Dagen i dag flyter ihop med gårdagen. Allt är likadant. Men mår inte så bra i dag. Uppgiven. Varför kan jag inte bara släppa taget och ge upp. Ta emot hjälp och bli frisk en gång för alla. Varför är det så svårt. Vad kämpar jag för egentligen? Jag mår ju inte bättre även om jag väger för lite och jag vet att det kommer inte bli bättre även om jag går ner ännu mer. Allt är bara kortsiktiga lösningar. Det här är inget liv!

Har handlat i dag också, när jag hetsar handlar jag varje dag. Kollat på anorexi-bulimi klipp på you tube det finns mycket som är bra och inspirerande. Såg några dr phil klipp som jag sett tidigare. En del tjejer var bara smala, inte magra och de hade ändå rätt att få hjälp. Han sa att de kan dö om de fortsätter. Människor dör faktiskt av den här sjukdomen. Jag vill också!!!

Ont i magen för jag hetsar så mycket. Trött och som sagt uppgiven. Orkar inte kämpa just nu.

I dag har jag som vanligt varit och handlat. Det tar evigheter trots att jag bara köper mjölk, bananer och havregryn till gröten, frukt och kaffe… och så hetsmat som jag inte behöver läsa på för jag bryr mig inte om vad den innehåller. Det som tar tid är mjölk och havregryn för jag måste läsa på alla sorter som finns så de inte har ändrat i energiinnehållet eller något annat. Frukt är svårt för jag kan inte bestämma mig. Alltid denna beslutsångest. Oftast blir det apelsiner och ibland mango om den inte är dålig eller vråldyr. Älskar mango och bara för det tillåter jag mig oftast inte att äta det. Mat ska inte vara gott nämligen då är den farlig…

Det är en ganska bra dag. Ledig från praktiken. Vaknade lagom tidigt. Hetsat mycket men det är lätt att kräkas i dag, inte behållt någonting mer än en apelsin. Varit ute i snön, det har snöat hela dagen och nu skiner dessutom solen, perfekt promenadväder. Ok personal hela dagen… en nackdel med det är att jag måste  äta middag om en timme men tänker bara koka ett ägg och äta broccoli till. Tänk om ångesten alltid kunde hålla sig på den här nivån vad bra man skulle ha det. Bara jag kunde låta bli hetsa vore det perfekt… och vara lite smalare också förståss:P

Ska gå ut en runda innan middagen. Ha enbra dag allihopa!

I dag var det tungt att gå upp och komma iväg. Så nära att inte gå på praktiken. Men har bestämt att hur dåligt jag än mår så ska jag gå upp och göra mig i ordning mår jag fortfarande lika dåligt sen så får jag ringa och sjukanmäla mig men oftast blir det bättre så jag ändå kommer iväg. Har man varit hemma en dag är det så lätt att fortsätta och man mår bara sämre av att vara hemma.

När jag väl var på praktiken så gick det ganska bra. Måndagen är jobbigast, jag går längre och även om det bara är en halvtimme gör det stor skillnad för mig. Ont i ryggen nu. Lyft för mycket barn. I och ur gungan, upp för trappen, i pulkan osv. Det krävs inte så mycket för att min kropp ska protestera. Fick svar på bentäthetsmätningen; ”Din bentäthet är nedsatt i såväl höften som ländryggen…” Men de gör ingenting åt det så jag vet inte varför de skulle göra undersökningen egentligen…

Mat i dag; ätit grötfrukost som vanligt och en frukt nu efter praktiken. Blir ingen mer mat i dag, bara frukt och morot. Promenerat i solen, det är så skönt. Hoppas det håller sig så här hela veckan!

Återigen en dag med underbart väder ute och hemsk ångest inne. Har gått riktigt långt och det var jätteskönt. Men klarar inte många minuter hemma utan att hetsa. Det är hemskt. Fast jag mår ganska bra under tiden. Då finns inga tankar, inga känslor, ingen ångest bara lugn och ro. Det är sjukt konstigt egentligen. Att när man gör det mest förbjudna -äter, att man kan slippa ångesten när den borde vara som starkast. Om jag äter vanligt får jag jättemycket ångest men när jag hetsar är den borta, märkligt.

Annars har helgen varit ok. Sovit bra och ätit lite. Gröt och sallad i går. Bara gröt hittills i dag. Men måste äta något mer till middagen får se vad jag känner att jag klarar. Nu när jag hetsar får jag ju upp det mesta av den vanliga maten med för jag kräks när personalen har gått.

I morgon är det praktik. Bra att komma hemifrån några timmar så jag inte kan hetsa. I veckan har jag hetsat varje dag utom en, men då har jag inte börjat förrän på kvällen. Nu i helgen  har det varit hela dagarna. Ska gå och se om det finns någon personal att spela skip-bo med i stället för vila. Jag hatar vila!

Det är sant att jag inte kräktes de första säkert 10 åren av min sjukdom. Och varför jag började… en bra fråga men jag har inga svar. Jag minns inte hur det började. Nu är det för att det är så lätt. Man känner sig mycket bättre, tar bort mättnadskänslan. Tvång. Många anledningar. Också för att straffa sig själv… eller någon annan som gjort något dumt. Det är som en alkis, alla anledningar är bra bara man får en chans att kräkas så tar man den…

I dag har jag redan hetsat på morgonen och orkar inte kämpa emot så det blir säkert fler gånger. Fast det jobbar bra personal i kväll och i helgen så jag kanske kan äta lite bättre. I kväll blir det tonfisksallad. Inte ätit någonting annat på hela dagen. Bara kaffe på stan med en kompis. Det var bra att hon messade och frågade om jag hade tid att fika. Annars hade den här dagen blivit jävlig men nu kunde jag komma hemifrån  några timmar. Tog med kameran också så jag har varit ute och fotat snö-bilder. Jag gillar att fota men det blir för sällan. Oftast när jag går ut orkar jag inte stanna för att fota så jag tar inte med kameran, vill ju bara GÅ.

Jag är så dålig!!! Har precis hetsat… och kräkts, såklart, men det hjälper inte. Jag mår för jävligt just nu. Så ont i magen och i huvudet och mår illa. Kan jag få dö nu? Snälla!

Tänk om jag kunde komma ihåg den här känslan nästa gång INNAN jag gör det så kanske jag klarar att stå emot. Trodde det skulle gå bra i dag. Vet inte ens varför det blev så här… jag är för svag helt enkelt och jag HATAR det!

Det snöar och snöar. Har varit ute med dagisbanen hela förmiddagen det var nästan roligt. Bra med glada barn, jobbigt med kalla och blöta barn och i dag har det varit alla varianter. Nu är jag ledig i tre dagar och jag njuter redan:)

Klarade hela dagen i går utan hets. Första dagen sen innan förra helgen. Nu kan jag nog klara det ett tag till. Ätit mango till lunch och gröt till frukost som vanligt. Gått till och från dagis, det är inte jättelångt men det tar i alla fall 30 min åt ett håll. Blir nog ingen mer promenad i dag för snö, halka och blött, grått väder.

Hade en jävel-dag i går. Så mycket ångest så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Gjorde massa småärenden för att slippa vara hemma. Postade alla hjärtans dag kort bl.a. Bra ändå att ha haft en sån dag och ändå klarat det då måste det ju gå alla de dagar när det inte är fullt så jobbigt också. Men när det blir svårt kommer jag inte ihåg det som har varit bra bara det som är jobbigt och dåligt.

Fikade med bästa kompisen igår. Det är jättelänge sen sist så det var verkligen roligt även om det är jobbigt för hon mår ganska dåligt. Hon har varit inlagd med sond ett tag. Jag har svårt att hantera det men igår gick det bra. Hon åt mer än jag… eller hon följde matschema med mellanmål och jag drack bara kaffe, då mår jag lite bättre. Sjukt att det är så att man blir stolt över att vara den som är sjukast…

I dag är en bra dag och jag ska försöka kämpa emot hets. Nu har jag hetsat fyra dagar i sträck och om jag inte bryter det nu så kommer jag fastna igen det är jag säker på och har helt enkelt inte råd med! Ska ju till USA (och nej, jag kommer verkligen inte äta hamburgare, är dessutom vegetarian. Men det finns ju hälsosamma amerikanare också så maten ska nog ordna sig:)) så jag kommer behöva alla pengar jag kan spara. Alltså ska jag inte lägga pengar på hets -mat innan resan!

Jag har gått en timme i snö och blåst, inte ett dugg skönt! Klippt håret, det blev helt ok. Har lugg nu, ovant men det känns bra. Ätit gröt till frukost och sen inget mer. Ska äta sallad med p vid fem. Mina jeans sitter löst Hurra! Sånt mår jag bra av och blir extra peppad att fortsätta kämpa.

Enjoy the day!

Fick en fråga om jag kan skriva lite mer om mig och varför jag fick anorexi. Svar kommer här:

Jag är alltså 30 år (snart) och har haft ätstörningar sen jag var 10 år gammal. Det började med att jag inte åt i skolan och sen höll jag mig hemifrån för att slippa äta hemma också. Jag gick inte ner så mycket i vikt i början men fick väga mig hos läkare och skolsköterska. Det hände dock inte mer än så. Det var inte så vanligt med anorexi då som det är nu så folk visste inte vad det var. När jag var 16 blev jag inlagd första gången och sen dess har det rullat på med fosterhem, behandlingshem, bup, familjehem, psyk, boendestöd och nu LSS -boende. Jag vet inte varför jag blev sjuk. Jag tror att jag ville få bekräftelse på att jag fanns och om jag inte åt reagerade folk. Jag började också skada mig själv när jag var 13 och det har blivit många, många stygn och sjukhusbesök. I början fick jag mediciner. Många olika och starkare och starkare. I perioder har jag varit helt nerdrogad. Nu har jag lite mer att säga till om och har bara en medicin kvar förutom pillren som ger mig möjlighet att sova. Jag mår mycket bättre nu och klarar mig ganska bra själv även om det blir för lite mat, typ bara frukt när jag ska ta eget ansvar för maten. Har de senaste åren börjat kräkas och det är nog det dummaste jag gjort. Det har lett till hetsätningar och i perioder kan jag hetsäta och kräkas flera dagar och veckor i sträck. Det är hetsätningarna jag kämpar mest med just nu och ibland går det bra, ibland går det åt helvete…  Jag har stöd i boendet. Bor i en egen lägenhet men det finns personal i huset och en gemensam lokal dit vi kan gå på kvällarna och titta på tv om vi vill, det fungerar ganska bra. Jag har inte skadat mig själv på flera månader och när personal kommer som matstöd så äter jag oftast även om det oftast bara blir sallad eller soppa. Kämpar fortfarande för att inte gå upp… helst ner i vikt och är livrädd för att bli frisk = tjock. Har dock börjat ta mig ut lite i normalt liv genom praktik på dagis två förmiddagar i veckan. Det är grymt jobbigt men jag klarar av det!

Hetade i går och i helgen. Hatar mig själv för det. Klarat det hittills i dag men jag kommer vara ensam hela dagen och jag har ingen illusion om att det kommer att gå. Ska iväg snart, det är bra att inte vara hemma. Fika med handläggaren…

Varit lite duktig, gjort egna alla-hjärtans-dag -kort. Ska bara bestämma vem som ska få. Vem som behöver lite extra tänker-på-dig! Men det är så många som mår dåligt:(