvudtaget bara för att jag tidigare varit där!!! De kan ingenting. De vet ingenting. De gör ingenting. Jag hetsäter inne på avdelningen och spyr lika mycket som hemma om inte mer för att jag äter mer för att visa att jag kan äta för att få åka hem. Det är bara destruktivt att komma dit och inse att jag kan lura dem att det inte finns någon hjälp för mig. De TROR att de hjälper mig bara för att jag går upp så jag kan åka hem. De vet INGENTING!!!

Min kropp är trött och jag blir tröttare för varje dag. Det är stor skillnad på hur mycket jag orkar när jag jobbar jämfört med hur det var när jag började för en månad sen. Jag tror inte de märker det för jag gör samma saker men förut var det med energi och glädje nu är det på ren trots för att jag ska visa dem att jag inte behöver läggas in. Ibland är det såklart fortfarande roligt men egentligen är jag för trött.

Helgen kommer bli hemsk. Det är massa vikarier som jobbar och de ordinarie är dem jag inte klarar av och som jag inte har något förtroende för. Dessutom kommer nog mamma någon dag och så måste jag visa alla personal och mamma att jag mår jättebra. Personalen för att de rapporterar till sjuksköterskan och mamma för att hon inte ska veta någonting och inte bli orolig. Umgänge med mamma innebär förmodligen lunch på stan:( Fattar inte hur jag ska orka med det mitt i allt. Jag vill bara lägga mig ner och sova tills mitt liv har ordnat upp sig. Jag vet att det inte kommer att förändras förrän JAG gör någonting åt det men jag vet inte om jag orkar mycket mer. Tanken på anorexicentret och behandlingshem får mig att fortsätta. Och anorexin, det är den som håller min kropp uppe. Jag är rädd för att om jag börjar på anorexicentret och de gör anorexin svagare så kanske jag rasar ihop, för anna som finns där inuti är så svag just nu.