Han från kartläggningen, samordnare på omsorgen, eller vad det nu heter, ringde för en stund sen. Jag ska få en praktikplats från nästa vecka! Jag fattar inte hur det ska gå till. Jag klarar det aldrig. Jag vill inte ens. Jag som inte orkar någonting ska vara positiv och normal varje dag… HUR???

Min förhoppning är att det ska bli bättre. Att jag ska börja vilja leva igen. Att det ska bli positivt att komma hemifrån och träffa människor varje dag. Att motivationen ska återvända. Men just nu känns det oerhört tungt att komma iväg från tryggheten hemma i lägenheten… eller egentligen, vilken trygghet?!

Jag är rädd att det inte ska fungera. Jag är rädd för att jag inte ska klara av det. Rädd för att inse att jag är helt jävla värdelös och inte ens klarar några timmar som normal människa. Att jag bara klarar av att sitta inlåst med mina hets hela dagarna att det är så mitt liv kommer se ut. Jag är så jävla jävla jävla rädd!!!

Uah, vad jobbigt det är i dag! Ångesten skriker inuti och jag kan inte göra någonting för att bli fri… befriad…

Det är -15 grader ute, sjukt kallt. Borde gå långpromenad för det är fint med all snö men jag pallar inte i dag.

Hade samtal med min kontaktperson i går, det var jobbigt och meningslöst. De kan ju inte göra någonting i alla fall så varför ska jag berätta? Är ledsen men kan inte gråta. Är arg men kan inte skrika. Är förtvivlad men orkar inte be om hjälp. Vill dö… men klarar det inte…

För vems skull ska jag leva? Kan man leva för någon annans skull? Någon skrev till mig; ”Det är egoistiskt att ta sitt liv men det är lika egoistiskt av andra att kräva att jag ska leva för deras skull.” Tyckte det var bra sagt. Det är inte bara jag som är ond. Det borde vara min rätt att ta livet av mig, det är mitt liv det handlar om ingen annans!

Mina katter får mig att hålla mig över ytan just nu. De behöver mig faktiskt.

Ännu en dag som inte är superdålig. Har träffat pappa, lunch på stan. Det gick bra. Tänker inte så mycket. Men han sa två saker som fick mig att må dåligt. 1; Du äter fortare än jag och 2; Du ser ut att må bra nu. I min hjärna blir det 1; Du vräker i dig maten och 2; Du är tjock! Jag vet att han inte menar något illa men det hjälper inte. Provade kläder också, det var ett helvete. Jag är verkligen fet nu! Alldeles för lite synliga benknotor. Ryggraden syns men inte alls lika tydligt som förut. Köpte en klänning på barnavdelningen men känner mig ändå helt enormt stor.

Vet inte hur jag ska göra vid 17.00. Det är bra personal som kommer i kväll men jag har ju redan ätit en gång… klarar jag att äta mer i dag? Kanske kan äta tomatsoppa… det är 120 kcal i en port… eller sallad, men det har jag ätit varenda dag den här veckan. Jag har 20 minuter på mig att bestämma mig. Jag brukar inte ha gått upp i vikt även om jag ätit lunch på stan, det beror förmodligen på att förbränningen kommer igång lite mer när jag får i mig en välbalanserad måltid i stället för det jag brukar äta som egentligen inte innehåller någonting som kan hålla igång en förbränning.

Jag vet att jag borde äta lite mer regelbundet och få igång förbränningen så jag kan minska på intaget om några veckor och då gå ner i vikt. Som det är nu står jag bara och stampar på samma fläck hela tiden. Det beror dels på hetsätningarna men också på att jag inte har någon förbränning.

Nästa vecka har jag två möten inplanerade. Ska till medicinläkaren – vilket jag INTE vill- och ska träffa samordnaren om praktikplats… vilket jag egentligen inte heller vill. Vill inte börja praktisera, fattar inte hur jag ska orka. Men det får jag inte säga och tänka för det betyder att jag är lat. Annars har jag en lugn vecka framför mig och jag vet att jag kommer förstöra varje dag med att sitta inne på toaletten och hetsäta timme efter timme coh kräkas, kräkas, kräkas… och jag avskyr mig själv för det.

Jag tror att de flesta anorektiker hetsäter ibland. Men jag tror att det är för förbjudet för att erkännas. Jag var själv sådan länge från att jag börjat hetsa sa jag att jag inte gjorde och aldrig hade gjort det. Jag ville vara den perfekta anorektikern. Ha kontroll precis hela tiden. Sen när jag började hetsäta var det så ”oskyldigt” jag kunde tycka om jag ätit ett knäckebröd som jag egentligen inte tillåtit mig att äta och dessutom ätit lite för fort så tyckte jag att det var en hetsätning… jämför man det med nu, oj!

I dag har jag varit på stan igen, själv. Fixat ett ärende och åkt hem. Cyklade. Arg på mig själv för att jag inte gick… och passade på att ta långrundan när jag ändå var ute. Hetsat resten av dagen. Det har snöat i dag och det är såå fint ute. Alltså borde jag vilja gå ut och gå för att det är vackert. Men jag fixar inte promenad. Jag fryser så hela tiden och jag hatar verkligen att frysa. Det är det värsta som finns. Eller, nej, inte det värsta men jag gillar det inte!

Ätit ½port gröt med ½ banan och mjölk. Sallad. 1 mango, 1 äpple… och helvetes massor av hets. Borde må så mycket sämre än jag gör. Jag har gett upp hoppet. När jag hetsar hela dagen hinner jag heller inte känna ångesten. Det är skönt. Men det brukar bli värre sen på kvällen men nu är det ganska lugnt. Ska försöka läsa en stund. Kanske kan gå i kväll. Oftast kan jag läsa om jag tuggar tuggummi samtidigt… weird, jag vet, men så länge jag tuggar tänker jag på annat än mat. Jag är helt sjuk…

Det är en något bättre dag i dag. Trots att mamma var här och trots att vi åt lunch på stan. Det gick bra trots att vi var på ett nytt ställe. Åt buffé. Mycket sallad, kikärtor, kidneybönor och en liten brödbit. Det var ok. Ska ha matstöd snart igen och det är bra p i dag så jag ska släppa in dem men jag tänker bara äta sallad; gurka tomat salladskål majs purjolök. Majsen borde bort men det blir så mycket godare. Tar en liten burk majs i en stooor skål smed sallad så det är ok.

Jag har mycket mindre ångest i dag men jag har hetsat sen mamma åkte så det kan bero på det. Handlat mat också… hetsmat och frukt 266:-, det är dyrt att överleva. För det är vad jag gör, jag lever inte jag bara överlever en dag i taget.

Kan inte sitta stilla längre.

Är min blogg svårläst? En del bloggar är så jobbiga att läsa för färger eller teckensnitt eller att det är för långa rader eller något annat. Hur upplever ni den här bloggen???

Har inte släppt in p vid fem klarar inte att äta! Men det betyder att jag måste gå dit och hämta medicinen nu vid sex och jag vill verkligen inte träffa dem. Jag gillar inte hon som jobbar och hon blir väl inte på bättre humör av att ha stått och knackat på min dörr utan att jag öppnat… Nä, bäst att jag går.

Det finns inga riktiga vänner. Allt är bara en tävling. Den som är smalast när hon dör vinner! Dö av anorexi, är status…

Jag är rädd i dag. Jag är så trött. Det känns som att jag varit på världens fest och inte har sovit på en vecka. Orkar inte ens sitta vid datorn. Orkar inte hetsa. Orkar inte leva. Vill bara ligga i dvala i sängen. Så törstig hela jävla tiden. Druckit säkert 1,5 liter hittills i dag och det gör min mage helt svullen och stor och äckligare än vanligt till och med.

Min mamma kanske kommer i morgon. Fattar inte hur jag ska klara det. Vara normal och glad och ok, jag pallar inte men det kan jag ju inte säga. Kan inte säga nej. Måste alltid finnas där när de vill komma. Gå på stan. Äta lunch. Dö.

Kollade thinspo på youtube. Blev ledsen i dag. Brukar inte bli det. Brukar vara tom och inte känna något alls. Blir inte ens peppead för det är ingen idé jag klarar inte att bli smal i alla fall.

Jag vill inte leva längre.

Gott nytt år förresten:(

I dag är sista dagen på jävlighetens år 2008. Tyvärr har jag ingen förhoppning om att 2009 ska bli bättre. Man borde ge nyårslöften om förbättring men det är meningslöst. Jag klarar inte att hålla något sådant ändå. Nyårsafton är bra, det är inte så mycket mat för mig som jul. Jag ska vara hos en kompis och vi ska äta hummer. Det är inte så farligt. Ingenting till, tror jag, hoppas jag. Fram tills dess har jag inget matstöd så jag behöver inte äta något. Ätit gröt till frukost som vanligt, men nu har jag gått ner till ½ port plus en halv banan för att det inte ska se så lite ut… de har inte märkt något:)

Jag är trött. Livet är hopplöst. Jag är inte motiverad att kämpa emot hetset men jag orkar inte leva så här heller. De kommer försöka tvinga mig att väga mig den 7:e när jag ska till medicinläkaren. Jag kommer vägra. Fattar inte varför vågen ska styra allt och inte hur jag mår. Det borde väl vara viktigare? Eller? Om jag väger mig nu och väger ”för mycket” kommer de sluta bry sig då? Om jag väger ”för lite” kommer jag bli inspärrad. Det är alltså inte bra hur det än blir, alltså vägrar jag väga mig.

Jag väger mig själv hemma. Så jag har koll. Men DE behöver inte veta.

Måste handla i dag – igen. Affärerna har ju stängt i morgon så jag måste klara två dagars hets på en handling. Jag har kvar sen i går så det borde gå bra men det oroar mig. Allt oroar mig nu för tiden. Mycket ångest. Skriver i en bok som jag visar för p hur mycket ångest jag har. Men funderar på att lägga av, vad hjälper det? De säger jaha och se går de. Ibland säger någon att det är synd att jag ska ha så hög ångest men det är ingen som gör något för att hjälpa… vad det nu skulle kunna vara. Jag hatar att man är så ensam i det här. Alla andra står utanför och kan bara titta på. Ser de att jag håller på att gå under eller blundar de???

Jag mår inte bra. Jag mår inte alls bra. Jag har ingen kontroll på vad jag gör och jag hatar mig själv så otroligt mycket. Jag vill inte leva men jag har inte rätt att dö, det vore för enkelt. Jag har ångest hela tiden tom precis när jag hetsar, det medför att jag hetsar nästan hela dagarna. P vet men de orkar inte bry sig längre. I bland tänker jag att det är bättre att vara inspärrad på sjukhuset, då kan jag inte hetsa… men då måste jag äta och det vill jag inte heller så det blir inte bättre där. Jag vill bara lägga mig ner och inte vakna mer. Har börjat få massa mer självskade tankar igen, bara tankar än så länge jag orkar inte göra något för jag orkar inte med konsekvenserna. Men snart går det inte stå emot.

Jag har ätit frukt och en halv port gröt i dag. Jag har gått till och från sjukhuset, mer än en timme. Tog prover och jag hoppas att de inte är bra, att jag ska få ett kvitto på att svälten gör någon skillnad i min äckliga kropp. Men de brukar alltid vara bra, hur lite jag än väger så är proverna nästan alltid bra.

Orkar inte vara ensam men orkar inte vara social heller. Orkar inte prata orkar inte se människor som bara lever utan att det bekommer dom. De bara tycker att det är ok eller t.o.m. bra att existera. Jag vill också vara sån, glad att få leva…

I dag var jag på stan. Köpte jeans på rean. Om jag kan ha storlek 24 i jeans i tight modell kan jag ju inte vara så tjock som jag tycker, eller??? Kanske var något fel på storlekarna…

Varit ute i dag i alla fall. I går gick jag inte utanför dörren på hela dagen. Mådde sämst. Har så mycket ångest hela tiden så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen. Kanske borde ta vb medicinen och se om det hjälper men jag hatar tabletter.

De ringde från medicinmotttagningen. Jag måste dit och ta prover i morgon, fattar inte varför det blev så bråttom helt plötsligt. Har inte tid till medicinläkaren förrän 7 jan. Vet inte varför jag ska dit heller. Jag vill inte åka dit. Han säger alltid något dumt som får mig att känna mig helt enorm. Fast han behöver inte säga så mycket för att jag ska känna så, det räcker nästan med att han säger att proverna är bra så känner jag mig tjock och äcklig.

I dag är det för en gångs skull bra personal som kommer. Skönt. Fast på ett sätt är det bättre när det är puckon för då kan jag lättare säga att jag inte vill ha något stöd och slipper äta. Åt bara 3/4 dels port gröt i dag, de märkte inte att det var mindre än det brukar vara, sen har jag inte ätit mer ännu. Hetsat när jag kom från stan… som vanligt. Önskar att jag kunde sluta med det för det är hetsätningarna som hindrar mig från att gå ner i vikt. Jag vet ju det ändå kan jag inte lägga av med dem. Det är sjukt vad beroende jag är av den stunden utan ångest. För det är så det är, jag slipper ångesten under tiden som jag håller på med hets och det är så skönt att det är lugnt bara en liten stund.