Förvirrad och trött men hemma! Jag vet inte vad alla håller på med…

Jag kom hem igår förmiddag efter att ha pratat med min kontaktperson och bestämt att jag inte skulle följa med till pappa m.fl. Fick väcka mamma och be henne skjutsa mig till bussen. Svårt eftersom jag inte vill att de ska veta om jag mår dåligt men jag sa mest att jag var för trött för att orka två dagar i rad och att jag skulle åka till pappa, farmor och farfar en annan dag i stället. När jag kom hem tyckte min kontaktperson att jag mådde så dåligt att hon ringde till sjukhuset som skickade en ambulans – som jag vägrade följa med. Jag fick stanna hemma men sedan svimmade jag någon timme senare och de ringde återigen sjukhuset. Ny ambulans som jag var tvungen att följa med. När jag kom till akuten fick jag vänta i ett rum och det klarar jag inte av så jag gick därifrån och promenerade hem. Då hade läkaren tydligen satt ett LPT på mig så polisen kom och hämtade mig. Medicinläkaren var helt konstig! Han vägde mig på en våg – med STÖVLAR, alla kläder inklusive tjock kofta och direkt efter att jag ätit och druckit en lightläsk… vägde 40,6 kg:) Han tyckte att det var bra att jag gått upp lite… hur dum i huvudet får en läkare vara?!?!?! Sedan blev det bestämt att jag skulle läggas in på psykavdelningen. Fick ligga i ett rum och vänta, efter två timmar undrade jag vad jag väntade på egentligen – transport tydligen. Efter ytterligare ett tag orkade jag inte vänta längre så jag tog mina saker och gick. Min tanke var att själv gå bort till psyk, men när jag kom dit och såg genom fönstret vilka som jobbade fick jag panik och gich hem i stället, ännu en gång… Efter tre timmar hemma hade polisen tid att komma och hämta mig och jag fick åka till psyk. Jag hann äta lite gröt hemma, annars hade det inte blivit någon mat på hela dagen plus alla promenader mellan hem och sjukhus. Det är ju bra att man blir väl omhändertagen på sjukhuset…

På psyk fick jag extra sömnmedicin insatt och somnade så småningom. Har sovit bättre än på ganska länge även om jag var uppe några gånger och pratade med nattpersonalen… På frukosten skulle jag äta yoghurt – fanns inte, jag tog fil. Och smörgås med smör och keso. De hade bara fullkornsbröd som jag inte ska äta, fick ta det ändå, smör tog jag inte och keso hade de inte så det blev en minimal del av en ostskiva… och filen slängde jag. Mellanmål glömde de först bort men sedan blev det återigen bröd utan smör med liiite ost och ingen soppa utan bara kaffe. De sitter inte med och de hjälper inte till när man ska ta maten så det blir inte så jobbigt, jag får äta i princip vad jag vill OM jag vill. Men det är bättre att äta lite och låtsas att man äter mer än man gör än att hoppa över måltiden för då kanske de ser och rapporterar att man inte äter.

Fick träffa läkaren som skulle göra bedömning av mitt LPT. Jag ville att det skulle tas bort och han var osäker på vem som sagt vad och vem som fattat vilka beslut så han ville ha kvar det för säkerhets skull… jag tyckte att han ska fatta sitt beslut efter vad han gör för bedömning i samtalet med MIG inte vad han hört på omvägar. Det är ju mitt mående han ska bedöma! Han tyckte det var bra att jag vägde över 40 kilo nu (han gick efter vad läkaren på akuten skrivit, haha), jag höll med och sa att det är bra eftersom jag vägt runt 37 hela hösten så är det ju en viktuppgång på tre kilo och då visar ju det att jag klarar att äta det jag ska hemma! Sedan ringde han till mitt boende och resultatet av alltihop blev att jag har kvar LPT men får permission och är hemma tills på måndag då jag och någon i personalen ska tillbaka och träffa läkaren och göra en bedömning av hur det har gått.

Slapp lunchen, fick ytterligare en promenad på väg hem från sjukhuset. Resten har jag ätit som jag ska, hetsat några gånger. Träffat kompis och bytt julklappar. Hatar all personal jag har i helgen men har ingen möjlighet att komma undan, jag måste ta emot dem i min lägenhet 6gånger varje dag. Och jag måste ta sömnmedicin och sova på nätterna. Om jag inte sover får jag inte låta dem märka det. Jag VÄGRAR att bli inlagd igen!!!

Jag är arg på min kontaktperson som hela tiden har sagt att jag ska visa dem hur jag mår och att det är ok att släppa lite på kontrollen, att hon kan ta det. Jo, det visade hon ju nu när jag gjorde det – då blir jag inlagd med tvångsvård. Hon sa att det bevisade hur dåligt jag mådde som släppte på kontrollen och att det motiverade att hon ringde psyk!!! Aldrig mer att jag visar något eller berättar något för den jävla personalen i det här boendet. Alla skyller dessutom ifrån sig. Ingen har någon del i att det står i mina papper att jag inte tagit emot matstöd – fast att jag gjort det. Ingen har någon del i att man ringde psyk och att de gjort bedömning efter samtal med personal i boendet. Jävligt konstigt eftersom det ändå är gjort!

Hej!

Jag kommer inte kunna blogga på ett tag. Blir inlagd på psykavdelningen. Hela dagen har varit kaos och turer fram och tillbaka på soma-akuten och rymning därifrån, polishämtning två gånger och en gång ambulans… Jag är arg och ledsen på allt och alla! Nu väntar jag återigen på polishämtning får sitta en stund i lägenheten så länge.

Jag hoppas att det inte blir så länge. Jag ska försöka kämpa för att få komma hem. Jag får väl äta den jävla maten så får jag se till att kompensera det när jag kommer hem…

Hoppas er julafton har varit väldigt mycket bättre än min!!!

GOD jävla JUL!!!

Kvällen i går blev ungefär som planerat. Maten var ok men det är inte lätt att sitta och vara trevlig samtidigt somHerr Anorexi står och skriker rakt i örat hur fet man är och äcklig och hur mycket värre det blir om jag stoppar det jag har på gaffeln i munnen!!! Julbordet blev så ok som jag kunde få till det. Ont i magen redan innan och det blev verkligen inte bättre efteråt! Sedan skulle vi leka julklappsleken. Jag brukar hata att leka med det var faktiskt kul. Självklart var det ätbart  båda de paket jag fick; godis och äppel-, kanelskorpor… det kommer gå till hets när jag kommer hem

Sedan var det kaffe, där började det spåra ur. Mamma hade gjort cheezecake. Jag tänkte att det var ok med en liten bit, för att den är god. Men det blev för mycket mat och för mycket ångest av den och sedan var det lite ”fan, nu skiter jag i det” Så senare under kvällen åt jag t.o.m. lite julgodis. Hatar mig själv och vill bara hem!!! Under hela kvällen i går längtade jag bar bort härifrån. Jag tyckte julklappsöppningen var jobbiagst på hela kvällen. Jag fick ta en vb medicin men jag blev mest trött av den ångesten fanns kvar ändå. De märkte förmodligen att jag inte pratade så mycket men inget mer. Tidigare på kvällen gömde jag mig bakom kameran. Det är ett bra trick då slipper man umgås prata och vara trevlig, man är så fokuserad på kamerainställningarna:)

Syster och pojkvän gick inte förrän tolv i går då skulle det bäddas. Jag brukar sova på min andra systers rum men i natt fick jag sova i vardagsrummet i stället. Det  var mycket bättre. Här kan jag inte störa någon och jag kan gå upp hur tidigt jag vill. Var uppe vid två men sedan la jag mig igen och gick inte upp förrän halv fem. DÅLIGA LATA HORA.

Jag har hetsat en stund. Det blir inte på samma sätt som hemma men ändå. Jag åt en tallrik yoghurt med müsi sedan gick jag och kräktes, upprepade typ 3 gånger. Familjen sover så de har ingen aning. Försökte kräkas några gånger under kvällen i går också men det gick inte.

Fan, jag vill bara hem nu. Det jobbar bästa personalen i mitt boende till två och jag kommer hem lagom tills de har slutat! Jag vill inte sitta här och äta frukost. Jag vill inte göra mig fin och jag vill abslout inte på julbord och mer julklappar hos pappa, farmor och farfar!!!

Varför åkte jag hem egentligen??!! Jag borde ha stannat i min egen trygga lugna lägenhet. Hela resten av veckan jobbar det bara idioter och jag är tvingad att ta emot den 6 gånger varje dag. Det kommer bli sjukt svårt särskilt eftersom jag kommer ha gått upp i vikt efter det här!!!

Dagens siffror 37,5 kg. Jag är livrädd varje gång jag ska ställa mig på den jävla vågen men jag måste göra det. Intalar mig varje gång att det är ok att väga 40 kilo, för det är det jag tror att jag har gått upp till… sedan i går… men än så länge är det väl ok antar jag.

Det var så jäkla skönt att vara på jobbet i går.Träffa vanliga människor som inte är personal och som inte bestämmer över mitt liv. Att få prata och skämta och vara normal. Nu är jag ledig till 5:e januari, det är alldeles för länge! Jag behöver dem där. Men samtidigt så var jag helt slut när jag kom hem igen.

Min plan var att sova mer i natt för att orka kvällen med familjen men det går inte. Klockan är två på natten och här sitter jag igen. Kommer förmodligen inte att gå och lägga mig igen. Fan, det ärsån ångest att ligga i sängen så jag klarar det inte. Men jag tycker att när jag väl har somnat så borde jag ju fortsätta sova, men nix.

I kväll ska vi ha vårat julfirande eftersom mamma jobbar i morgon. Det betyder att min dag är ungefär såhär; Buss till familjen vid två. Den tar ungefär 1,5 timme. Jag hoppas jag kan sova en stund på bussen annars vet jag inte hur det här ska gå! Min syster med pojkvän kommer vid fem, då blir det julbord. Sedan vet jag inte men julklappar, fika och julgodis kommer väl ingå under kvällen.Visst ja, vi skulle leka julklappsleken åxå. Jag gillar inte lekar men jag får väl offra mig…

Julbord. Planen är att jag ska äta 1 quornbulle, ½ sojakorv, ½ ägg alt 1 potatis. Får se om det håller… Kanske att jag kan klara det. Och sedan hade mamma gjort fryst cheesecake till efterrätt och det kan jag hoppa över. De vet lite och jag har förklarat att jag håller på att testa en ny matlista pga min magsäck och matstrupe och att jag inte kan gå ifrån den för mycket eftersom vi sedan ska utvärdera den… Julgodis är inget problem heller att avstå men det hade varit lättare om jag fått äta frukt, då kunde jag ha tagit en clementin. Någon form av fika kommer jag nog inte undan men en liten lussekatt kanske går bra. Jag kommer ju inte äta någon lunch eller något mellanmål på em. Om den här planen håller så kommer nog kvällen bli ganska ok tror jag.

Jag vet inte om jag måste åka och handla på förmiddagen. Hetsmat. Affärerna är stängda när jag kommer hem på julaftons eftermiddag och de är stängda på juldagen… Jag är nog tvungen att handla. Svårt bara att veta vad och hur mycket. Kan inte planera mitt hetsande i så många dagar i förväg!

Det blev ingen extra promenad i går, bara till och från jobbet. I dag vet jag inte. Jag är för trött och kroppen är helt slut så jag borde verkligen inte. Känner inte för det heller men då skriker Herr Anorexi i huvudet att jag är äcklig lat och fet och att jag kommer bli stor som ett hus om jag ska fortsätta äta den jävla maten och inte ens röra på mig. Jag avskyr mig själv när jag är lat!!! Men OM det skulle hända något så är det helt fel dag på året. Jag måsteåka hem. Jag måste fixa julfirandet. Jag måste hålla ihop de här två dagarna. Sedan kan jag krascha. Det kommer inte vara ok då heller men inte samma katastrof!

Dagens siffror 37,4 kg

Tack ni som har kommenterat, behöver varje uppmuntran jag kan få just nu!

Jag måste göra någonting åt att jag inte sover. Jag vet att det är en varningssignal och jag klarar inte så lång tid om jag inte sover. Problemet är att jag inte har någon psykiatriker nu eftersom jag inte fick läkaren på anorexicentret och det är inte den lättaste veckan på året att få tag i en ny psykiatriker! Särskilt inte eftersom hälften av läkarna på psyk sa upp sig för någon månad sedan i protest mot den dåliga vården;S Somnade vid halv tio i går, sov en timme, var uppe och hetsade en timme, somnade men vaknade och var uppe för att lugna ner mig en gång i halvtimmen till halv två då gick jag upp. Nu har jag hunnit massor på datorn, bakat mjuk pepparkaka, duschat och fixat håret, tvättat… och klockan är halv fem på morgonen!!!

Jag ska inte gå promenad på morgonen för jag ska jobba i dag – äntligen!!! Och det räcker med promenaden dit och hem. Jag får egentligen inte gå alls är de nya direktiven… bara sitta på bänken utanför dörren om jag vill ha frisk luft. Vet inte om de inte tänkt på att jag ska jobba men de har inte sagt något om det. Jobbet innebär promenad och inget mellanmål på fm:)

Konstigt att jag väger samma nu, jag var övertygad om att jag skulle ha gått upp massor nu efter att ha följt nya matlistan med 1200 kcal i stället för min gamla med 400 kcal! Men det är skönt att jag inte går upp jättefort. Väger ändå ganska mycket nu.

Ja, vad ska jag säga… I dag var det utvärdering och fortsatt planering på anorexicentret. Jag får inte gå i dagverksamheten. Jag får inte någon samtalskontakt. Personalen ska få handledning av anorexicentret på deras personalmöte någon gång i slutet av januari. Jag kommer få en tid till dietisten för att se om min mage klarar den här matlistan. Och nya prover ska tas i januari. Jag är ledsen och trött. Det här kommer inte hjälpa mig. Den här svängen har jag gått förut. Till ingen nytta. Jag måste klara det själv igen. Jag får matstöd av personalen – rättare sagt jag är tvungen att släppa in personalen i mitt hem 8 timmar varje dag oavsett om det är personal som fungerar eller de tre jag får ångest bara av att se på. Om jag inte gör det blir jag inlagd. Jag vet inte vadsom är värst. Kanske lika bra att låta dem lägga in mig, då kan de inte hota med något mer och på avdelningen behöver jag ju inte äta. Men jag ska vara hemma över jul först sedan vet jag inte. Jag vill inte mer. Jag vill inte ha deras sk ”behandling”. Jag kommer inte få deras psykiatriker som läkare heller utan måste vända mig till psyk för att få en läkare som kan skriva ut mina mediciner. Men jag vägrar träffa någon läkare där så jag skiter väl i medicinerna. Nu är min kraft och motivation definitivt borta. Jag är inte anorektiker jag är psykfall och kommer alltid vara det. Det är meningslöst att försöka hjälpa mig för jag är för sjuk… eller nåt. Jag frågade om hon tror att de kan hjälpa mig och hon sa att det är klart att de kan ”Det vet du väl!” Hallååå, om jag visste det skulle jag väl inte behöva komma tillbaka, då skulle jag vara frisk nu, eller hur!!!

Jag har en julklapp till jag vill köpa men jag får inte åka in till stan för jag hinner inte det mellan två måltider och då blir jag inlagd på psyk! Det här är helt jävla sjukt. Jag får säga att jag tar en tidigare buss hem till mamma på onsdag och släpa med mig grejerna till stan först om jag ska kunna köpa den. Jag blir så arg. Hur tror de att jag ska orka om jag inte får göra någonting jag tycker är roligt också?

I eftermiddag jobbar ett pucko och jag måste öppna och vara trevlig mot henne under tre måltider plus tiden det tar att laga maten och en halvtimme efter varje måltid. JAG ORKAR FAN INTE MED DET HÄR!!!!!! Vet inte men att ta livet av sig börjar bli mer och mer lockande för varje dag. Det finns inget som kan göra det lättare och ingen som kan hjälpa mig.

FANfanFANfanFANfanFANfanFANfanFAN

Dagens siffror 37,5 kg

God(?) morgon!

Sovit tre timmar inatt… är lite trött men inte så jag klarar att ligga i sängen längre.

Jag klarade mig utan att handla hets-mat i går. Det var bra och nu har jag inte så mycket sånt att välja på. Jag tror att det blev mindre hets i går, om inte annat så för att jag inte har så mcyket tid till det när de är här hela tiden:S

Min bra kp kommer följa med mig till anorexicentret i dag.

Det är 7 timmar kvar tills jag ska äta frukost. Jag tror att jag kommer gå morgonpromenaden i dag men jag väntar till fem-tiden. Nu är klockan bara 02.20 på natten.

Tröttheten sliter på mig. Jag var och handlade med p på förmiddagen. Det var grymt jobbigt och jag orkade nästan inte gå hela vägen hem. Jag bar en ryggsäck och när jag vägde mig med ryggsäcken vägde jag som jag ska väga om jag går upp till normalvikt. Jag fattar inte hur jag ska kunna väga så mycket mer. Jag kan ju inte gå upp så mycket det orkar inte kroppen med, jag orkade knappt ryggsäcken hur ska jag orka om alla de kilona (14 kg)  sitter på kroppen i stället?!?!

Skulle träffa min kompis vid två men p tryckte ner mig i sängen och ville att jag skulle vila. Hon skulle säga till min kompis att jag inte skulle komma men vid halv tre ringer kompisen och undrar om jag kommer. Jag gick ner till henne (det är min granne) irriterad på personalen som inte gör som de säger. Det var jätteskönt att prata med henne men vid tre kom p och sa att jag måste komma för jag skulle äta mellanmål. Fan, kan jag inte bara få ha de bra en stund?! Vi satt ju och fikade (kaffe men ändå). Jag hinner inte göra något jag tycker är roligt bara äta och äta och äta hela tiden. De knackar nu men jag vill inte ha kvällsmål. Jag är mätt! De kommer förmodligen komma in ändå men jag kan ju skjuta på det så länge det går… vad jag nu vinner på det…

I morgon är det anorexicentret. Nervös. Jag är rädd hela tiden att någon ska få för sig att lägga in mig.

Jag ringde mamma i dag och sa att jag kommer äta efter min matlista även under julen så hon behöver inte fixa så mycket vegetariskt för min skull. Det är jobbigt att berätta för då förstår de att det inte är så bra nu men jag skyllde på magsäcken och operationen. Farmor gick det inte med. Hon skulle göra vegetariska kroppkakor för min skull och morotsbiffar… vet inte vad jag kommer äta där. Det får väl bli somdet blir. Sedan kommer det bli ett helvete på kvällen när jag kommer hem och ska äta vanlig middag igen trots att jag ätit julbord på lunchen. Jag hatar mitt liv!!! Eller liv… jag vet inte om det är något liv precis…

Jag måste få sova mer. Men jag vet inte om jag vill. Nätterna är enda stunden på dygnet jag får vara ifred. Nu är de hos mig 8 timmar varje dag!!! Jag orkar inte med det. De kommer och lagar mat, stannar när jag äter, vilket tar ganska lång tid, och sedan en halvtimme efter avslutad måltid. Men nu orkar jag inte hålla ångesten ifrån mig och inläggning kommer allt närmare verkar det som. Jag trodde allt skulle ordna sig bara jag fick börja på anorexicentret men så blev det ju inte.

Jag tänkte gå långpromenad i morse men jag vågade inte. Min kropp är trött och mina muskler värker. Vi ska gå ganska mycket sen i dag. Måste gå och hämta min cykel, handla kattsand och sedan mat på Maxi. Och jag vågar inte ens köra så korta sträckor när jag mår så här. Sist jag körde lyckades jag skrapa emot en stolpe med backspegeln så det syns i lacken t.o.m. Så de hade väl rätt när de sa att jag inte får köra bil i det här läget…

Jag vet inte hur mycket längre jag orkar. I går var vi på sjukhuset. I dag har jag ätit alla måltider hittills. Ville hoppa över middagen. Det blev för mycket på en gång och i går blev det bara en måltid på hela dagen man kan inte öka hur mycket som helst på en gång men då hotade de med inläggning och ringde sjuksköterskan och det blev totalt kaos. Det slutade med att jag åt den jävla maten med tårarna sprutande under hela måltiden. Allt är försenat som vanligt och nu är det mat igen om fem minuter. Jag får inte gå mina promenader heller för de är rädda för att jag ska falla ihop ute. Förstår inte varför allt har blivit såhär helt plötsligt, jag äter ju mycket mer nu än innan jag fick kontakt med anorexicentret och då var det ok med promenader och äta enligt min gamla lista på 400 kcal, vad har ändrats egentligen??? Jag ÄR trött. Men det kunde jag väl vara förut också, eller? Fick de inte se det då? Nu kommer jag inte undan deras blickar. De är i min lägenhet 8 timmar varje dag när jag har alla måltider! Det orkar jag inte heller med, att inte få tid att vila. Nu måste jag se till att hetsa de få timmarna jag är själv för utan hets håller jag inte ihop då blir det för mycket ångest.

I går lovade jag läkaren att jag skulle följa matlistan hela dagen i dag, annars skulle jag inte få åka hem, det hade jag glömt och jag hade nog hoppats att de inte skulle vara så hårda men nu ger de inte med sig det minsta. Egentligen är det bra. Det är det jag behöver men det är för jävla jobbigt och jag är livrädd hela tiden. Jag är rädd för maten och viktuppgång. Jag är rädd att falla ihop och jag är rädd att inte kunna hantera ångesten så jag måste bli inlagd.

Vi hotade varandra. De hotade mig med inläggning. Jag hotade med att aldrig mer öppna för dem och att ta livet av mig om jag blev inlagd. Moget, eller hur. Så jävla ledsen bara. Och ett tag till och med arg tror jag.

Det har blivit flera små fel i dag och det rör till det för mig. Frukosten, inget smör. Mellanmål; fruktsoppa i tallrik när det ska vara glas och ½ dl keso i stället för 1 msk. Lunch; fel sorts grönsaker, såna jag inte får äta… Bagateller för andra, orsak till kaos och panik för mig.

Nu är det gröt. God natt så småningom.