Jag är hos mamma. Jag har ingen våg. På ett sätt är det nog lika bra med tanke på allt som jag åt i går men samtidigt får jag panik för att jag inte ska klara av att gå ner allt igen. Det är stort kaos i mig för tillfället. Ingenting är på ett bra sätt. Innan jag åkte igår hade sköterskan från medicinemottagningen ringt. Hon hade pratat ed min läkare som hade sagt att han ville att jag åkte till akuten för en medicinsk bedömning. Grundat på vad personalen sagt om vad jag äter och att jag kräks mycket. Vad jag väger vet de inte. Jag vägrade och åkte hit i stället. Jag tänker inte åka till sjuhuset. Jag kan gå med på en undersökning med prover och så men inte på akuten. Mina prover är nästan alltid bra.

Kom hit vid tre i går eftermiddag då var det fika. Jag åt ett fine crisp kändes inte bra men det var det bästa aternativet. Sen var det kalaset vid sex. De skulle äta flygande Jakob. Jag fick quornfilé med jasminris och broccoli. Bortsett från jasminriset var det ok. Sen lyckades de övertala mig att äta vitlöksbröd och jag vil inte ens tänka på hur mycket kalorier det är i det!!! Sen satt vi och pratade länge och systern öppnade paket. Jag var nog ganska disträ och inte så delaktig i några samtal. Mat-tankarna och herr anorexi var inte nådig och värre blev det för sen var det kaffe såklart och den otäcka hemska tårtan. Dessutom vaniljbullar som syster hade bakat. Jag åt trots ångesten. För deras skull. Jag skulle aldrig kunna äta sånt för att jag tycker det är gott. No way. Jag tänkte hela tide hur falsk jag är att jag inte är någon riktig anorektiker att jag inte har rätt till någon hjälp när jag kan vräka i mig så där mycket mat att jag måste hem och rätta till allting osv

Sovit på en madrass på systers golv. Sovit ok men vaknar tidigt och så kan jag inte gå ut och gå! Jag KAN ju göra det men jag vågar inte när jag är här för mammas skull. Jag gör så mycket för andras skull hela tiden. Jag vill att de ska tro att jag är frisk nu så de inte behöver oroa sig mer. Jag gör alltid så stora uppoffringar när jag träffar familjen. Personalen i boendet säger att jag inte behöver det och att jag ska göra det som känns bra för mig men jag vågar inte. Jag har aldrig bråkat med mina föräldrar(!) vi gör inte sånt i vår familj. Ingen låtsas om att det finns några problem och det tycker jag är skönt även om det blir väldigt märkligt och konstigt ibland. Sen måste jag bestraffa mig när jag kommer hem i stället. Jag oroar mig för att det blir lika mycket hets som tidigare och att jag inte kommer kunna gå ner igen. Att jag har förstört allt. Jag hatar anorexin just nu som inte låter mig leva som alla andra. Jag vill också kunna vara normal. Delta i samtal inte ha mat-tankarna som plågar mig vad jag än gör var jag än är. Jag vill inte kämpa denna kamp som jag aldrig kan vinna. Jag vill inte!!!

När mamma vaknar blir det frukost. Det kommer bli yoghurt. Yoghurt är förbjudet för jag tycker det är gott men i dag kommer det ble det – för mammas skull. Innan jag åker tillbaka hem blir det lunch. Laxfilé. Det borde vara ok men det blir dubbelt så stora portioner som jag skulle ha ätit om jag var hemma.

I kväll jobbar det bara jobbig personal så det är inte bättre där. HAde funderingar på att stanna här till på lördag men det fixar jag inte. Helgen hoppas jag ingen får för sig att hälsa på för jag har mycket att göra – promenera och hetsa och glömma de här två dagarna. Det enda som har varit positivt är att jag inte hetsåt en enda gång i går.

Har jobbat i dag. Kul på jobbet och bra att få något annat att tänka på. Sjuksköterskan i mitt boende kom för personalen är ”oroliga” och tjat tjat tjat. Jag borde inte köra bil bla bla bla. Blir så irriterad på dem hela tiden. Jag kommer få en kallelse till medicinläkaren för undersökning men det kommer förmodligen ta ett tag tills dess. Skönt! Vikten hade gått upp i dag och jag får panik. Nu har jag ingen kontroll alls längre känns det som . Hetsade hela dagen i går och farliga saker som är förbjudna. Inte konstigt att jag väger ton egentligen men det borde jag ha gjort för länge sen lite chockad att det kom just nu utan att jag var beredd på det. Och snart ska jag dessutom åka hem till familjen och dessutom vara med på kalas. Vill inte men jag har inget val och det ska bli skönt att åka härifrån och slippa personalen ett tag. Jag hatar dem för tillfället. Innerligt. Måste byta om och packa. Får se om jag skriver något hemifrån mamma annars blir det i morgon eller på lördag beroende på hur länge jag stannar…

Jag har precis tittat på ”Fråga doktorn” på Svt play. Sofia Åkerman var gäst och hon är så bra på att uttrycka sig. Mest handlar det om självskadebeteende i allmänhet men ätstörningar ligger inom de ramarna hon pratar om. Kan rekommenderas om du har en stund över.

Dagens vikt är som i går 37,7 kg men jag är förvirrad för jag köpte en ny våg i dag och den visar inte samma vikt… inte ovanligt egentligen men jag blir som sagt förvirrad nu vet jag inte vad jag ska gå efter. Gamla eller nya vågen??? Borde ta den som väger mest för säkerhets skull så jag inte går omkring och tror att jag väger mindre än jag gör och börjar slappna av. Den nya vågen mäter även fett, vätska och muskelmassa. Litar inte helt på att det stämmer till 100% men man får ju iaf en riktlinje att gå efter. Enligt vågen har jag väldigt lite fett 6 %, man ska enligt böckerna ha 20 % för att kunna menstruera (vilket bevisligen inte stämmer eftersom jag gör det ibland fortfarande!). Min muskelmassa låg strax över normalvärdena??? Hur går det ihop, jag tycker inte jag har några muskler alls. Och så har jag som jag misstänkte ganska hög procent vatten även om det ligger inom normalvärdet. Det beror förmodligen på kräkningarna.

Promenaden i dag gick bra men hade så mycket tankar som snurrade i huvudet att jag inte klarade av att lyssna på talboken som jag brukar, det fick bli musik i stället men jag har ingen aning om vad det var för musik för jag var så ofokuserad. I dag är det planeringsdag för personalen vilket innebär att det är personal från poolen här hela dagen. Det är inga nya men de är inte här så ofta. Jag bad att få slippa stöd i dag för det är jobbigt med nya människor men det fick jag såklart inte:( Har varit och handlat hetsmat, tycker jag var värd något extra i dag… hur jag nu kan tycka det… så det blev dyrt! Det går inte hålla på så här. Sen jag fick pengar har jag gjort av med alldeles för mycket det kommer inte gå ihop när månaden är slut!

Det var roligt på jobbet i går. Fick börja lära mig en av maskinerna och jag kände mig inte lika dum som jag brukar, jag fattade faktiskt och kunde ta in informationen ganska bra. Lite stolt:) Det mesta styrs från en dator och det var många moment men egentligen inte så svårt. Annars var det mest rutinjobb. På kvällen gick jag med en ganska ny personal, en ung kille och han frågade massor om anorexi. Det var ok. Det är bättre att de frågar och försöker lära sig något än drar felaktiga slutsatser. Jag är ju expert på området dessutom;)

I morgon är det jobb på förmiddagen. Sedan ska jag åka till mamma. Min syster fyller år i helgen och de ska ha kalas!!! Vill inte!!! Ska sova över, det kommer bli mycket mer mat än vad som är ok. Jag försöker att inte tänka på det samtidigt som jag försöker förbereda mig på hur jag ska agera och vad som skulle vara ok för mig men det är svårt när jag inte vet vad det blir för mat…

I dag är jag trött men det är lättare att komma upp när klockan ringer än när jag vaknar av mig själv. Får väl en adrenalinkick av klockan:) den brukar dock inte hålla i sig så länge, men tills jag kommit ut iaf. Promenaden var lite lättare i dag. Väntar på hon som ska äta frukost med mig, hon är sen och jag blir stressad. Behöver inte vara det än men sån är jag… Jobb i dag, det ser jag fram emot! Ska köpa vågen på hemvägen MÅSTE ju ha den trots allt:) HA en bra dag!

37,5 kg även i dag…

Jag har inget direkt nytt att rapportera. Promenaden var tuff i dag. Maten är som vanligt. Ok personal. Ont i kroppen. Inget annat att göra än att hetsäta i dag. Jag skulle kunna hitta på någonting men jag har ingen energi och tycker det är ganska skönt att bara vara hemma en hel dag till. I morgon är det jobb. Det är roligt men jag gillar inte att jag måste gå upp vid fem för att hinna gå.

På Maxi den här veckan har de en våg som mäter vikt (såklart), fettprocent, vattenprocent, muskelmassa, för 299:- Jag vill ha!!! Det är inte dyrt men jag är fattig. Det gäller att prioritera. Hetsmat i två dagar eller våg. Jag har tänkt på att köpa en sån våg ganska länge men de har varit så dyra och jag vet inte om det skulle vara bra. Anorexin säger såklart att jag MÅSTE ha en sån våg. Det finns inget alternativ. Men egentligen skulle det räcka med att väga sig en gång på en sån våg för att få lite koll det är ju inget man behöver varje dag som den vanliga vågen, eller? Fettprocenten borde inte ändra sig så mycket och vattenprocent spelaregentligen inte så stor roll, fast kanske när man hetsar så mycket som jag gör kan det kanske vara bra att veta om kroppen samlar på sig vatten… jag måste nog köpa en sån i alla fall. Har ni såna vågar???

I dag på promenaden vid ett trafikljus var det naturligtvis rött ljus och i vanliga fall är jag hur rastlös som helst men i dag var det som att jag inte orkade trampa runt jag kände mig som en betongklump som bara stod helt fastväxt i marken.En hemsk känsla! Och sen när jag skulle börja gå igen tog det hur lång tid som helst innan kroppen orkade röra sig som vanligt. Jag förstår inte varför det känns som att kroppen är svagare nu när jag står stilla i ivikt och inte ens går särskilt mycket. Förmodligen är det bara tillfälligt så jag börjar fungera som vanligt snart igen. Hoppas det.

Nu när jag har vila ensam (förut satt det en personal under tiden i min lägenhet för att jag verkligen skulle vila) så är det mycket lättare att faktiskt slappna av. Jag kan inte bara ligga men om jag läser så fungerar det och jag känner inte samma stress att jag måste upp och hetsa. Men jag kan inte bara ligga och läsa jag måste tugga frenetiskt på ett tuggummi (eller två) samtidigt för att kunna koncentrera mig. Så har det varit länge vet inte varför. I perioder har det gått åt mycket tuggummi, särsklit när jag varit inlagd och inte kunnat hetsa så mycket då har jag ersatt det med tuggummi och en bok. Inget bra sätt men det fungerar. Sedan måste jag iofs upp och spotta ut saliven med jämna mellanrum för att inte få i mig alla kalorierna som finns i tuggummit. Normalt?!

Något annat jag tänkt en del på ibland är sexualitet kontra anorexi. Jag har aldrig haft sexuell lust. Jag vet inte vad det beror på. Ett alternativ som jag mer och mer lutar åt är att jag helt enkelt är asexuell. Det är inte jättevanligt men det finns och det räknas som en sexuell läggning. Ett annat alternativ är att anorexin orsakat det. Det står ofta i faktaböcker om anorexi att det är vanligt att man inte vill ha sex och närhet när man har anorexi. Jag är inte intresserad av någon form av beröring och pojkvän/flickvän är inte och har aldrig varit intressant. Men eftersom det alltid varit så även när jag varit uppe på normalvikt så tror jag inte att det beror på anorexin. Ett tredje alternativ är någon form av psykisk störning. Visst jag har självdestruktivitet och personlighetsstörning (förutom anorexin) enligt journalen. Och kanske har jag någon emotionell störning. Men jag tror inte på det heller. Jag har aldrig på riktigt varit kär i någon. Det har varit en börda att bära många gånger och jag har låtsats och ljugit om det men nu börjar jag acceptera det. Det är inte värre än att vara homosexuell. Kanske till och med lättare? Hur känner ni när det gäller sexualitet? Tar gärna emot tankar och funderingar för jag hittar inget forum på nätet där diskussionen finns. Kommentar någon?

Det är mörkt! Jag har tänt alla smålampor jag har i köket, det är riktigt mysigt:) Promenaden i eftermiddags var en plåga. Min kropp protesterade hur mycket som helst. Nu värker den och jag är så stel! Förmodligen för att jag sitter ihopkrupen hela dagarna. Sträcker aldrig ut ordentligt. 

Vi pratade vid lunchen om behandling. P frågade om jag ifall jag skulle få möjlighet att komma till något bra ställe skulle tacka ja. JA, det skulle jag. Det här är inte värt det. Men i så fall måste det vara någonstans där de verkligen vet vad de gör och där det är heldygnsvård. Jag vet inte om personalen i mitt boende kan komma runt rutinerna på något sätt och få en remiss skriven. Jag vet inte ens om de kommer försöka. Men OM det skulle gå så vill jag. Förut ville jag inte men det här är inte att leva. Om det sen inebär att jag måste upp till normalvikt. Vilket jag alltid varit livrädd för. Så tror jag att det är enda sättet att bli helt fri. Det fungerar inte att leva som något mellanting det håller inte i längden. Det är för lätt att gå ner igen. Jag fattar inte att jag skriver det här… Ska gå och hetsa och glömma kroppen ett tag. Skönt att vara ledig i morgon också så jag inte behöver gå upp vid fem för att hinna morgonpromenaden.

 Ibland önskar jag att jag inte skulle behöva ut och gå men så när de tankarna kommer blir jag livrädd och straffar mig genom att gå extra fort för att bränna extra mycket. Det är märkligt att jag inte märker någon skillnad på vikten om jag går en extra timme på förmiddagen eller inte…

Dagens siffror; 37,5 kg

Har räknat på genomsnittet för mitt kaloriintag nästa vecka. Det ligger på 325 kcal/dag. Helt ok:)

I går och i dag har det varit bättre. Jag har hetsat mycket men jag har mått ganska bra och inte varit lika irriterad på personalen. Det var skönt att slippa dem vid vilan så jag ska avsäga mig den i dag också. Det är ju bara den jag kan påverka för matstöden måste jag ta emot och promenaden vill jag gå. Planeringen vi skulle göra i dag som jag redan gjort kommer att göra p sur misstänker jag och jag tänker åka och handla själv, det kommer hon inte heller att gilla men det här är mitt liv. Det var nästan ingenting jag behövde handla heller så det blir bara till närmaste affär, jag behöver inte åka till Maxi. Så blir det dagens hetsmat samtidigt, annars måste jag åka två gånger och det känner jag inte för! Det är underbart väder i dag igen. Det är tur att jag går mina promenader så jag kommer ut två gånger om dagen. Har svårt att njuta bara allt fokus ligger på promenaden och hur kroppen känns. I dag är kroppen trött och värker mer än vanligt. Men det är bara att bita ihop:) Snart frukost. Gillar inte hon som kommer på morgonen. Det är dumt eftersom det är min andra kontaktperson, jag har två men räknar bara en för det är bara den andra jag pratar med. Hon som kommer i dag är så jobbig för hon är så osäker och är rädd att göra fel och så säger hon hela tiden att hon inte vet om hon kan lita på vad jag säger och tjatar om ökning och blablabla. Hon skulle helst se mig inspärrad på psyk så därför håller jag mig helst undan från henne!

Dagens vikt; 37,7 kg. Samma som i går men det gör mig ingenting. I dag orkar jag inte bry mig om vikten.

Natten har varit riktigt hemsk. Jag vet inte om det var ångest eller bara ledsnad. Om jag kan känna sånt? Jag är så trött på allt och i natt kunde jag känna det som en outhärdlig smärta. Jag har de kunnat göra vad som helst för att bli av med den. Fast jag förmådde till en börja inte ens röra mig. Låg i sängen och försökte låta bli att skrika så det hördes utanför lägenheten. Det finns personal här dygnet runt och ibland vill jag bara prata, berätta precis allt bönfalla dem att göra något att hjälpa mig. Men jag vågar inte. Jag är för rädd att det bara skulle leda till att jag blir inlåst på psyk. Jag hade behövt någon att ösa ur mig den värsta ångesten över men det finns ingen. Jag tänkte gå upp och skriva ett mail till min gamla psykolog på ätstörningsenheten men jag klarade inte att röra mig. Jag funderade över vem jag kunde ringa men jag har ingen. Jag tänkte på BRIS men jag är vuxen nu, det finns ingenstans att hämta stöd och vara anonym och vänner har jag inte som jag kan prata med på riktigt. Det enda alternativet var psykmottagningen och aldrig i livet att jag skulle ringa dit! De kanske kan prata en stund men det skulle sluta med inläggning och jag tänker inte bli inlagd där! De hjälper mig inte. De kan ingenting om ätstörningar och när jag är där får jag ändå kämpa själv. Vilket innebär att jag äter – och kräks efter varje måltid. När jag får gå ut, efter någon dag, köper jag godis och tar med mig in på avdelningen sen sitter jag inne på toaletten och hetsäter och kräks. Och till alla säger jag att jag mår mycket bättre nu, jag vill åka hem. Och så får jag det. Inte ett dugg friskare än när jag kom in. Möjligtvis att jag väger något kilo mer för att jag inte har lyckats kräkas allt jag ätit. Men inte alltid ibland väger jag precis samma. Ibland något mindre. Men vem bryr sig. Jag är ingen riktig anorektiker för dem, jag har först och främst personlighetsstörning och självdestruktivt beteende. Obotbar.

Till slut när det värsta hade lagt sig bröt jag mina egna regler och gick upp och hetsåt en timme. Sen kunde jag somna. I morse vaknade jag inte förrän halv åtta men mådde mycket bättre. Tacksam över att jag inte gjort något dumt som att be om hjälp. Gick ut och gick morgonrundan som var helt ok för en gångs skull. Förmiddagen har ägnats åt hetsätning. Det är strålande sol ute och jag tillbringar dagen på toaletten. Äta, spy, äta, spy. Härligt liv jag lever. Jag lyckades avsäga mig stöd vid vila i dag. Jag kan vila själv. Vilket jag inte kommer att göra men det innebär att jag får en halvtimme extra att hetsäta. Jag mår bra då. Det är en sak till som inte är normalt med mig och min ätstörning. Jag gillar att hetsäta. Om jag kan kräkas riktigt så mår jag inte ens dåligt efteråt. Jag ångrar mig inte. Enda gången det ger mig ångest är om jag inte lyckas få upp allt eller när jag cyklar hem från affären med fylld ryggsäck och tom plånbok. Men den ångesten botar jag så fort jag kommer hem genom att hetsäta igen.

När jag träffade min kompis i går och sa att jag är trött på det här och att det inte finns någon hjälp att få sa hon att handläggaren på omsorgsförvaltningen kanske kan hjälpa till så det skrivs en specialistremiss. OM det skulle gå,, sSkulle jag våga? Första problemet är att ta kontakt med handläggaren och berätta allt. Orkar jag det? Vågar jag det? Det innebär att lämna ut sig helt och fullt. Och skulle det ens vara någon mening med det? Orkar jag gå igenom en behandling? Och är det inte så att de som säger att jag inte är behandlingsbar har rätt? Vilken rätt skulle jag ha att ta en plats på en ätstörningsklinik? Slutsats: det är meningslöst.

I morgon ska det egentligen skrivas matsedel för veckan. Det är redan klart. Jag satt med miniräknaren och gjorde det själv så blir det vad jag vill utan att jag måste ta hänsyn till deras åsikter. Jag har uteslutit tonfisk, laxfilé, matvete, äg och morotsbiff. Det är för mycket kalorier. Det enda som passerar mitt godkännande är potatis, keso, rödbeta, ½ quornfilé, quornbulle, falafel. Och så grönsaker. Ganska tjatigt men det är inte det viktiga att det blir variation, det viktiga är att det innehåller så lite kalorier som möjligt.

I går vågade jag inte ens skriva vad vågen visade, men samma i dag; 37,7 kg. Det gör mig förbannad och uppgiven. Vad är det för mening med allt??? Jag har hetsat mycket i dag. Och promenerat mycket. Och städat mycket. Allt för att slippa tänka och känna. Vill inte se kroppen. Vill inte veta hur fet den är nu. Orkar inte ens bry mig i dag om att kämpa. Jag ska fika med hon som var/är? min bästa kompis. Vi har inte setts på evigheter och jag har inte orkat ta något initiativ. Jag mår dåligt av att se när hon mår dåligt och jag misstänker att jag drar ner henne också. Men nu ska vi fika = kaffe. Här hemma hos mig. Vi bor grannar och det är inte särskilt bra för vår relation. Hon har varit inlagd på psyk hela sommaren men nu har hon varit hemma några veckor och trots att vi bor i samma hus har jag inte ens sett henne! Det blir skönt att träffas och prata igen. Det brukar bli bra när vi ses det är däremellan när vi bara ser varandra och inte orkar prata som det blir katastrof. Jag har för mycket personalstöd nu. Jag börjar bli helt slutkörd av att vara trevlig och småprata hela dagarna med olika människor!  Jag vill bara vara ifred men det får jag inte. Och nu kommer de igen:(

Jag är SÅ trött! Jobbet gick bra. Ont i kroppen, mest axlarna, samma rörelser hela tiden. Promenaden dit och hem var kall! Fryser i dag trots att jag är fetto. Nu har jag precis hetsat i 1,5 timme och det gör mig också slut. Avbröt det eftersom personalen skulle komma och fixa middag. Sedan ska vi gå en timme. Fattar inte hur jag ska orka men det kommer jag att göra, det gör jag alltid hur trött jag än är! I dag skulle jag gärna ligga i sängen hela dagen men för att jag skulle klara det skulle det krävas tvång och det innebär sjukhus och det vill jag inte så jag fortsätter i mina invanda mönster hur slut jag än är och hur trött på det här jag än är. För det är jag. Jag vill inte ha mitt liv längre. Jag velar om det är värt det, kampen och ångesten och plågan och värken och lögnerna och depressionen och allt annat bara för att försöka bli smal. Något jag vet att jag aldrig kommer att uppnå. Jag mår bra när jag gått ner i vikt men hur länge håller det i sig? 5 minuter? en timme? Sedan är det likadant igen. Min kontaktperson frågade mig i morse hur mycket jag väger men jag vägrade svara, särskilt i dag när jag väger hur mycket som helst. Och hon skulle inte förstå att det är alldeles för mycket! Saknar någon som kan förstå. Saknar proffesionell hjälp. Det finns inte att få för mig där jag befinner mig nu. Mina alternativ är att kämpa själv eller bli inlagd på vuxenpsyk med noll hjälp. Här hemma har jag iaf personalen som matstöd och de bryter mina hetsätningar när de kommer. Jag vill svälta samtidigt som jag inget hellre vill än vara värd att få äta sånt jag tycker om. På fikapausen på jobbet bjuder företaget på frallor med massa olika pålägg och jag skulle vilja delta. Kunna äta som de andra. Men det får jag inte. Inte för att jag inte är hungrig, för det är jag, men för att jag inte är värd det. Jag tänker att när jag kommer hem ska jag köpa hetsmat och då ska jag äta allt förbjudet. Men då är det inte ens gott längre. Då är det ett tvång att tugga, svälja och spy. Jag vill ha hjälp men de gånger någon har försökt hjälpa mig har det inte lett någonstans. Jag blir bättre ett tag, går upp några kilo börjar bli glad igen men sen tar det stopp. Det blir för svårt att gå upp. Jag äter men vikten står still. Eller så klarar jag inte av viktuppgången utan skriver ut mig och börjar genast svälta för att gå ner det jag gått upp. Det är så jävla svårt!!!

Ibland får jag höra att ”du behöver ju inte gå upp till normalvikt, du kan ju gå upp till 45-46 kg och må bra”. Vaddå? Är just jag tjock om jag går upp till normalvikt? Gäller inte samma regler för mig som för alla andra? Det bekräftar det jag hela tiden varit övertygad om. Jag är inte som de andra, jag är tjock fast att jag är underviktig. Jag är en äcklig fet hora! Nu ska horan äta middag…