Jag hatar mig själv. Jag hatar mitt liv. Jag hatar personalen. Jag hatar mycket just nu!

Kom hem vid halv fem i går. Tog inte emot något stöd alls låste in mig i lägenheten hela kvällen. Det var skönt att slippa se några människor. Hetsade från att jag kom hem till halv tio – fem timmar!!!  I dag har jag promenerat igen. Vägningen var hemsk. Jag vet inte hur jag ska göra med mina vågar. Det fungerar inte att ha två stycken som väger så olika. Får panik nu för jag bara går upp i vikt. Jag gick upp 5 hg hemma hos mamma och det är INTE ok!!! Jag har sån ångest. Jag borde ha gått ut och gått mer på förmiddagen men jag isolerar mig och hetsar i stället. Jag måste gå ner i vikt till på fredag för tydligen har jag fått en läkartid då. Inte för att han väger mig om jag inte går med på det frivilligt men jag kan inte gå dit och vara så här tjock. Han kommer skratta åt mig. Jag hatar personalen som tvingar mig att träffa läkaren! Jag ska tydligen ta prover på måndag då måste jag iaf gå till sjukhuset på fm så då blir det 1,5 timmes extra promenad. Proverna är alltid bra så jag oroar mig inte.

Det är bra personal i helgen men jag vill bara vara ensam. Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Ska det vara så här? Kan inte söka hjälp nu när jag ser ut som värsta fettot. De kommer tro att jag är helt knäpp som förväntar mig hjälp för anorexi när jag knappt är underviktig! Mitt BMI ligger strax över 14 nu och 14 är gränsen för hur mycket jag får väga. Väger alltså alldeles för mycket!

Kan inte tänka på något annat än mat och vikt. Kan inte prata med folk för jag kan inte koncentrera mig på något annat än mina tankar. Bilturen hem igår vet jag inte hur jag tog mig igenom. Det var nog tur att det inte hände något oförutsett för jag var totalt ofokuserad tänkte bara på vad jag skulle handla för mat innan jag kom hem och hur många timmar jag skulle hinna hetsa.

Kan man leva så här???