Det snöar och snöar. Har varit ute med dagisbanen hela förmiddagen det var nästan roligt. Bra med glada barn, jobbigt med kalla och blöta barn och i dag har det varit alla varianter. Nu är jag ledig i tre dagar och jag njuter redan:)

Klarade hela dagen i går utan hets. Första dagen sen innan förra helgen. Nu kan jag nog klara det ett tag till. Ätit mango till lunch och gröt till frukost som vanligt. Gått till och från dagis, det är inte jättelångt men det tar i alla fall 30 min åt ett håll. Blir nog ingen mer promenad i dag för snö, halka och blött, grått väder.

Hade en jävel-dag i går. Så mycket ångest så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Gjorde massa småärenden för att slippa vara hemma. Postade alla hjärtans dag kort bl.a. Bra ändå att ha haft en sån dag och ändå klarat det då måste det ju gå alla de dagar när det inte är fullt så jobbigt också. Men när det blir svårt kommer jag inte ihåg det som har varit bra bara det som är jobbigt och dåligt.

Fikade med bästa kompisen igår. Det är jättelänge sen sist så det var verkligen roligt även om det är jobbigt för hon mår ganska dåligt. Hon har varit inlagd med sond ett tag. Jag har svårt att hantera det men igår gick det bra. Hon åt mer än jag… eller hon följde matschema med mellanmål och jag drack bara kaffe, då mår jag lite bättre. Sjukt att det är så att man blir stolt över att vara den som är sjukast…

I dag är en bra dag och jag ska försöka kämpa emot hets. Nu har jag hetsat fyra dagar i sträck och om jag inte bryter det nu så kommer jag fastna igen det är jag säker på och har helt enkelt inte råd med! Ska ju till USA (och nej, jag kommer verkligen inte äta hamburgare, är dessutom vegetarian. Men det finns ju hälsosamma amerikanare också så maten ska nog ordna sig:)) så jag kommer behöva alla pengar jag kan spara. Alltså ska jag inte lägga pengar på hets -mat innan resan!

Jag har gått en timme i snö och blåst, inte ett dugg skönt! Klippt håret, det blev helt ok. Har lugg nu, ovant men det känns bra. Ätit gröt till frukost och sen inget mer. Ska äta sallad med p vid fem. Mina jeans sitter löst Hurra! Sånt mår jag bra av och blir extra peppad att fortsätta kämpa.

Enjoy the day!

Fick en fråga om jag kan skriva lite mer om mig och varför jag fick anorexi. Svar kommer här:

Jag är alltså 30 år (snart) och har haft ätstörningar sen jag var 10 år gammal. Det började med att jag inte åt i skolan och sen höll jag mig hemifrån för att slippa äta hemma också. Jag gick inte ner så mycket i vikt i början men fick väga mig hos läkare och skolsköterska. Det hände dock inte mer än så. Det var inte så vanligt med anorexi då som det är nu så folk visste inte vad det var. När jag var 16 blev jag inlagd första gången och sen dess har det rullat på med fosterhem, behandlingshem, bup, familjehem, psyk, boendestöd och nu LSS -boende. Jag vet inte varför jag blev sjuk. Jag tror att jag ville få bekräftelse på att jag fanns och om jag inte åt reagerade folk. Jag började också skada mig själv när jag var 13 och det har blivit många, många stygn och sjukhusbesök. I början fick jag mediciner. Många olika och starkare och starkare. I perioder har jag varit helt nerdrogad. Nu har jag lite mer att säga till om och har bara en medicin kvar förutom pillren som ger mig möjlighet att sova. Jag mår mycket bättre nu och klarar mig ganska bra själv även om det blir för lite mat, typ bara frukt när jag ska ta eget ansvar för maten. Har de senaste åren börjat kräkas och det är nog det dummaste jag gjort. Det har lett till hetsätningar och i perioder kan jag hetsäta och kräkas flera dagar och veckor i sträck. Det är hetsätningarna jag kämpar mest med just nu och ibland går det bra, ibland går det åt helvete…  Jag har stöd i boendet. Bor i en egen lägenhet men det finns personal i huset och en gemensam lokal dit vi kan gå på kvällarna och titta på tv om vi vill, det fungerar ganska bra. Jag har inte skadat mig själv på flera månader och när personal kommer som matstöd så äter jag oftast även om det oftast bara blir sallad eller soppa. Kämpar fortfarande för att inte gå upp… helst ner i vikt och är livrädd för att bli frisk = tjock. Har dock börjat ta mig ut lite i normalt liv genom praktik på dagis två förmiddagar i veckan. Det är grymt jobbigt men jag klarar av det!

Hetade i går och i helgen. Hatar mig själv för det. Klarat det hittills i dag men jag kommer vara ensam hela dagen och jag har ingen illusion om att det kommer att gå. Ska iväg snart, det är bra att inte vara hemma. Fika med handläggaren…

Varit lite duktig, gjort egna alla-hjärtans-dag -kort. Ska bara bestämma vem som ska få. Vem som behöver lite extra tänker-på-dig! Men det är så många som mår dåligt:(

I dag var det jobbigt på praktiken. Barnen var skogstokiga och bråkade hela tiden och jag kände mig mest ivägen. Visste inte vad jag skulle göra. Tittade på klockan hela tiden och den bara segade sig fram. Nu är det två dagar ledigt igen, det är skönt. Det är lagom med två dagar i veckan även om jag inser att jag måste börja orka mer snart. Särskilt om jag vill börja plugga till hösten…

Ätit gröt till fukost och sen mango när jag kom hem. Ska äta sallad snart och en morot i kväll.

Barnen frågade vid lunchen i dag varför inte jag åt. Det kändes jobbigt men de nöjde sig med svaret att jag äter när jag kommer hem för jg inte jobbar så länge på dagarna.

Denna vecka är bra, det är någonting varje dag som gör det meningsfullt att gå upp. Inte roliga saker varje dag men ok. I morgon ska jag träffa samordnaren från kommunen och säga att det går bra på praktiken. Förstår inte riktigt varför det inte går att ta per telefon men kaffe på något fik är ganska trevligt. Han är ok att prata med. Sen på onsdag ska jag klippa mig. Kul kul, hoppas bara det blir bra. Torsdag är det praktik igen och fredag är det fika på stan med en anorexi – kompis, bara kaffe alltså:)

Fryser i dag. Det är så kallt på dagis även om jag har termobyxor när vi är ute så är det så kallt inne så man börjar frysa när man kommer in i stället:( Sol i dag också, jättehärligt verkligen!

Ingen personal på hela dagen i dag. Så skönt. Får äta precis vad, och när jag vill. Sov till nio, helt ok för att vara jag. Jag ska inte göra någonting alls. I dag känns det bra att inte behöva träffa någon och bara få vara själv.

Det gick hur bra som helst när min syster var här. Inte svårt att prata och fika gick bra, jag åt en scones. Nu börjar det kännas som att den här resan kommer bli av och jag ser faktiskt fram emot det. Tror vi kommer åka 15 maj. Det är ett tag kvar men inte jättelänge. Jag kommer att klara av det!

Skulle färga håret i kväll. Får se om jag orkar…

Omg vad jag är trött i dag! Hm, har inte tagit någon Rosenrot… kanske beror lite på det. Jag börjar tvivla på effekten dock, det kanske bara är placebo… fast egentligen om det bara fungerar så spelar det ju ingen roll vad det beror på, eller hur?! Ledig i dag. Kommunsamordnaren ringde och frågade om vi kunde ses i dag jag ljög och sa att jag är upptagen, jag orkar verkligen inte göra något annat än bara vara i dag. Sov till tio, så skönt. Förut kunde jag aldrig sova på mornarna, vaknade alltid senast halv sju och drog i gång storstädning eller något liknande nu orkar jag inte städa om jag inte måste. Suttit vid datorn hela dagen läst bloggar och svarat på mail.

Bra matdag hittills; 1 morot, 1 apelsin, 1 äpple och klockan är fyra. Men det blir mat med p vid fem. Tänker äta 1 ägg (90 kcal) och broccoli, har ingen färdig soppa och orkar inte laga och sallad känner jag inte för i dag.

Oroar mig för i morgon. Min syster kommer och vi ska äta scones… bättre än att jag måste äta lunch men jobbigt ändå. Och så är jag inte så bra på att umgås med människor. Har inte någonting att säga och det blir jobbigt. Går ganska bra med mamma och pappa men annars är det svårt. Men det är väl lika bra att vänja sig. Särsklt eftersom min syster och jag ska flyga till USA i vår och hälsa på min andra syster som är aupair där. 14 timmar på flyg!

Måste hålla mig flytande tills vi ska åka så vi verkligen kommer iväg! Ser på ett sätt fram emot det jättemycket men är samtidigt livrädd! Hur ska jag klara det med maten och med ångesten. Den får inte förstöra för mig. De vet inte så mycket om ångesten heller så jag måste klara av att hantera den själv. Vet inte än hur länge vi ska vara borta 1 eller 2 veckor… well, vi tar det då!

Var och handlade tills i morgon. Var tvungen att köpa smör, ost och marmelad och det känns som att alla tittar och tänker ”Ska hon som är så tjock äta allt det där. Inte konstigt att hon ser ut som hon gör!” Nu är det klart i alla fall. Sen återstår bara att tänka ut vad jag ska göra med maten som blir över. Soptunnan antar jag. Resursslöseri visserligen, kanske boendestödet vill ha det…

Det är så många som är sjuka nu, på dagiset i dag var det bara 3 barn på min avdelning, av 11!!! De andra fröknarna var på någon föreläsning så jag var nästan ensam (förutom hon som var i köket). Kul med eget ansvar och de var så lugna så det var inget problem. Men det är alltid skönt när man får gå hem för jag blir rätt så slut av att vara där. Pratade en del om varför jag praktiserar och det är alltid nervöst att berätta och veta hur mycket man ska berätta och vad de kommer tänka osv men det gick bra.

I kväll är det bra personal men det regnar så det blir nog ingen gemensam promenad. Har cyklat till och från praktiken så jag har i alla fall gjort något i dag. Ätit frukost och lunch. Borde inte ätit lunch men det blev så ändå men ska inte äta middag i kväll.

Tror faktiskt att Rosenroten hjälper. Bäst är att ta en tablett på morgonen och en efter lunch. Tycker jag orkar lite mer. ”Arctic root” är den sorten jag tycker funkar bäst.

Jag har äteit frukost och lunch i dag men nu blir det bara frukt eller morot resten av dagen. Promenad med personal på fm det var faktiskt jätteskönt. Ska försöka utnyttja dem lite mer när det jobbar såna jag gillar. Nu verkar de tycka att det går bra att gå med mig. Tror det är för att de inte är lika oroliga när jag inte kräks. De fattar inte att jag äter mycket mindre nu haha, men det gör ju inte mig någonting:) Gick till affären också köpt ny färg till håret… får se hur det blir.

Jag borde för länge sen ha ringt soc och fått papper om pengar men jag tycker det är så jobbigt. Jag har sjukbidrag men eftersom vi har så höga hyror i det här boendet så ligger vi under existensminimum och borde kunna få lite av soc… men då måste man ju söka bidrag och jag drar mig för det. Hur dumt som helst egentligen, det är ju bara att göra det. Punkt.

Så ringde de från sjukhuset, en mätning av skelettet hade blivit fel värde på så de var tvugna att göra om det. Var alltså tvungen att åka dit igen i dag. Och jag gillar inte väntrum! Verkligen tycker det är superjobbigt med dessa väntrum. Ofta har jag inte klarat att sitta kvar utan går därifrån, vilket medför att jag får en ny tid och ändå måste komma tillbaka och vänta igen så det är ju bara korkat. Intalade mig det i dag och klarade av att stanna. Undersökningen tog bara 10 min. Hade varit dumt om jag sabbat det igen.

Läste om en anorektiker som var 29 år (som jag) och vägde 39 kg (ungefär som jag, tror jag)… hon dog, av att hjärtat stannade. Det kan alltså hända det som alla vårdare hotar om… men det slår jag bara ifrån mig. Det händer inte mig.

Nu ska jag läsa alla blogga jag inte hunnit idag för att jag har varit aktiv i stället haha, det är bättre att vara aktiv, det har medfört ren tvätt och städad lägenhet och uträttade ärenden. Haha, jag är bäst:)