Jag är deprimerad. Vill bara slippa ifrån allt. Vill försvinna från dett helvete… Men jag kommer inte att göra det. Jag har försökt ta livet av mig tidigare men inte lyckats (surprise!) det är inte värt det. Från ett helvete till ett annat. Och nu får jag i alla fall (oftast) vara ifred. Ifred med min ångest. Ifred med mina hetsätningar. Ifred med kräkningar. Ifred med vakna nätter. Ifred med självhat. Ifred med dödslängtan.

Jag ska åka och bowla om en stund. Orkar inte ens tänka att jag inte vill. Dagarna måste uthärdas och så är det bara. Jag gör det som förväntas av mig men inget mer… inget konstruktivt i alla fall, bara mina destruktiva hetsningar.

I dag har jag inte gjort någonting alls. Inte ens sovit till tolv som jag brukar. Men jag har kunnat sova ganska bra i natt faktiskt, tog extra medicn i går och jag trodde egentligen inte att den skulle hjälpa men det gjorde den. Sov från tolv till nio, en normal natt, wow!

Ätit ett päron och mår illa. Ont av sondknappen. Vill ta bort den men får naturligtvis inte det för läkaren. Undrar vad de skulle säga om jag gjorde det själv. Det är bara att ta en spruta, tömma kuffen och dra… tror jag, men jag vågar inte. Om jag gjorde det skulle de förlora kontrollen över mig. Eller sätta en vanlig sond genom näsan, och det skulle vara värre. Men väger inte så lita att de skulle göra det. Tror jag. Fan, jag hatar att inte veta hur de tänker. Jag hatar att inte ha kontroll!