I dag är sista dagen på jävlighetens år 2008. Tyvärr har jag ingen förhoppning om att 2009 ska bli bättre. Man borde ge nyårslöften om förbättring men det är meningslöst. Jag klarar inte att hålla något sådant ändå. Nyårsafton är bra, det är inte så mycket mat för mig som jul. Jag ska vara hos en kompis och vi ska äta hummer. Det är inte så farligt. Ingenting till, tror jag, hoppas jag. Fram tills dess har jag inget matstöd så jag behöver inte äta något. Ätit gröt till frukost som vanligt, men nu har jag gått ner till ½ port plus en halv banan för att det inte ska se så lite ut… de har inte märkt något:)
Jag är trött. Livet är hopplöst. Jag är inte motiverad att kämpa emot hetset men jag orkar inte leva så här heller. De kommer försöka tvinga mig att väga mig den 7:e när jag ska till medicinläkaren. Jag kommer vägra. Fattar inte varför vågen ska styra allt och inte hur jag mår. Det borde väl vara viktigare? Eller? Om jag väger mig nu och väger ”för mycket” kommer de sluta bry sig då? Om jag väger ”för lite” kommer jag bli inspärrad. Det är alltså inte bra hur det än blir, alltså vägrar jag väga mig.
Jag väger mig själv hemma. Så jag har koll. Men DE behöver inte veta.
Måste handla i dag – igen. Affärerna har ju stängt i morgon så jag måste klara två dagars hets på en handling. Jag har kvar sen i går så det borde gå bra men det oroar mig. Allt oroar mig nu för tiden. Mycket ångest. Skriver i en bok som jag visar för p hur mycket ångest jag har. Men funderar på att lägga av, vad hjälper det? De säger jaha och se går de. Ibland säger någon att det är synd att jag ska ha så hög ångest men det är ingen som gör något för att hjälpa… vad det nu skulle kunna vara. Jag hatar att man är så ensam i det här. Alla andra står utanför och kan bara titta på. Ser de att jag håller på att gå under eller blundar de???
december 31st, 2008 at 11:36 f m
kom igen, du kan väl försöka lova dej själv att 2009 blir bättre, så har du nått att kämpa till! för du kan inte leva såhär längre, det är omöjligt! du klarar det inte, varken inuti eller utanpå.
&om jag var du skulle jag inte heller väga mej med dom, om dom inte fattar att allt inte hänger på vikten.
du kan ju skriva i boken för dej själv? jag brukar göra så ibland, jag skriver på ett papper sen går jag&gömmer det, så att ingen ser. det är bra att läsa sen, när ångesten&tankarna är borta.
december 31st, 2008 at 4:08 e m
Du.. Har kollat på dina bilder nu. Du anar inte hur mager du är gumman! Om du skulle se mina bilder hade du spytt för jag är enrom emot dig.. Ville bara säga det. Kram!!
december 31st, 2008 at 8:18 e m
”the world is a save your own ass program” var det någon som skrev på ett forum. det är sant, för när personalen har gått hem så skiter de i sina patienter. vad spelar det för roll om de bryr sig om dig eller inte, de har ju betalt för sina kunskaper/känslor och då tycker jag det är mer värt med folk som bryr sig gratis. familj räknas inte för de bryr sig bara för att de är släkt – riktiga vänner däremot, det är grejen. riktiga vänner är de som man minst anar skulle bry sig. de riktiga vännerna finns därute, gäller bara att hitta dem och ge dem ett öga och ett öra när de har det svårt.