Jag blev inlagd, FAN, men läkaren frågade; lägger du in dig frivilligt eller ska jag tvångsinlägga dig? Självklart svarar man då frivilligt. Och så säger man att man vill träffa jourläkaren dagen efter och får honom att skriva ut en. HA. Så nu är jag hemma igen. Lovade visserligen att inte skriva ut mig förrän jag var överens med min läkare men aldrig att jag stannar där om jag inte är absolut tvungen. Dessutom var hon så elak när jag pratade med henne. Hon var det förra gången också och jag fattar inte varför. Hon har alltid varit rak och ärlig men förut var hon i alla fall snäll.

Mår grymt dåligt av allt det här och tål inte se p för jag är så arg! Var ju tvungen att äta på sjukhuset också för att visa att jag är frisk nog att vara hemma. Hade tur i går för det kom ingen mat som jag kunde äta, jag är vegetarian. Så då klarade jag mig undan med lite flingor och fil. Blev likadant till frukost i dag men sen lunchen! Det var en jätte stor portion med någon gryta och råris. Grät mig igenom hela måltiden men fick i mig allt till slut.

På avdelningen var det en annan tjej som var inlagd som jag har träffa tidigare när jag var mycket mindre än jag är nu. Så var hon tvungen att kommentera det hela tiden; ”Det syns att du lagt på dig lite!” ”Du är myckt finare när du är lite tjockare!” Korkade, idiotiska människor, fattar de ingenting??? Man kan inte säga så till en anorektiker!

Ställde mig på vågen det första jag gjorde när jag kom hem, och… lättnad! Jag vägde samma som innan! Konstigt med tanke på all mat. Men, men, bara positivt så klart.

P kom och ville prata men jag vägrar att släppa in henne. P har inte med mitt liv att göra och på måndag ska jag ringa min handläggare på omsorgsförvaltningen och säga att jag vill flytta härifrån. Någonstans där jag får vara ifred och ha hand om mina egna mediciner, herregud, vad tror de jag ska göra? Ta livet av mig?