Jag är hos mamma. Jag har ingen våg. På ett sätt är det nog lika bra med tanke på allt som jag åt i går men samtidigt får jag panik för att jag inte ska klara av att gå ner allt igen. Det är stort kaos i mig för tillfället. Ingenting är på ett bra sätt. Innan jag åkte igår hade sköterskan från medicinemottagningen ringt. Hon hade pratat ed min läkare som hade sagt att han ville att jag åkte till akuten för en medicinsk bedömning. Grundat på vad personalen sagt om vad jag äter och att jag kräks mycket. Vad jag väger vet de inte. Jag vägrade och åkte hit i stället. Jag tänker inte åka till sjuhuset. Jag kan gå med på en undersökning med prover och så men inte på akuten. Mina prover är nästan alltid bra.

Kom hit vid tre i går eftermiddag då var det fika. Jag åt ett fine crisp kändes inte bra men det var det bästa aternativet. Sen var det kalaset vid sex. De skulle äta flygande Jakob. Jag fick quornfilé med jasminris och broccoli. Bortsett från jasminriset var det ok. Sen lyckades de övertala mig att äta vitlöksbröd och jag vil inte ens tänka på hur mycket kalorier det är i det!!! Sen satt vi och pratade länge och systern öppnade paket. Jag var nog ganska disträ och inte så delaktig i några samtal. Mat-tankarna och herr anorexi var inte nådig och värre blev det för sen var det kaffe såklart och den otäcka hemska tårtan. Dessutom vaniljbullar som syster hade bakat. Jag åt trots ångesten. För deras skull. Jag skulle aldrig kunna äta sånt för att jag tycker det är gott. No way. Jag tänkte hela tide hur falsk jag är att jag inte är någon riktig anorektiker att jag inte har rätt till någon hjälp när jag kan vräka i mig så där mycket mat att jag måste hem och rätta till allting osv

Sovit på en madrass på systers golv. Sovit ok men vaknar tidigt och så kan jag inte gå ut och gå! Jag KAN ju göra det men jag vågar inte när jag är här för mammas skull. Jag gör så mycket för andras skull hela tiden. Jag vill att de ska tro att jag är frisk nu så de inte behöver oroa sig mer. Jag gör alltid så stora uppoffringar när jag träffar familjen. Personalen i boendet säger att jag inte behöver det och att jag ska göra det som känns bra för mig men jag vågar inte. Jag har aldrig bråkat med mina föräldrar(!) vi gör inte sånt i vår familj. Ingen låtsas om att det finns några problem och det tycker jag är skönt även om det blir väldigt märkligt och konstigt ibland. Sen måste jag bestraffa mig när jag kommer hem i stället. Jag oroar mig för att det blir lika mycket hets som tidigare och att jag inte kommer kunna gå ner igen. Att jag har förstört allt. Jag hatar anorexin just nu som inte låter mig leva som alla andra. Jag vill också kunna vara normal. Delta i samtal inte ha mat-tankarna som plågar mig vad jag än gör var jag än är. Jag vill inte kämpa denna kamp som jag aldrig kan vinna. Jag vill inte!!!

När mamma vaknar blir det frukost. Det kommer bli yoghurt. Yoghurt är förbjudet för jag tycker det är gott men i dag kommer det ble det – för mammas skull. Innan jag åker tillbaka hem blir det lunch. Laxfilé. Det borde vara ok men det blir dubbelt så stora portioner som jag skulle ha ätit om jag var hemma.

I kväll jobbar det bara jobbig personal så det är inte bättre där. HAde funderingar på att stanna här till på lördag men det fixar jag inte. Helgen hoppas jag ingen får för sig att hälsa på för jag har mycket att göra – promenera och hetsa och glömma de här två dagarna. Det enda som har varit positivt är att jag inte hetsåt en enda gång i går.