Det är sant att jag inte kräktes de första säkert 10 åren av min sjukdom. Och varför jag började… en bra fråga men jag har inga svar. Jag minns inte hur det började. Nu är det för att det är så lätt. Man känner sig mycket bättre, tar bort mättnadskänslan. Tvång. Många anledningar. Också för att straffa sig själv… eller någon annan som gjort något dumt. Det är som en alkis, alla anledningar är bra bara man får en chans att kräkas så tar man den…

I dag har jag redan hetsat på morgonen och orkar inte kämpa emot så det blir säkert fler gånger. Fast det jobbar bra personal i kväll och i helgen så jag kanske kan äta lite bättre. I kväll blir det tonfisksallad. Inte ätit någonting annat på hela dagen. Bara kaffe på stan med en kompis. Det var bra att hon messade och frågade om jag hade tid att fika. Annars hade den här dagen blivit jävlig men nu kunde jag komma hemifrån  några timmar. Tog med kameran också så jag har varit ute och fotat snö-bilder. Jag gillar att fota men det blir för sällan. Oftast när jag går ut orkar jag inte stanna för att fota så jag tar inte med kameran, vill ju bara GÅ.