Dagens siffror; 38,2 kg

Jag har varit och tagit blodprover. Jag hatar när de inte hittar kärlen och gräver med nålen. Det är bättre att de sticker om igen! Det gick bra till slut. Jag är inte helt lätt att sticka, särskilt inte när jag svälter:S Annars gillar jag sjukhus. Jag känner mig trygg i miljön. Bara jag inte blir inlagd och tvingad att göra saker jag  inte vill. Men jag har varit mycket på sjukhus pga annat som inte haft med anorexin att göra och det gillar jag. Då behöver jag inte kämpa så mycket själv. Jag behöver inte fundera över vad jag ska göra på dagarna och hur mycket jag måste motionera. Jag har inte kunnat äta heller när jag varit inlagd utan haft cvk och fått näring direkt i blodet då behöver man inte tänka på det heller. Det finns lixom inget sätt att påverka det. Så kontrollerar de vikten och korrigerar näring och vätska efter det. Perfekt! Men nu är jag nog opererad tillräckligt för det så jag tror inte att jag kommer behöva vara inlagd av den anledningen på länge nu. Både skönt och lite jobbigt. Att inte kunna falla ner i omhändertagandet. Anorexin däremot vill jag inte ha omhändertagande på sjukhus för. Dels för att jag inte vet om jag verkligen vill ha hjälp och dels för att det alltid leder till att jag blir inlagd på psyk förr eller senare när jag är för frisk för att ligga på medicin. Och dit vill jag INTE!!!

Det blir intressant att träffa läkaren på fredag. Jag tycker det ska bli ok för jag är ganska säker på att han inte kommer att göra något eller tvinga mig till något jag inte vill. Så det blir intressant att höra vad han har att säga om mitt ”tillstånd”. Om anorexin godkänner det han säger eller om jag måste kämpa mig neråt mer efteråt:) Min kontaktperson ska följa med. Hon är egentligen ledig men kommer in bara för att följa med. Bra för jag vill inte ha med mig någon annan som inte fattar något! Som missuppfattar till min nackdel. Som kommer att använda det han säger emot mig sedan.

Det var inte skönt att gå på morgonen men det var helt ok att gå till och från sjukhuset, var iväg 2,5 timmar. Vet inte riktigt hur lång tid provtagningen tog men en extra promenad på minst 1,5 timme blev det, närmare 2 tror jag:) Promenaden efter middagen är fortfarande skön.

Jag ville inte somna när jag gick och la mig igår. För jag ville inte vakna i dag och ha en lång ny dag framför mig. Jag hade tur för jag har halvsovit hela natten så den har kännts längre än vanligt och när klockan ringde var det helt ok att gå upp. Jag har mycket ont i kroppen nu och sprängande huvudvärk hela tiden. Det är ganska nytt. Ont i kropppen brukar jag ha pga min benskörhet men ont i huvudet har jag nästan aldrig. Antar att det också beror på svälten eller kräkningarna. Det oroar mig inte. Jag oroar mig nästan aldrig över kroppsliga symptom de är bara ett bevis på att jag lyckats. Jag kan bli trött på värken och hata illamåendet men det räcker med det.

Jag mötte en tjej på väg till sjukhuset. Jag kände inte igen henne först. Hon har helt klart blivit anorektisk! Hon jobbar som sjuksköterska på psyk och vi är flera som har lagt märke till att hon har gått ner i vikt och aldrig kan sitta stilla utan måste göra något hela tiden. Men så här har jag inte sett henne förut. Jag hoppas hon får hjälp och att de där uppe uppmärksammar henne. Inte för att de kan någonting om anorexi men de borde ju åtminstonde ha lärt sig känna igen tecknen?  Det berör mig illa när jag ser någon som frivilligt går rakt in i sjukdom och ångest och allt vad det innebär som man inte inser förrän det redan är för sent…