Tröttheten sliter på mig. Jag var och handlade med p på förmiddagen. Det var grymt jobbigt och jag orkade nästan inte gå hela vägen hem. Jag bar en ryggsäck och när jag vägde mig med ryggsäcken vägde jag som jag ska väga om jag går upp till normalvikt. Jag fattar inte hur jag ska kunna väga så mycket mer. Jag kan ju inte gå upp så mycket det orkar inte kroppen med, jag orkade knappt ryggsäcken hur ska jag orka om alla de kilona (14 kg)  sitter på kroppen i stället?!?!

Skulle träffa min kompis vid två men p tryckte ner mig i sängen och ville att jag skulle vila. Hon skulle säga till min kompis att jag inte skulle komma men vid halv tre ringer kompisen och undrar om jag kommer. Jag gick ner till henne (det är min granne) irriterad på personalen som inte gör som de säger. Det var jätteskönt att prata med henne men vid tre kom p och sa att jag måste komma för jag skulle äta mellanmål. Fan, kan jag inte bara få ha de bra en stund?! Vi satt ju och fikade (kaffe men ändå). Jag hinner inte göra något jag tycker är roligt bara äta och äta och äta hela tiden. De knackar nu men jag vill inte ha kvällsmål. Jag är mätt! De kommer förmodligen komma in ändå men jag kan ju skjuta på det så länge det går… vad jag nu vinner på det…

I morgon är det anorexicentret. Nervös. Jag är rädd hela tiden att någon ska få för sig att lägga in mig.

Jag ringde mamma i dag och sa att jag kommer äta efter min matlista även under julen så hon behöver inte fixa så mycket vegetariskt för min skull. Det är jobbigt att berätta för då förstår de att det inte är så bra nu men jag skyllde på magsäcken och operationen. Farmor gick det inte med. Hon skulle göra vegetariska kroppkakor för min skull och morotsbiffar… vet inte vad jag kommer äta där. Det får väl bli somdet blir. Sedan kommer det bli ett helvete på kvällen när jag kommer hem och ska äta vanlig middag igen trots att jag ätit julbord på lunchen. Jag hatar mitt liv!!! Eller liv… jag vet inte om det är något liv precis…