Trött. Huvudvärk. Deppig.
Det var inte lätt att komma ur sängen i morse! Men promenaden måste hinnas med innan frukost så det fanns inga alternativ annat än att gå upp. Första prövningen är vägningen. Jag har gått upp mycket den senaste tiden och nu väger jag 38,5 kg:( Det är sjukt så tjock jag är nu! Nästa prövning är promenaden som verkligen inte är rolig längre. Det är bara plågsamt att ta sig runt den invanda rundan. Jag går samma runda två gånger om dagen för att jag måste. Jag kan inte ens byta runda för då räknas det inte. Tredje prövningen är frukost med personal. Det gick bra i dag det var min kp som jag gillar. Sen var det planering och skriva matlista och inköpslista mm det är bra för de har sagt att vi inte kommer ändra på någonting nu innan jag har träffat medicinläkaren på fredag så jag behövde inte öka matintaget heller – skönt! Sen har vi varit och handlat på maxi, det var ok. Jag handlar den vanliga maten med personal, det som blir jobbigt är att jag måste åka och handla igen för jag MÅSTE ha hetsmat hemma. Men då får ingen följa med! Brukar passa på när de har rapport så behöver de inte ens se att jag åker iväg.
Pappa har ringt flera gånger men jag orkar inte svara. Jag orkar inte träffa honom i dag och jag orkar inte ljuga och hitta på något som jag ska göra så jag låter bli att svara men får ångest varje gång. Fan, om jag mådde bra skulle det inte vara något problem. Då skulle jag tycka det var kul att träffa honom och äta lunch på stan och förmodligen blir det bio nästa gång han kommer. Vi ska se ”Flickan som lekte med elden” och jag vill jättegärna se den men jag klarar inte att vara bland folk i dag. Jag behöver också veta i förväg om jag ska göra något inte samma dag. Jag måste vara förberedd. Det är också anorexin som bestämmer över det.
Jag vill inte att helgen ska ta slut. Det är bra personal hela helgen vilket innebär att de kommer vara lediga i början på nästa vecka och jag orkar inte med puckon. Särskilt inte när de ska laga min mat i mitt kök:( I morgon ska jag till sjukhuset och ta prover. Kanske borde äta frukost tidigare om jag ska hinna…
september 27th, 2009 at 9:44 e m
jag har börjat ha ankelvikter runt vristerna när jag går, då kan man dra ner lite på tiden.
september 28th, 2009 at 1:35 e m
Jag har också såna men jag får sån värk i kroppen när jag går med dem! Vilken vikt har du på dem? Tack för tipset annars;)
september 29th, 2009 at 9:30 e m
jag har ett halvt kilo på varje vrist, har provat med ett kilo också men man blir klumpig, jag är ute i skogen så jag vill inte mista smidigheten.
klurigt med promenaderna, jag har också fastnat i det där att hela tiden pressa fram mållinjen öfr vad som skall räcka som straff för det ätna. jag är på ner i en viktsvacka men jag försöker att inte gå för långt, har varit nere förut och mådde inte bra. nu är mitt liv ganska bra och jag vill inte sabba det…bara fly lite…svårt att förklara. jag är också lite äldre, en bra bit äldre än du faktiskt. jag fick min ätstörning som vuxen och har tagit itu med allting själv. är paniskt rädd för att bli sjuk och svag och bara tanken på sjukhus gör mig vettskrämd. jag är än så länge priviligierad, jag gillar min kropp, det är min själ jag inte står ut med.
september 30th, 2009 at 12:33 e m
Hej!
Tack för att du berättar lite om dig själv! Det är skönt när man träffar någon som inte är 17-18 år. Det var ett annat liv mot hur det är nu men det är inte så vanligt med äldre anorektiker. Eller så är det egentligen det men de gömmer sig:S Det känns som att man inte har rätt till behandling längre för man är för gammal. Alla ätstörningsenheter inriktar sig på yngre.
Jag förstår inte riktigt varför du plågar dig med vikter och promenader om ”ditt liv är ganska bra” och ”du gillar din kropp”??? Men tvånget kanske sitter i något annat? Det är bra att du kan se att du inte mår bra av att gå ner och även gör någonting för att förhindra ytterligare viktnedgång. Det kanske skulle vara bra för dig att träffa någon att prata med? Bara en tanke.
Jag har 1kilo på mina fotledsvikter så har jag ½ kg´s vikter till handlederna. Jag gick mycket med det tidigare men jag har så mycket värk i kroppen pga benskörhet och det blir hundra gånger värre om jag går med vikterna så jag har varit tvungen att sluta med dem:(
Hoppas det går bra för dig och att du fixar det själv om du väljer det! Har du familj? Det är nog en hjälp om det finns någon nära även om de inte behöver veta om ätstörningen. Lycka till! Kram!