Det var en ganska bra förmiddag i dag. Sen sabbade jag det med att äta något jag inte borde ha ätit. Och kunde inte kräkas upp det heller. Jag HATAR mig själv! Lång dusch med äckel-kroppen. Mår dåligt av att se den och mår dåligt när jag måste ta på den. Hade gått ner i dag, gjorde mig glad såklart men nu har jag förstört allt. Positivt är väl att jag inte kommer att bli inlagd på måndag. Ingen anledning att lägga in fetton. Det är bra. Men det kommer att ta minst en vecka att komma tillbaka dit jag var innan i dag. Borde gå, gå, gå men får inte. Om jag går på dagen får jag inte gå med p på kvällen så i går sparade jag promenaden sen gick vi bara 30 min! Arg, de bara försöker lura mig att bli tjockoch lat.
Ätit ett äpple redan till lunch i dag, men det är ok. Måste koncentrera mig på att inte bli sämre, får inte bli inlagd på måndag! Inte gått ner i vikt i dag. Det är ju bra men får ändå ångest av det, men det är ju bra bara jag inte går UPP för det klarar jag inte. Skulle ha gått promenad med p i går kväll men fick inte! För att jag gått för mycket på dagen, jag som nästan inte gått någonting! Först tänkte jag trotsa och gå en långrunda själv men sen insåg jag att det vore ett bra argument att få mig inlagd så jag vågade inte. Inte konstigt att jag inte gått ner i vikt när jag var stilla nästan hela dagen, bara en timmes promenad. I dag är jag trött i kroppen. Vi gick och tog en kaffe, p åt en bulle också, jag blir alltid så förundrad att man kan äta en bulle bara så utan att bry sig om vad den innehåller utan att få ångest efteråt… en dag ska jag också kunna det! …eller kanske inte, rädd för att bli frisk eftersom frisk=tjock i mina ögon. P frågade om jag tycker det är fint att se ut som ett skelett. Jag gör inte det här för att bli snygg jag gör det för att inte vara tjock. Jag gör det för jag mår bättre när jag väger lite än när jag väger mycket… fast någonstans vet jag att det inte stämmer helt, mer matångest ju mindre jag väger men jag kan inte riktigt ta in att det är så.
Är så himla trött. Sovit två timmar nu. Läkaren har ringt och om jag inte tar sonden och lyckas vända så vill hon lägga inte mig på måndag, glöm det! Jag tänker aldrig mer bli inlagd. Jag HATAR det där uppe. Det bor ångest i väggarna!
Var ute och gick tre timmar i går sen cyklade jag ganska långt på kvällen, åt typ morötter, kålrabbi och ett äpple men hade ändå inte gått ner så mycket i morse. Det är ok. Mitt mål får väl vara att stå still i vikt så jag inte blir inlagd. Det är svårt bara att styra vikten så exakt. Alla tror att jag vet precis vad jag ska äta för att gå upp, ner eller stå still i vikt men det är olika hela tiden. Nu har jag ju inte ätit nästan någonting på ett tag och då går jag upp för minsta lilla. Åt lite till lunch som jag inte tänkt behålla sen kunde jag inte kräkas! Katastrof! Mådde illa och massa ångest såklart. Därför jag sovit vill slippa ifrån tankarna och känslorna.
Har blivit alldeles för lite promenader i dag. Bara gått en timme och nu ska jag ut med p det brukar bli 45 min. Jag kontrollvägde mig nyss och jag har gått ner i dag, hur nu det har gått till… Fryser i dag, säkert för att förbränningen ligger på noll nu. Borde ha en mat-dag men jag vill inte. Allt är så svårt nu.
Jag tar för fan inte den jävla sonden pucko. Varför läser du min blogg som är ganska tydligt vad den handlar om om du bara tycker det är patetiskt? Jag vill inte dö. Jag vill inte leva. Jag försöker bara härda ut en dag i taget.
Ha, ha, ner i vikt i dag. 0,5 kg sen i går. Trodde jag skulle ha gått upp men min vän vågen stod på min sida i dag, trots det halva äpplet för mycket i går. Nu är äpplena slut och jag vågar nog inte köpa nya, får nöja mig med kålrabbi och kanske någon morot. Hittade tomater i kylskåpet i går som jag glömt att jag hade, om det går bra i dag ska jag få äta en sån i kväll. Sovit länge i dag, vaknade inte förrän halv åtta men det är skönt för då blir jag inte hungrig så tidigt. Har lite kluvna känslor när det gäller hunger… på ett sätt är det ju skönt för det betyder att man lyckas men hunger kan leda till matsug och det är jag livrädd för, tänk om jag inte kan stå emot!
Låg och tänkte i morse, det är nu 13 år sen jag blev inlagd på BUP, 13 ÅR!!! Och vad har hänt sen dess? Jag har inte kommit någonstans, jag är fortfarande lika anorektisk! Jag är bättre på ett sätt för jag skär mig inte längre och inte en massa självmordsförsök och min läkare säger att jag är mer hel än jag var för några år sen men anorexin är inte bättre. Tvärtom är den mer intensiv nu än vad den var då, enligt min uppfattning i alla fall. Mitt BMI är inte superlågt 15,6 i dag(har som lägst haft BMI 11,0!) men i tankarna är jag superanorektisk och jag vågar nästan inte visa mig bland folk för jag är så äcklig och fet
Ibland önskar jag att jag kunde bli frisk och leva på riktigt men är också livrädd för frisk innebär tjock och blir jag så tjock har jag inte rätt att leva alls. Det är svårt.
Den här dagen har varit en vanlig dag med allt vad det innebär. Kompensationshandlingar hela dagen. Promenader och kräkningar så fort jag ätit något. Behållt kanske ett äpple som jag åt nu i kväll som jag tänkte var ok men sen knde jag inte sluta, åt ett halvt äpple till och nu är jag arg och föraktar mig själv för att jag inte kunde stå emot, vara stark. Äckliga HORA jag HATAR DIG! Önskar jag kunde skära bort allt äckligt fett från hat -kroppen. Jag avskyr verkligen mig själv, AVSKYR!!!
Det blev två extra timslånga promenader i går kväll. Tycker inte det är skönt att gå längre men det är bättre än att sitta hemma och bli tjock. I dag vaknade jag vid fyra på morgnen, tog bilen ut och fotade lite soluppgångsbilder. Ingen blev så bra som jag vill. Tom dag framför och det känns hemskt. Får ångest av tom -tid, inget som distraherar herr anorexi, han får fritt spelrum och det blir aldrig bra, inte ens ok, bara vidrigt jobbigt.
Träffade någon i dag som jag inte träffat förut och blev så glad för hon frågade om jag har anorexi. Det måste ju betyda att jag inte kan vara så tjock som jag tycker för då skulle hon inte fråga så, eller? Gått en timmes promenad själv och en halvtimme med p, ska cykla in till stan om en stund, ska klippa mig, men om jag leder cykeln så blir det en halvtimmes promenad till. Hade gått upp i vikt i dag – 2 hg, katastrof! Måste varit lunchen ute med mamma i går och för lite motion fast jag gick en timme på morgonen. I dag blir det ingen mat!
Det är jobbigt att vara hemma i lägenheten så jag flyr hela tiden bort. Ut. Är så rädd att falla in i det destruktiva när jag är hemma. Har perioder med mat och kräkningar och jag hatar mig själv för att jag är svag och inte kan stå emot. Avskyr äckel-kroppen som är min och som jag måste gå runt och visa upp. Avskyr det som är jag utanpå och inuti. Mina tankar är inte heller ok, allt är bara fel, fel, fel!
Jag har alltid tror jag haft för höga krav på livet. Nu är det livet som ställer för höga krav på mig. Jag orkar inte kämpa så mycket hela tiden. Jag vill inte ha ansvaret, det är för stort och för svårt. Jag skulle helst slippa leva men jag kommer inte göra några mer självmordsförsök. Två av mina vänner har dött så och det lämnar så mycket skuld hos de som är kvar. Dessutom har jag nog inte modet att verkligen genomföra det.
Jag förstår inte varifrån alla människor hämtar kraft att leva, jobba, umgås med vänner ha familj och fritidsintressen. Jag orkar ta mig upp på morgonen och gå några promenader det är det enda. Någon gång träffa någon men då har jag ångest innan i flera dagar. Varför?
Haft ångesten så länge nu så jag minns nästan inte hur den började. Förmodligen finns det någon fysisk förklaring till vad som händer med kroppen under svält osv… Det som betyder något är väl hur man blir av med den. Min läkare säger att det inte är farligt och att det bara är att stå ut. Hm, lätt för henne att säga, svårt för mig att genomföra. I bland kämpar jag men oftast ger jag upp. Träning och promenader är det som hjälper bäst just nu. Förut skar jag mig men det har jag slutat med *stolt*, det blir som knark, man blir helt beroende av den fysiska smärtan och blodet. Nu får jag ångest om jag skulle skära mig i stället för tvärtom.
Det har varit en ok dag i dag. Ätit som planerat, frukost, luch och kvällsfika. I morgon däremot blir det nte som planerat. Skulle ha en svält-dag men så messade mamma att de är på minisemester här i närheten och ville att jag ska komma och äta lunch med dem i morgon. Jag kunde inte komma på någon bra bortförklaring så jag sa ”Ja, vad kul!” och nu har jag super-, mega- ångest. Vet inte var vi ska äta så jag kan inte planera i förväg vad jag kan välja för jag vet inte vad det kommer att finnas. Är vegetarian så det finns oftast inte så många alternativ. Planen var att inte äta någonting alls i morgon, fan också! Inte blivit någon långpromenad i dag heller för det har ösregnat hela dagen. Fan, fan, fan. Kommer att bli en helvetesnatt igen.