Jag är så ledsen och jag känner mig så sviken. Av alla.

Kan inte äta något och behålla det, har så mycket ångest. Inte gått så mycket i dag, drygt en timme bara men är seg i kroppen. Beror på medicinen förmodar jag. P är arg på mig och jag klarar inte ens av att se p för jag kommer klippa till någon om dom försöker prata med mig. Så förbannad!

P sa förut att läkaren som skrev ut mig var en idiot som inte fattar nånting. De vill inte ha mig hemma. Ledsen. Känner mig så jävla ensam. Ibland hatar jag det som sjukdomen gör med mig. Men annars älskar jag honom, herr anorexi, när alla andra sviker, finns han alltid där. Hjälper mig hantera ångesten!