Dagens siffror 37,5 kg

Trots att dagen började dåligt så har det blvit ganska ok. Jag var jättetrött i morse och yr i huvudet. Tänkte att det går väl över när jag kommer ut, men inte. Tog snedsteg på morgonpromenaden. Blev lite orolig för att jag skulle jobba i dag, min stora skräck är att svimma offentligt! Det händer nästan aldrig att jag svimmar trots att jag oftast har väldigt lågt blodtryck men jag brukar inte heller vara yr och det var jag i dag. Gick hem och duschade och gjorde mig i ordning, mådde inte särskilt bra och var på allmänt dåligt humör när jag skulle äta frukost. Klagade över mitt nya schema att jag bara har personal jag inte gillar nästan hela veckan. Kände mig stressad när jag gick till jobbet och lite orolig för jag visste att min handledare var hemma med sjukt barn i dag och den andra tjejen vi brukar fika med dessutom ledig.

Det blev bra iaf. Först blev jag orolig för det verkade som att han som skulle sätta mig i sysselsättning trodde att jag kunde mer när det gäller maskinerna än vad jag kan men det löste sig på ett bra sätt och jag är mer peppad att lära mig åtminstonde EN maskin så jag kan printa från order till färdigt material. Däremot vågade jag mig inte ut i fikarummet själv. Hämtade en kopp kaffe och drack medans jag jobbade. Hann med mycket och det var nog tacksamt med två av personalen borta (de är bara fem)! Jag mådde bra när jag väl kom dit och har inte varit yr mer. Jag funderar lite på om det är sömntabletterna. Jag kanske väger för lite för att ta dem? Det kanske fungerar om jag inte ska upp tidigt på morgonen men när jag jobbar går jag upp vid fem och de kanske fortfarande påverkar mig då? Jag kanske ska prova att sova utan, jag har ju kunnat sluta med Nozinanen så jag har bara propavanen kvar och jag kanske inte behöver de heller. Jag sover ganska bra nu.

Jag tycker att tiden går så fort. Förut tyckte jag alltid att tiden gick så sakta. Jag väntade alltid på någonting och tiden dit kändes evighetslång. Värst var det när jag bodde ensam och gick på anorexienheten en gång i veckan. Det var bara den tiden jag hade där som jag levde för och det kändes som en månad mellan varje gång i stället för en vecka och jag kunde inte förstå när de sa ”har det redan gått en vecka” Vaddå redan??? För mig var det som tusen år. Nu är det annorlunda, tiden mellan två måltider går lika fort som man blinkar och dagarna bara försvinner. Utan att jag gör någonting för att komma närmare en förändring. För jag vill ju inte ha det så här, eller?

Jag är trött! Har gått på stan hela förmiddagen. Hittade två kjolar! En lila/svart rutig och en röd/svart. 179:- st. är helt ok:) Hittade gardiner också till mitt vardagsrum, jag har letat i typ tre år nu så det är på tiden. De var fina och jag kommer nog att köpa dem men det får bli nästa månad. Varför är man inte rik?!?! Mötte en kompis på stan som sa att jag ”ser så pigg ut!” Argh, jag vill inte höra!!! Betyder det att jag är tjock nu???

Jag har jag ont i magen! Vet inte vad det beror på för jag har ju knappt hetsat någonting i dag eftersom jag inte var hemma på förmiddagen. Men det kanske är alla gånger jag kräks varje dag som till slut måste kännas av på något sätt. Det är bara att bita ihop och stå ut. Det som är bra med det är att det blir svårare att hetsa när det gör så ont! Jag har legat i sängen med en bok och vetekudde på magen då blev det lite bättre.

Filmen i går var jättebra!!! Det är ju tur att man har läst böckerna så man vet hur det går:) Den var inte alls otäck som jag hade hört innan att den skulle vara. Den första var jobbigare på det sättet. Dock hade jag lite problem att koncentrera mig och fokusera på filmen. Den var 2,10 lång och tiden gick jättefort så det kändes inte som att man satt stilla så länge men tankarna störde mig. Är det bara jag som tycker att Salander borde vara smalare? Fast det är väl bra att hon inte är det…egentligen. Nu är det bara att vänta till 27 november då ”Luftslottet som sprängdes” kommer ut.

Det gick väl ok med pappa i går. Vi började med att gå och äta. Det blev inte alls som jag hade planerat. Jag åt iaf en bakad potatis med skagenröra. Ingen aning om vad den röran bestod av och jag kanske borde ha valt salladen trots allt men det gick ok. Jag hade inte så mycket ångest för att jag åt den. Sen var vi på IKEA, Blomsterlandet och Köpcentret innan bion. Fick röra mig en del. Det som sen störde mig mest under hela filmen var att pappa sa att vi kunde äta kanelbullar till fikat sen. HALLÅÅÅ, jag hade inte räknat med något fika!!! Jag vet att det var kanelbullens dag men det innebär väl inte att hela sveriges befolkning måste äta det??? Det blev ändå fika hemma hos mig efter att vi varit på Maxi en sväng. Pappa tyckte jag kunde köpa spättafileer ”För det är ju så gott” och spenat ”det kan du stuva och äta till spettafileerna”. Kanelbullarna var slut, jag blev lättad, men så hittade pappa en påse med kanelsnäckor ”De här går ju lika bra!” ”Mhmm.”  Pappa betalade maten, det var ju snällt av honom. Men nu ligger det spättafileer i min frys och det är frågan om jag någonsin mer kommer våga äta det hemma… Spenaten finns det just nu inte något sätt att använda heller så det passar in i mitt matschema. Men jag kanske blir friskare snart och då är det ju bra. Kanelsnäckorna var iaf ganska små och eftersom det blev rätt sent så ”hann” jag inte äta någon middag. Det var min dag i går.

I kväll är det inte någon jag gillar som jobbar:( Det verkar vara ganska jobbigt folk som ska äta med mig nästan hela veckan. Hatar när det är så och jag inte kan säga ifrån. Jag vill kunna välja att inte ta emot dem men jag vågar inte bråka. Alltid denna skräck att de ska låsa in mig om jag inte gör som de säger. Aldrig mer psyk!!! Min handledare på jobbet kanske inte är där i morgon, hennes son är sjuk. Lite oroar det mig. Vet inte vad jag ska göra då. Men de andra får väl sätta mig i arbete. För hoppningsvis finns det något monteringsarbete som jag kan ägna mig åt som tar hela dagen. Det blir nog bra. Fast ska jag sitta och fika själv… då vet jag inte om jag vågar mig till fikarummet…

Det har blivit mycket promenerande i dag. Först min timme på morgonen sen till och från stan tar också en timme sen traskade jag ju runt på stan ett par timmar också. Det är konstigt men jag känner aldrig hunger längre. Det gjorde jag hela tiden förut men inte nu. Jag borde ju annars bli hungrig när jag varit igång hela förmiddagen och inte ätit mer än ½ port gröt på morgonen, eller? Och på kvällen äter jag sista gången vid fem, då borde jag också bli hungrig innan jag går och lägger mig. Men det är bara skönt att slippa! Jag har sovit bra i natt men så har jag ändå ingen ro att ta det lugnt på morgonen jag får nästan panik om jag inte kommer ur sängen fort nog. Nu ska jag läsa bloggar en stund.

Dagens siffror; 37,4 kg

I går var jag så nära att slänga datorn i väggen! Först kom jag inte in p åinternet på hela förmiddagen, inte förrän halv två gick det att logga in! Sen var den seg och avbröt allt jag försökte göra. På kvällen skrev jag ett blogginlägg som såklart försvann när jag försökte lägga upp det. Då blev jag galen och stängde av datorn helt. Jag får ännu mer ångest av datorstrul. Så måste jag gå in och kolla var 5:e minut om det fungerar och så blir jag så stressad. Japp, jag är helt klart beroende!

I dag fungerar det igen och jag är glad. Jag ska snart ut med pappa. Lunch och sen bio. Det är svårt. Att äta lunch ute är alltid svårt och när vi dessutom ska sitta stilla på en biograf några timmar direkt efter blir det inte precis bättre! Extra viktigt då med vad jag äter så jag inte behöver sitta och grubbla på mat hela filmen då är det ju helt förstört! Jag har två altrenativ; vegetarisk sallad som är tryggast och inte innehåller nästan någonting MEN som är kall och som jag alltid får ont i magen av för det är mer i mängd och mer fibrer än vad jag är van vid just nu. Eller fisk som är varm MEN innehåller mer kalorier, ganska mycket mer t.o.m. den får jag dock inte ont i magen av och det är vad pappa ofta väljer så då känns det bättre för jag kan jämföra och äta mindre:) Störst problem är det om den är panerad viket denofta är och såsen som är till som jag iofs inte behöver äta men jag tycker den är god… vilket är ännu ett skäl till att jag inte borde äta den(!)… jag får se hur det blir. Jag har ju ätit fisken många gånger och jag brukar inte gå upp i vikt så jag försöker tänka att då går det bra i dag också.

Var och shoppade i går. Eller det blev inte så mycket med det men tanken var att jag skulle hitta en kjol eller något eftersom alla mina kläder är för stora nu. JAg brukar handla på barnavdelningen i storlek 164 men nu får jag väl kolla efter 150 eller nåt. Byxor går inte hitta. Hittade ingen kjol heller så det blev bara mat handlat som vanligt. Och jag kommer vara pank långt innan månaden är slut:( Måste gå nu och fixa det sista. Ha en bra dag alla!

Dagens siffror 37,6 kg

Jag var hos läkaren i dag. Det gick bra. Mitt blodvärde är lite lågt men inte så de måste göra något. Järn hade de inte tagit men de ska ta nya prover om tre veckor och då tar de järn också. Jag brukar ligga lågt i järnvärde och gör jag det igen kommer jag få järninjektioner. Jag berättade faktiskt vad jag väger(!). Han tycker jag ska få möjlighet att vända det hemma och att jag inte är i katastrofalt dåligt skick just nu. Jag måste berätta för min kontaktperson en gång i veckan vad jag väger och om jag går under 36,5 blir jag inlagd. Skulle inte tro att jag berättar om jag går under 36,5 i så fall!!! Men de bestämde också att om personalen blir orolig eller om jag blir fysiskt mycket sämre blir jag inlagd i alla fall. Min kontaktperson tog upp frågan om vi ska träffa dietisten men han sa att jag vet egentligen vad jag ska äta. Det är inte där problemet ligger, och det har han ju rätt i. Han kunde ordna en remiss om vi ville men vi kom fram till att det inte behövs just nu. Jag kommer förmodligen bli tvungen att öka matlistan men bara ytterst lite varje gång. Denna vecka ska vi ändra frukosten så i stället för 1/4 banan på gröten ska jag äta 1/3 banan:) Det kan jag stå ut med. Det var väl mest det vi sa. Min läkare sa att jag har en kropp av stål och att om jag inte haft det så skulle jag inte ha levt nu med allt jag utsatt kroppen för. Vet inte om jag ska tolka det positivt eller negativt… Han tyckte att mitt blodtryck var helt ok, jag hade 85. Det tycker jag iofs är ganska lågt men jag har ju legat lägre så det är väl det han jämför med???

Det viktigaste och roligaste som hänt i dag är något helt annat: Jag ska bli moster i april!!! Fick precis veta det. Det är mitt första syskonbarn och jag blev så himla glad! Min syster är 2 år yngre än mig, 28 alltså, och jag har vetat att de pratat om barn men inte mer. Nu vet jag:) Glad, glad, glad!!!

Jag har hetsat lite mindre i går och i dag. Mest för att jag inte orkar och för att jag inte varit hemma lika mycket. Det har varit svårt att kräkas också och då vill jag inte hetsa. Det skulle kunna få mig att sluta om jag inte KUNDE kräkas. Men nu kan jag det och oftast är jag ganska bra på det t.o.m. Det är inte bra. Promenaderna är som vanligt men nu är de ganska sköna. Det är kallt på mornarna! I dag var det bara 2 grader när jag gick ut så tjockaste vinterjackan har kommit fram! Vill till jobbet. Ledig tre dagar till och de känns långa. Särskilt när det inte är någon bra personal som jobbar. Men det blir bio på söndag med pappa. ”Flickan som lekte med elden”. Vill verkligen se den så det blir kul. Vi kommer äta lunch innan det är inte lika bra men det ordnar sig. Nu känns det inte lika jobbigt och det är EN måltid. Jag borde inte kunna gå upp så mycket på EN måltid… eller hur?!??

Dagens siffror; 37,6 kg. Under 38 – strecket igen *glad!*

I dag ska jag jobba. Det är roligt. Och bra för då hetsar jag inte på hela förmiddagen:) Mycket kaffe blir det dock. Det är så kallt där så det blir att värma sig med kaffe. Två koppar när jag kommer på morgonen och så två till vid fikapausen och ibland ytterligare en efter någon timme när min handledare ofta hämtar en kopp till sig:) Fast det är kaffemaskin så det blir bara lite mer än en halv kopp varje gång så det är inte riktigt så illa som det låter;) Min handledare försöker få mig att äta frukt men hon lyckas inte så bra. Men det är inte jobbigt hon tjatar inte bara säger det någon gång ibland att jag kunde tänka på att jag behöver mer energi när jag jobbar…

Det regnade i morse och promenaden blev i rekordfart! Det är iaf inte lika kallt i dag. Det är bra personal hela dagen, skönt. Helgen blir inte lika rolig:( Snart frukost. Mår bättre i dag men det brukar vara bättre på morgonen sen kommer ångesten och det som jag inte kan greppa som bara känns som en tjock filt som håller på att kväva mig. Jag har börjat läsa en så bra bok; ”Flickan under gatan” kan längta till att få läsa men det får jag bara innan jag går och lägger mig på kvällen. Annars ska jag inte ligga och lata mig!

Ha en bra dag alla!

Dagens siffror 38,2 kg. Samma som i förrgår alltså. Fattar inte dessa tillfälliga viktökningar som försvinner dagen efter igen! Vätska???

Jag träffade min dietist i går på väg till jobbet. Jag har inte träffat henne på ganska länge och honfrågade hur det är. Jag sa ”sådär” men det kändes som att hon bara ville höra det vanliga ”Det är bra.” Blev lite ledsen av det för hon är jättebra och någon som brukar fatta men jag vet inte om hon bara var stressad på väg till jobbet. Hade förmodligen sagt som vanligt att allt är bra om det inte varit för att de pratar om att det kanske är dags för en tid till henne snart och det vore så konstigt att komma dit och berätta allt om jag sagt att det bara är bra…

I dag cyklade jag med personal ut till IKEA. Hade tänkt att gå själv men så frågade hon om hon fick följa med och jag gillar henne, problemet är att vi inte får gå. Deras dumma regler säger att om vi ska hitta på något utöver promenaderna så måste vi cykla för att jag inte ska gå så mycket. Nu är herr anorexi arg på mig för att jag inte gick. Vet inte om jag borde gå ut och gå en extra promenad i stället men då kommer jag inte få gå med min kontaktperson efter middagen och det vill jag. FAN, borde ha gått själv och inte gett med mig. Nu får jag sota för det. Varför ska det vara så svårt för??? I vanliga fall skulle jag ju ha varit hemma i lägenheten och då hade jag inte rört mig alls så cykelturen var ju ändå utöver men bara för att jag hade planerat att gå så blir det fel. Hittade inte det jag skulle ha heller. Ingen bra förmiddag mao. Hon frågade om vi skulle stanna och dricka kaffe någonstans men det kunde jag säga nej till. Behövde hem och hetsa innan lunchen. Och städa och tvätta klart. Det är fixat nu, det behövdes:)

Jag är ledsen i dag vet inte vad det beror på. Mådde bra på morgonen och tog tag i saker jag inte klarat på länge som städ och tvätt. Men nu är det miserabelt. I morgon är det jobb igen – skönt! Och på fredag är det läkarbesök. Det är bara i dag jag är helt ledig. Kunde ju tänka mig att sova lite längre när jag nu fick det i dag men nej då, det går såklart inte. Vaknar allt för tidigt. Så är mitt liv. Trött när jag måste upp. Trött men för orolig för att ligga still när jag får. Kallt i dag, det var frost ute så det blev både täckjacka och moccastövlarna på morgonpromenaden!

Nu ska jag äta lunch. Quornbulle, quinoa, gurka, broccoli.

Jag mår illa! Jag hatar den jävliga maten som måste ätas!

Jag har varit på jobbet på förmiddagen. Kul som vanligt även om det inte fanns jättemycket för mig att göra. Jag pratade ganska mycket med min handledare, kanske för mycket? I vanliga fall försöker jag undvika att prata om mig själv, har pratat så mycket med så många att jag vill vara ”normal” någonstans inte alltid vara ”hon anorektikern”. Särskilt när jag inte ens tycker att det stämmer. Hon sa en del bra saker. Och en del som visar på noll kunskap om ätstörningar… men hur ska hon kunna ha kunskap om det?! Så hon är förlåten;) Jag berättade vad jag väger, det var inte nödvändigt känner jag nu. Hon känner en som jobbar i mitt boende och jag hoppas verkligen att hon håller sitt ord och inte talar om för henne vad jag väger!!! Det är en av de bra personalen men ändå… Det känns skönt att prata med någon som delar förtroenden tillbaka. Jag fick veta en del om hennes liv och problem med sonens pappa bl.a.. Jag är van vid personal som aldrig berättar något själva men som ska veta hela mitt liv. Ovant alltså men det är härligt att vara del av ett sammanhang som inte bygger på att jag är patient/brukare och de personal!

Vi hade utvärdering också och jag kommer få stanna där jag är nu. De är supernöjda med mig och jag trivs jättebra. Skönt för nu vet jag att jag kommer få stanna åtminstonde terminen ut. Jag får fylla i papper med arbetstid mm och jag tjänar 8:-/timmen:) Det är skrattretande! Jag jobbar 4 timmar/dag det blir 24:- suck, det är i alla fall inte pengarna som får mig att gå till jobbet. Men jag har ju sjukbidraget så det här är bara utöver. Jag försöker tänka att det blir ca 300:- i månaden och då kan jag köpa något för dem som jag inte skulle ha köpt annars… dvs om jag kunde sluta upp med hetsätningarna som jag just nu lägger ALLA mina pengar på:( Ibland får jag lite pengar av mamma för att hon vet att jag inte har så mycket att röra mig med men nu kunde hon lika gärna låta bli eller sätta in de pengarna någonstans så länge tills jag klarar att hantera dem bättre. Nu går även de till hetsmat. Så onödigt! Detta ger mig ångest så jag slår oftast bort det ur tankarna för att stå ut med livet.

I morgon är det en tom dag igen.Måste tvätta men det tar ju inte så lång tid. Skönt att jag har tvättmaskin i lägenheten så jag slipper boka tvättstuga! Jag borde se till att göra något, boka upp tid med någon. Men jag har ingen att ringa till. Mina vänner finns snart inte kvar längre. Och det är MITT FEL! Hela detta helvete är MITT FEL!!!

Hade dessutom gått upp i vikt igen. Jag vill inte! Trots promenaden på 2 timmar extra igår. Iband tror jag att jag går upp efter att ha gått mycket för att musklerna svullnar dagen efter och sen går jag ner efter det för det är ofta så att jag går upp när jag rört mig mer. Men jag vet inte kanske inte stämmer alls??? Jag vet inte om jag ska våga lägga mig och läsa en stund nu. Det brukar inte bli bra när jag lägger mig på dagen men jag mår så jävligt! Jag har tagit bort ”vila” från schemat. Förut kom personalen upp och satt här medans jag skulle vila. Jag låg bara och tittade på klockan och väntade på att de skulle gå så det blev inte så mycket vila av det. Nu är det bättre jag får vara ensam från halv två till halv fem. I kväll är det pucko till personal som kommer. Jag hatar när de jobbar! Så måste jag stå ut med henne under en timmes promenad utöver mat-tiden:( Hon är så slö! Jag går typ en meter före henne för hon går så sakta!

Ha en bra kväll!

Dagens siffror; 38,2 kg

Jag har varit och tagit blodprover. Jag hatar när de inte hittar kärlen och gräver med nålen. Det är bättre att de sticker om igen! Det gick bra till slut. Jag är inte helt lätt att sticka, särskilt inte när jag svälter:S Annars gillar jag sjukhus. Jag känner mig trygg i miljön. Bara jag inte blir inlagd och tvingad att göra saker jag  inte vill. Men jag har varit mycket på sjukhus pga annat som inte haft med anorexin att göra och det gillar jag. Då behöver jag inte kämpa så mycket själv. Jag behöver inte fundera över vad jag ska göra på dagarna och hur mycket jag måste motionera. Jag har inte kunnat äta heller när jag varit inlagd utan haft cvk och fått näring direkt i blodet då behöver man inte tänka på det heller. Det finns lixom inget sätt att påverka det. Så kontrollerar de vikten och korrigerar näring och vätska efter det. Perfekt! Men nu är jag nog opererad tillräckligt för det så jag tror inte att jag kommer behöva vara inlagd av den anledningen på länge nu. Både skönt och lite jobbigt. Att inte kunna falla ner i omhändertagandet. Anorexin däremot vill jag inte ha omhändertagande på sjukhus för. Dels för att jag inte vet om jag verkligen vill ha hjälp och dels för att det alltid leder till att jag blir inlagd på psyk förr eller senare när jag är för frisk för att ligga på medicin. Och dit vill jag INTE!!!

Det blir intressant att träffa läkaren på fredag. Jag tycker det ska bli ok för jag är ganska säker på att han inte kommer att göra något eller tvinga mig till något jag inte vill. Så det blir intressant att höra vad han har att säga om mitt ”tillstånd”. Om anorexin godkänner det han säger eller om jag måste kämpa mig neråt mer efteråt:) Min kontaktperson ska följa med. Hon är egentligen ledig men kommer in bara för att följa med. Bra för jag vill inte ha med mig någon annan som inte fattar något! Som missuppfattar till min nackdel. Som kommer att använda det han säger emot mig sedan.

Det var inte skönt att gå på morgonen men det var helt ok att gå till och från sjukhuset, var iväg 2,5 timmar. Vet inte riktigt hur lång tid provtagningen tog men en extra promenad på minst 1,5 timme blev det, närmare 2 tror jag:) Promenaden efter middagen är fortfarande skön.

Jag ville inte somna när jag gick och la mig igår. För jag ville inte vakna i dag och ha en lång ny dag framför mig. Jag hade tur för jag har halvsovit hela natten så den har kännts längre än vanligt och när klockan ringde var det helt ok att gå upp. Jag har mycket ont i kroppen nu och sprängande huvudvärk hela tiden. Det är ganska nytt. Ont i kropppen brukar jag ha pga min benskörhet men ont i huvudet har jag nästan aldrig. Antar att det också beror på svälten eller kräkningarna. Det oroar mig inte. Jag oroar mig nästan aldrig över kroppsliga symptom de är bara ett bevis på att jag lyckats. Jag kan bli trött på värken och hata illamåendet men det räcker med det.

Jag mötte en tjej på väg till sjukhuset. Jag kände inte igen henne först. Hon har helt klart blivit anorektisk! Hon jobbar som sjuksköterska på psyk och vi är flera som har lagt märke till att hon har gått ner i vikt och aldrig kan sitta stilla utan måste göra något hela tiden. Men så här har jag inte sett henne förut. Jag hoppas hon får hjälp och att de där uppe uppmärksammar henne. Inte för att de kan någonting om anorexi men de borde ju åtminstonde ha lärt sig känna igen tecknen?  Det berör mig illa när jag ser någon som frivilligt går rakt in i sjukdom och ångest och allt vad det innebär som man inte inser förrän det redan är för sent…

Trött. Huvudvärk. Deppig.

Det var inte lätt att komma ur sängen i morse! Men promenaden måste hinnas med innan frukost så det fanns inga alternativ annat än att gå upp. Första prövningen är vägningen. Jag har gått upp mycket den senaste tiden och nu väger jag 38,5 kg:( Det är sjukt så tjock jag är nu! Nästa prövning är promenaden som verkligen inte är rolig längre. Det är bara plågsamt att ta sig runt den invanda rundan. Jag går samma runda två gånger om dagen för att jag måste. Jag kan inte ens byta runda för då räknas det inte. Tredje prövningen är frukost med personal. Det gick bra i dag det var min kp som jag gillar. Sen var det planering och skriva matlista och inköpslista mm det är bra för de har sagt att vi inte kommer ändra på någonting nu innan jag har träffat medicinläkaren på fredag så jag behövde inte öka matintaget heller – skönt! Sen har vi varit och handlat på maxi, det var ok. Jag handlar den vanliga maten med personal, det som blir jobbigt är att jag måste åka och handla igen för jag MÅSTE ha hetsmat hemma. Men då får ingen följa med! Brukar passa på när de har rapport så behöver de inte ens se att jag åker iväg.

Pappa har ringt flera gånger men jag orkar inte svara. Jag orkar inte träffa honom i dag och jag orkar inte ljuga och hitta på något som jag ska göra så jag låter bli att svara men får ångest varje gång. Fan, om jag mådde bra skulle det inte vara något problem. Då skulle jag tycka det var kul att träffa honom och äta lunch på stan och förmodligen blir det bio nästa gång han kommer. Vi ska se ”Flickan som lekte med elden” och jag vill jättegärna se den men jag klarar inte att vara bland folk i dag. Jag behöver också veta i förväg om jag ska göra något inte samma dag. Jag måste vara förberedd. Det är också anorexin som bestämmer över det.

Jag vill inte att helgen ska ta slut. Det är bra personal hela helgen vilket innebär att de kommer vara lediga i början på nästa vecka och jag orkar inte med puckon. Särskilt inte när de ska laga min mat i mitt kök:( I morgon ska jag till sjukhuset och ta prover. Kanske borde äta frukost tidigare om jag ska hinna…

Jag hatar mig själv. Jag hatar mitt liv. Jag hatar personalen. Jag hatar mycket just nu!

Kom hem vid halv fem i går. Tog inte emot något stöd alls låste in mig i lägenheten hela kvällen. Det var skönt att slippa se några människor. Hetsade från att jag kom hem till halv tio – fem timmar!!!  I dag har jag promenerat igen. Vägningen var hemsk. Jag vet inte hur jag ska göra med mina vågar. Det fungerar inte att ha två stycken som väger så olika. Får panik nu för jag bara går upp i vikt. Jag gick upp 5 hg hemma hos mamma och det är INTE ok!!! Jag har sån ångest. Jag borde ha gått ut och gått mer på förmiddagen men jag isolerar mig och hetsar i stället. Jag måste gå ner i vikt till på fredag för tydligen har jag fått en läkartid då. Inte för att han väger mig om jag inte går med på det frivilligt men jag kan inte gå dit och vara så här tjock. Han kommer skratta åt mig. Jag hatar personalen som tvingar mig att träffa läkaren! Jag ska tydligen ta prover på måndag då måste jag iaf gå till sjukhuset på fm så då blir det 1,5 timmes extra promenad. Proverna är alltid bra så jag oroar mig inte.

Det är bra personal i helgen men jag vill bara vara ensam. Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Ska det vara så här? Kan inte söka hjälp nu när jag ser ut som värsta fettot. De kommer tro att jag är helt knäpp som förväntar mig hjälp för anorexi när jag knappt är underviktig! Mitt BMI ligger strax över 14 nu och 14 är gränsen för hur mycket jag får väga. Väger alltså alldeles för mycket!

Kan inte tänka på något annat än mat och vikt. Kan inte prata med folk för jag kan inte koncentrera mig på något annat än mina tankar. Bilturen hem igår vet jag inte hur jag tog mig igenom. Det var nog tur att det inte hände något oförutsett för jag var totalt ofokuserad tänkte bara på vad jag skulle handla för mat innan jag kom hem och hur många timmar jag skulle hinna hetsa.

Kan man leva så här???