Dagens siffror 36,8 kg
Jag fick brev i går. Från landstinget. Det tog ett tag innan jag pallade med att öppna det. Det var en kallelse till anorexicentret. 17 november. Jag fick lite panik först men nu känns det bättre. Jag måste förändra saker i mitt liv och jag kan inte göra det själv. Dessutom är det en hel månad svar så jag behöver inte freaka ur redan:) Jag kommer inte få träffa någon av mina tidigare behandlare då, men föreståndaren och läkaren. Det är den läkare jag mailade till som jag vill ha som PAL så jag hoppas att det innebär att jag kommer få henne som läkare. Det kommer vara ett bedömnings-samtal först sen får vi se. Bara de inte frågar mig vilken hjälp jag vill ha för det kan jag inte svara på! Funderade mycket under promenaden igår kväll… Jag vet att personalen vill att min kontaktperson härifrån följer med och först tänkte jag ”Nej! då vågar jag inte berätta allt!” men nu vet jag inte, de kommer ju få veta iaf och hon kan nog hjälpa till så att jag verkligen får den hjälp jag behöver. Jag får se hur jag gör. Det är ju som sagt en månad kvar!
Kompis-fikat igår var bra. Det var inte svårt att prata och det blev bara kaffe. Hennes dotter är så söt, 8 månader gammal och glad hela tiden. Jag blir alltid så sentimental när jag träffar småbarn, tänk vilken jobbig tid de har framför sig. Och när det är en tjej tänker jag automatidskt att hon kanske kommer få ätstörningar när hon blir tonåring… men det hoppas jag att hon slipper! Tänk om man varit liten och skulle vara tvungen att gå igenom de senaste 15 åren en gång till, hemsk tanke!!! Snart är det frukost och sen jobb. Jag är piggare i dag, det var inte svårt att gå upp kvart i fem när klockan ringde. Hoppas det blir roligt på jobbet också och att jag inte blir så sliten. Men sen är jag ledig igen i fyra dagar. Mina veckor går så fort, de börjar på tisdagen och slutar på torsdag eftermiddag:)
I kväll är det jobbig personal – igen. Så jag går promenaden själv och går inom stan och köper tröjan på Gina, då har jag något att skylla på:)
oktober 22nd, 2009 at 9:41 f m
Skönt att du inte är riktigt lika trött i dag ialf! Tröttheten förstör alldeles för mkt för en, tyvärr.. Speciellt när man inte tillåter sig att bli av med den om du förstår vad jag menar?
Jag blir glad av och läsa att du fått en tid. Det är alltid något lr hur?! Tror det är mkt bra att du ska gå dit och prata och kanske att du ska överväga att ta hjälp av din kontaktperson som du har nu, du verkar ändå gilla henne en del så hon kan kanske som sagt hjälpa dig att få rätt hjälp
Det är ju ett tag kvar så du hinner smälta det, tänka igenom det och lugna ner dig. Men var skönt att du fick en tid så snart! Så att du kan få lite förändringar snart.. Har du tänkt något alls? Vad tänker du offra och inte offra lr vad man ska säga?
Trevligt att umgås med en kompis över en kaffe
kaffe funkar ju alltid som tur är. Gulligt med små barn men jag tänker ofta samma sak som du gjorde! Är jätte rädd att min lilla syster på 5 år ska ha problem med sånt sen, usch vad jag hade hatat mig själv för det hade känts som det var mitt fel och vill inte att någon annan ska må som mig 
Men man ska väl inte tänka så men gör jag ändå..
Hoppas du får en bra dag på jobbet och att det är skoj som det brukar vara
Kram på dig..