Vägde typ samma i dag. P blev inte glad när jag vägrade släppa in henne. Tänker inte gå med på fler viktkontroller. De har inte med mitt liv att göra.

Inte ätit något än i dag. I går åt jag lite pasta, säkert därför jag inte har gått ner något i vikt. Det och att jag inte har någon förbränning kvar. Min kropp är inställd på svält och gör inte av med någon energi överhuvudtaget. Borde äta lite varje dag ett tag för att få igång förbränningen men det går inte det är för mycket ångest.

Ska gå in till stan nu. Orkar inte vara hemma. Så länge man håller igång känner man inte av ångesten lika mycket. Dessutom hotade p med att ringa sjukhuset eftersom de tycker jag mår så dåligt. Jag mår fan inte dåligt jag bara orkar inte med dem just nu… eller ok, jag mår kanske inte jättebra men det blir inte bättre för att jag är inlagd. Det blir bara bättre om jag får väga som jag vill. Fyra kilo ner räcker sen är jag glad. BMI 14 är mitt mål!

Jag är så ledsen och jag känner mig så sviken. Av alla.

Kan inte äta något och behålla det, har så mycket ångest. Inte gått så mycket i dag, drygt en timme bara men är seg i kroppen. Beror på medicinen förmodar jag. P är arg på mig och jag klarar inte ens av att se p för jag kommer klippa till någon om dom försöker prata med mig. Så förbannad!

P sa förut att läkaren som skrev ut mig var en idiot som inte fattar nånting. De vill inte ha mig hemma. Ledsen. Känner mig så jävla ensam. Ibland hatar jag det som sjukdomen gör med mig. Men annars älskar jag honom, herr anorexi, när alla andra sviker, finns han alltid där. Hjälper mig hantera ångesten!

Jag blev inlagd, FAN, men läkaren frågade; lägger du in dig frivilligt eller ska jag tvångsinlägga dig? Självklart svarar man då frivilligt. Och så säger man att man vill träffa jourläkaren dagen efter och får honom att skriva ut en. HA. Så nu är jag hemma igen. Lovade visserligen att inte skriva ut mig förrän jag var överens med min läkare men aldrig att jag stannar där om jag inte är absolut tvungen. Dessutom var hon så elak när jag pratade med henne. Hon var det förra gången också och jag fattar inte varför. Hon har alltid varit rak och ärlig men förut var hon i alla fall snäll.

Mår grymt dåligt av allt det här och tål inte se p för jag är så arg! Var ju tvungen att äta på sjukhuset också för att visa att jag är frisk nog att vara hemma. Hade tur i går för det kom ingen mat som jag kunde äta, jag är vegetarian. Så då klarade jag mig undan med lite flingor och fil. Blev likadant till frukost i dag men sen lunchen! Det var en jätte stor portion med någon gryta och råris. Grät mig igenom hela måltiden men fick i mig allt till slut.

På avdelningen var det en annan tjej som var inlagd som jag har träffa tidigare när jag var mycket mindre än jag är nu. Så var hon tvungen att kommentera det hela tiden; ”Det syns att du lagt på dig lite!” ”Du är myckt finare när du är lite tjockare!” Korkade, idiotiska människor, fattar de ingenting??? Man kan inte säga så till en anorektiker!

Ställde mig på vågen det första jag gjorde när jag kom hem, och… lättnad! Jag vägde samma som innan! Konstigt med tanke på all mat. Men, men, bara positivt så klart.

P kom och ville prata men jag vägrar att släppa in henne. P har inte med mitt liv att göra och på måndag ska jag ringa min handläggare på omsorgsförvaltningen och säga att jag vill flytta härifrån. Någonstans där jag får vara ifred och ha hand om mina egna mediciner, herregud, vad tror de jag ska göra? Ta livet av mig?

Jag klarade det, så här långt. Tack för tips om hur man ser till att väga ”lagom” mycket:-) Två hg upp sen i går det blev bra. Men har kvar samtalet med läkaren. Hade tänkt åka dit direkt på morgonen för att få det gjort men de ringde och sa att de ville att jag ska komma dit halv tre. Hur ska jag stå ut med att vänta så länge??? Nervös som tusan. Har redan varit ute och gått i två timmar i dag. Åker kanske in till stan en sväng på fm bara för att komma hemifrån.

Inte nog med att de sa att jag ska komma halv tre. De vill att p ska följa med! Det vill INTE jag! Då kan jag inte ljuga om allt som jag hade tänkt. Jag vill verkligen inte bli inlagd nu. Det har ju börjat gå bra nu, vill inte sabba det. De säger att jag måste väga 44 kg. 44 Kg!!! Det är hur mycket som helst. Väger 42 nu och jag tycker att det är alldeles för mycket. Fan. Jag hatar dom. Och jag hatar mig. Hatar äckel-kroppen!

Två timmars promenad i dag, lite för mycket men jag klarade inte av att vara hemma och i brist på annat blir det långpromenad. Det är så himla skönt att gå. Ångesten pausar för en stund. Bra musik och invand runda så man inte behöver tänka. Gick en del av min runda med p härom dan, det var ingen bra idé. Jag klarar inte av att gena, även om det är precis bara ett hörn så måste jag gå runt kan inte gå tvärsöver Såklart måste p kommentera och säga hur sjukt det är bla, bla, bla. Bättre att gå själv. Jag vill inte höra och jag vill inte att någon annan ska förstå, för de fattar inte hur det är egentligen. I min verklighet.

Ha, ha, jag hade gått ner 0,5 kg sen i går!!! Var orolig för i går kväll vägde jag jättemycket men det var nog mest vätska tydligen. Har börjat väga mig flera gånger varje dag. Tidigare har jag vägt mig en gång om dagen; på morgonen innan frukost. Nu är jag mer anorektisk än jag har varit på länge.

Orolig i dag. Satt upp nya gardiner bara för att ha något att göra och för att inte tänka på mat. Ska ut snart, vill gå, gå, gå. Det är så bra ångestlindring. Varför kan de inte fatta att det är bra för mig att promenera?!

Vet inte hur jag ska göra i morgon vid viktkontrollen. Fuska? Jag vill inte bli inlagd men jag fick ju inte gå ner i vikt. Dricka massor av vatten? Förut gick jag upp tidigt och åt frukost innan vägningen om jag inte ville visa att jag gått ner men jag klarar inte att äta nu så det går inte… Får tänka ut något. Det svåra när man fuskar är om man fortsätter att gå ner i  vikt så går det ändå inte att ljuga hur länge som helst. 

Hade förutom matångest en bra dag i går. Panik när jag kom hem för vi åt verkligen hela tiden! Fika, fika igen, lunch, fika ännu en gång. Åkte halv sex i går morse och var tillbaka typ vid sju i går kväll, jättetrött och jätte ångestfylld. Handlade inte så mycket kläder men nya gardiner och en jättefin väska. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ställa mig på vågen, blev lite lugnare för jag hade inte gått upp så mcket som jag väntat mig.

Domen i dag blev upp 2 hg, det är ok med tanke på hur mycet mat det blev. Sen på sjukhuset var det tack vare den där viktuppgången jag fick åka hem igen så det var jag bra. Men läkaren sa att jag måste tillbaka på fredag för ny bedömning. Irriterad, jag har annat att göra än att komma dt hela tiden. Måste ta sond och får inte motionera sa el doctore. Går en gång om dan, det får de stå ut med men sonden tar jag inte. Ljög för p i dag och sa att jag har tagit den men det går inte, jag går upp hur mycket som helst på sondmat! Inte ätit något annat heller i dag. Just nu tror p att jag sitter och äter fiskgryta. Det har blivit så lätt att ljuga nu, jag brukar annars vara urdålig på det men som överlevnadshandling blir lögnerna vita.

Snart ska vi åka till Ullared. Glad och förväntansfull. Och lite orolig. För maten. Varit uppe sen fyra, kunde inte sova, sovit typ fyra timmar i natt. Blir ju kul att köra en bil jag inte kört förut, men det går väl bra. Jag behöver nog inte köra så mycket, vi är tre med körkort. Gud vad jag ska shoppa!!! Ska inte göra samma misstag som jag brukar; köpa för stora kläder och tro att jag kommer att växa i dem, ”för jag ska ju ändå gå upp i vikt”, det händer aldrig. Åtminstonde inte så mycket att det påverkar klädstorleken. Vi ska fika på vägen, det är inte ok även om jag har gjort mina egn smörgåsar, har ju inte ätt NÅGONTING de senaste dagarna. Kommer att gå upp supermycket *skräck*! Sen ska vi äta lunch där också, ännu värre. Tror det finns bakad potatis, det kan gå om det inte är massa gegga i fullt av fett. Urk, orkar inte ens tänka på det. Tar det problemet när jag står där. Bäst att gå ut nu – Ullared – here I come!

Jag får åka till Ullared i morgon men jag måste vägas i morgon innan vi åker och vägas på onsdag morgon och efter det måste jag på bedömning till sjukhuset om jag ska läggas in eller inte. Det får bli på tvångsvård i så fall för frivilligt går jag aldrig med på att stanna där! Fattar inte varför de är så på just nu, jag har vägt så här förut utan att någon har brytt sig särskilt mycket om det. Kanske för att det blev så lång inläggning sist och de vill att jag ska komma in tidigare. Innan det har gått alldeles för långt. Så jag inte behöver vara där så länge. Det är bara det att jag vet att om jag kommer dit så kraschar jag. Jag håller ihop mig och kämpar så länge jag är hemma men så fort jag komer till sjukhuset så rasar allt och ångesten bara väller över mig. Åh, vill verkligen inte dit!!! Jag vet ju vad jag måste göra men kan inte förmå mig att äta mer än vad jag gör nu. Rädd för att gå up i vikt och lika rädd för att gå ner i vikt. Vad som än händer så ska jag se till att förtränga allt i morgon och bara ha kul! De jag åker med vet ingenting om sjukhusplanerna och det vill jag inte att de ska veta heller. Jag vill att allt ska vara som vanligt bara.

I dag har gått ganska bra men håller mig till kålrabbi och morötter och en skiva melon. Melon är ju bara så gott och så skönt att det inte innehåller massa fett och kalorier. Annars är jag rädd för att äta något som är gott för jag är rädd att tappa kontrollen och inte kunna sluta. Majs t.ex. är förbjudet fast att det egentligen inte är jättefarligt men jag tycker det är gott och då vågar jag inte äta det. Sjukt, jag vet!

Har varit på födelsedagskalas hos farfar i dag. Kalas=mat. Massor av mat. Det som var bra var att det var exotisk planka till middag. Det gick att fylla hela tallriken med frukt typ ananas, melon, kiwi, jordgubbar. Det såg ut som man åt mycket men det blev inte så många kalorier. Det som var dåligt var den oundvikliga tårtan till kaffet. Jag vill inte att släkten ska tro att jag mår dåligt och att jag är sjuk… dumt för alla vet redan men ingen pratar m det när jag är med. Alltså måste jag visa att jag är frisk. Alltså måste jag äta tårta. Hatar mig själv för tjock-kroppen. Hade jag varit smal hade en tårtbit inte gjort så mycket men nu är jag inte det och jag hade verkligen inte förtjänat tårta i dag (fast jag hade gått ner i morse men inte tillräckligt mycket).

I morgon faller domen, om jag blir inlagd eller inte. Har inte promenerat på tre dagar men har inte gått upp i vikt som jag skulle. Tar inte sonden men ljuger och säger att jag tar den och jag tror att de tror mig. Blir orolig sömn i natt!