I går kväll gick det lite bättre. Hetsade inte så mycket… inte i flera timmar i sträck som jag gjort de senaste veckorna. Satt med p och spelade Skip-Bo och tittade på TV. I dag tadada… ingen hetsätning på hela dagen än så länge och klockan är halv tre på em, och vid tre ska jag till S och baka pepparkakor vilket tar några timmar. Ska verligen försöka att inte hetsa alls i dag. Har ingen mat hemma heller så jag inte ska kunna. Det är i och för sig inte så lätt för är det riktigt illa kan jag äta nästan vad som helst när jag hetsar.

Ätit gröt till frukost. I dag vägrade jag sonden och det mottogs med irritation och arga blickar så klart men jag gav mig inte och när jag åt gröt med dem så var det ok. Så frågade de vad jag väger. Av princip har jag vägrat att säga det för jag vill inte att de ska veta, de ska inte ha kontroll på mig och så skäms jag för att jag väger så mycket. Sa att jag väger nästan 42, inte riktigt sant men det lugnade ner dem lite. Är inte jättelångt ifrån 42 heller så det var inte helt osanning.

De har varit oroliga ett tag. De säger att min vikt inte spelar någon roll men det är inte sant. Det visar sig när jag säger vad jag väger och de slutar bry sig om hur jag MÅR. De har velat lägga in mig för att ”jag mår så dåligt”. Ha, det hade inte ett dugg med mitt mående att göra bara att de inte har kontoroll på min vikt. Nu pratar de inte om psyk längre.Inte för att det spelar någon roll för jag vill inte dit. Det är bara det att min rädsla för att gå upp i vikt blir ännu starkare, nu märker jag att om jag skulle gå upp i vikt så spelar det ingen roll hur dåligt jag mår jag får i alla fall ingen hjälp. Som det är nu räcker det med att gå ner ett par kilo så tar de över och jag kan bara lägga mig och sluta bry mig om att leva och kämpa och ibland är det vad jag behöver.

Å andra sidan, om jag går upp i vikt och inte får någon hjälp kanske jag äntligen lyckas ta livet av mig… det vore väldigt skönt. Att bara slippa allt…

Jag mår inte bra. Jag mår förjävligt. Jag har ångest och vet inte vart jag ska göra av den mer än att hetsa. Nu hetsar jag flera timmar varje dag. Jag försöker att inte äta något annat utöver hetsätningarna för jag vet att jag inte får upp riktigt allt även om jag är ganska bra på att spy och jag är jätterädd för att gå upp i vikt. De senaste dagarna har vikten stått still, det borde vara ok men det är det inte för jag väger FÖR MYCKET!!! Vill i alla fall ligga under 40 kg och det gör jag inte nu.

P fattade att det var riktigt illa nu på eftermiddagen så hon övertalade mig att komma och spela Skip-Bo med dem där nere. Det var ganska bra men jag hade tänkt fly genom promenad och det hade varit ännu bättre. Men p sa att hon inte ville att jag skulle gå iväg. De är ”oroliga” för mig. Vad FAN hjälper det?!? (Förlåt brukar inte svära men…)

Gått en runda i dag. Ätit frukt och kaffe. Mindre än halva påsen med sondnäring. Jätterädd att jag fått i mig för mycket. Alltid denna rädsla tänk om det kunde vara lugnt inuti någon gång. Bara en liten stund!

Fuskade som vanligt med sonden i morse. Lite, men bara LITE dåligt samvete för de säger att det är skönt att de vet att jag i alla fall får i mig sondnäringen även om de inte kan lita på att jag äter det andra…

Magsjuk på fm. Sov i två timmar efter otaliga toalettbesök. Sen mådde jag bra igen. Skönt med sjukdomar som går över på några timmar. Det är hur länge sen som helst som jag var sjuk… som jag vet om och inte har kunnat skylla på anorexin. Har ofta magproblem men inte så här och inte så jag kräks spontant.

Sen ringde pappa sa att han var i stan och jag frågade om han ville komma förbi och fika på hemvägen, så det blev lussebulle och kaffe. Det är ok eftersom det och 2 dl Isosource är det enda jag ätit i dag. Ska äta tomatsoppa till middag à 120 kcal, sen räcker det.

Läser gamla inlägg. Det låter som att jag mår rätt ok. Det är inte sant. Har skyhög ångest på kvällarna. Hetsar flera timmar varje dag. Vill helst vara död. Men det går inte jag måste leva och jag måste göra det som väntas av mig. Och jag måste låtsas att allt det är ok. Låt mig få slippa!

Egentligen har det inte hänt så mycket nytt. Jag har haft ett ”allvarligt samtal” med min kontaktperson om hur det går nu. Hon frågade hur jag vill ha det om jag fick bestämma helt själv Jag sa att jag vill vara ifred och inte ha matstöd. Sen sa hon att det kanske behövs ännu mer matstöd men det lyckades jag förhindra. Hon sa att jag måste ringa min medicinläkare för ett samtal och bedömning när min kontaktperson är med så jag inte kan ljuga för dem sedan. Ska göra det på måndag. Det är ganska lugnt det kommer ändå att dröja innan han har tid med det nu när det är en massa helger.

 Var hos min psyk-läkare i går. Hon är chef på psykklin också och hon sa att efter nyår kommer hon att bara jobba administrativt så jag måste byta läkare. Jag blev jätteledsen för jag tycker verkligen om henne och jag har stort förtroende för henne och det har det tagit många år att bygga upp. Nu ska jag få någon som jag aldrig träffat tidigare som tydligen är ny däruppe. Jag är redan anti, inte världens bästa inställning men jag vill inte byta läkare. Det är inte bra att fästa sig vid någon, det blir så hemskt när de försvinner!

Jag har gått en lång promenad i dag, nästan 1,5 timme och jag borde gå ut en gång till men jag vill inte. Dessutom regnar det och är kallt. Har inte ätit så mycket… frukt och sallad och hetsat jättelänge… men det börjar synas på vågen nu att jag inte äter och fuskar med sonden. Snart kommer jag inte orka strula med sonden, bara helt enkelt vägra ta den, de borde ju fatta i alla fall tycker jag.

Min kontaktperson sa att om jag inte går med på att väga mig regelbundet så vill de att det ska komma en sjuksköterska och ta blodprover då och då för att kolla blodvärde och elektrolyter. Det är ok, mina prover är nästan alltid bra oavsett hur lite jag väger. Så alltså mycket bättre än viktkontroller!

Jag mår illa. Det var bättre på morgonen, hade inte så ont i magen i dag men nu mår jag inget bra. Vill gå ut och gå men vet inte om det kommer att kännas ok. Fuskade med sonden i dag också och det var med den mest misstänksamma p men hon märkte ingenting. Hällde ut 3 dl sondnäring och ersatte med vatten. Jag hatar mig själv för att jag gör det men jag hatar sonden och den förstör hela dagarna för mig.

Mådde jättedåligt i går kväll. Massa ångest och deppig. I dag ska jag till läkaren men jag kommer förmodligen som vanligt säga att det är bra… jag säger alltid att det är bra, till alla. Det är lugnast så. Och om jag säger hur det verkligen är och de inte tar mig på allvar mår jag så mycket sämre och måste ”bevisa” hur dåligt det är och det blir aldrig bra. Alltså säger jag ”Det är bara bra!”

Trött och lat i dag. Måste nog gå ut i alla fall. Det brukar kännas bättre sen.

Fan, jag är ledsen. Och ledsen är en förbjuden känsla. Måste stänga av.

Har gått i mer än en time till så i dag blir det nästan två och en halv timmes promenad! Skulle vilja gå ut igen för att stänga av men det är för sent för långrundan och jag mår bara dåligt om jag går kortare. Jag vill inte leva längre.

Det blev en promenad till i går i alla fall. Så två timmars promenad, det är bra. I dag har jag gått en timme och jag tror det kommer bli en till lite senare. Fortfarande ont i magen. Bra för det hindrar mig från att äta men oroar mig lite. Att det ska vara något fel där de opererade mig… hoppas verkligen inte för jag orkar inte med det igen!

I dag gjorde jag det… hällde ut sondmat och bytte mot vatten. De märkte ingenting. Vet inte riktigt hur mycket men ungefär halva påsen tror jag det var. Ska mäta bättre i morgon för det blev mer än 500 ml i påsen men de märkte inte att det var en del kvar när maskinen larmade att det skulle vara slut…

Jag har ångest i dag och längtan efter att skada mig själv. Det var länge sen jag kände så. Vet inte varför det kommer nu men kanske för att det är jul snart. Jag hatar julen! Det har varit förknippat med så mycket dåliga saker och jag får bara massa flashbacks. Usch! Men står jag ut en vecka till så är det nästan över sen, det borde jag klara.

Jag ska till min läkare i morgon. Förut väntade jag mig alltid att hon skulle kunna hjälpa mig att må bättre. Men jag har förstått nu att ingen kan hjälpa mig. Alltså har jag inga förvntningar på det mötet alls. Hon säger bara att det är jag som måste bestämma mig för att bli frisk… om det vore så lätt så skulle jag vrit frisk för länge sen. Tror hon jag tycker det är kul att må så här jävligt??!??!

Jag har varit ute och gått. En timme i går och en timme i dag. Skulle kunna gå rundan igen, det var så skönt men det är bättre att det får kännas bra så kan jag gå i morgon igen än att jag ska bränna ut mig och hata promenaderna så att de bara blir tvång. Lyssnar på Stieg Larssons sista bok nu, har läst dem tidigare och de är så himla bra så man vill inte att de ska ta slut. Kan gå en extra runda bara för att få lyssna lite till.

Ont i magen i dag och i går. Beror säkert på hur jag äter/ inte äter. I dag har det blivit sond, 2 clementiner, 1 päron och sen hetsätning. Inte konstigt om magen inte pallar. Fast har huvudvärk också så kanske håller på att bli sjuk? Skulle gärna vara sjuk nästa vecka så jag slipper julfirandet men inte riktigt än!

Sitter med ena katten i knäet, det är mysigt, han är så varm. Har precis fått honom att sluta kliva omkring på tangentbordet när jag skriver för det är superirriterande!

Det är en lite bättre dag i dag Dräler mest omkring… eller det gör jag inte för jag passar på att tvätta och handla och baka, men jag skulle kunna drälla för almanackan är tom i två dagar nu. Har inte hetsat än heller, det är bra. Känner inte för det heller.

Ska vila snart, ha ha, jag som inte gör något ansträngande måste övervakas så att jag vilar 30 minuter varje dag… fast det var någon polare (personal från poolen) som jobbar och jag har sagt att jag inte vill att de ska komma så kanske slipper jag…

Det var allt för nu, over and out…

Jag är deprimerad. Vill bara slippa ifrån allt. Vill försvinna från dett helvete… Men jag kommer inte att göra det. Jag har försökt ta livet av mig tidigare men inte lyckats (surprise!) det är inte värt det. Från ett helvete till ett annat. Och nu får jag i alla fall (oftast) vara ifred. Ifred med min ångest. Ifred med mina hetsätningar. Ifred med kräkningar. Ifred med vakna nätter. Ifred med självhat. Ifred med dödslängtan.

Jag ska åka och bowla om en stund. Orkar inte ens tänka att jag inte vill. Dagarna måste uthärdas och så är det bara. Jag gör det som förväntas av mig men inget mer… inget konstruktivt i alla fall, bara mina destruktiva hetsningar.

I dag har jag inte gjort någonting alls. Inte ens sovit till tolv som jag brukar. Men jag har kunnat sova ganska bra i natt faktiskt, tog extra medicn i går och jag trodde egentligen inte att den skulle hjälpa men det gjorde den. Sov från tolv till nio, en normal natt, wow!

Ätit ett päron och mår illa. Ont av sondknappen. Vill ta bort den men får naturligtvis inte det för läkaren. Undrar vad de skulle säga om jag gjorde det själv. Det är bara att ta en spruta, tömma kuffen och dra… tror jag, men jag vågar inte. Om jag gjorde det skulle de förlora kontrollen över mig. Eller sätta en vanlig sond genom näsan, och det skulle vara värre. Men väger inte så lita att de skulle göra det. Tror jag. Fan, jag hatar att inte veta hur de tänker. Jag hatar att inte ha kontroll!