Jag är fortfarande hemma men fick veta av sjuksköterskan att det finns en plats till mig på avdelningen på måndag efter lunch. Vet inte vad jag ska tänka om allt det här. Jag är rädd att de försöker lura mig och att de inte alls kommer titta på behandlingshem utan bara ska göda upp mig i vikt De har svikit och ljugit lite för många gånger för att jag ska ha något förtroende för dem nu! Läkaren hade sagt att han räknade med en inläggning på två veckor. Vad händer på två veckor och vad händer sedan??? Får jag vara med och tycka till om vilket behandlingshem det blir??? Många frågor som snurrar. Mycket oro såklart.
Vi träffade dietisten igår. Ett bra möte. Inga stora förändringar mer än små saker som jag valt bort t.ex. lättmargarin, Oatly med mindre fetthalt, passerade tomater i stället för sås, minikeso… Ska försöka välja bättre nu men det är svårt och jag vill egentligen inte.
Jag ska försöka att inte hetsa under tiden på avd. Jag vet inte om jag klarar det.
Trött som vanligt. Sover lite bättre men inte tillräckligt. Jag ska få ett boll-täcke, det tror jag kan bli bra. Sover bättre med tung filt och överkast över mig än med bara täcke och bolltäcket är ganska tungt tror jag. I natt var jag uppe och bakade klockan två! Sen sov jag någon timme till efter det så fick ändå ok med sömn.
Pappa hämtade ju katterna i går, nu är det jätte-tomt utan dem!!!
januari 21st, 2010 at 11:53 e m
kram
januari 22nd, 2010 at 10:15 f m
*kramar i massor och mängder*
Fina vännen, jag håller tummar och tår och tvinnar resten av kropppen med i hopp om att du får komma till Behandlingshemmet som de lovat. Det är INTE gödning det handlar om, även om det känns så. De gör allt för att du skall överleva för att sedan kunna leva!
Jag har trillat dit igen, kämpar som en tok för att ta mig upp, men så dyker den där förbaskade tröttheten och hopplösheten in ibland och, ja då är det rätt kört som du vet. Men jag ger mig inte!
Kramar Mia