Jag är orolig, trött, illamående.Kunde inte få i mig något mellanmål nu på em, sov en halvtimme i stället. Borde må bättre nu men det vet jag inte om jag kan säga att jag gör…
Oron handlar mest om i morgon. I morgon när alla som har varit lediga i helgen kommer tillbaka till jobbet och upptäcker att det inte har blivit som de planerade. I morgon när de upptäcker att jag är hemma och inte alls ligger på sjukhuset med LPT och extravak. I morgon när de börjar om från början med att få mig dit där de vill att jag ska vara. Vilket inte är där JAG vill.
Men ändå, det måste hända något snart för jag orkar inte mer. De hade inte pratat alls om behandlingshem på mötet som jag trodde och som de SA att de skulle göra. Jag vet inte om jag borde ha väskan packad. Om jag ska vara beredd på att de blåklädda kommer och knackar på när jag minst anar det… i morgon alltså…
Jag har handlat SÅ mycket hetsmat och så mår jag så illa så jag får inte ner någonting. Bra egentligen men om det är sista (?) dagen i dag vill jag att det mesta ska vara slut i morgon, som det brukar vara. Jag är innerligt trött på att leva så här. Jag vill ha hjälp men jag är livrädd för att de ska tvinga mig till saker jag inte vill. Och hur ska jag ha råd att vara inlagd i flera veckor när det kostar 80:-/dagen plus att man har de vanliga utgifterna hemma. Om de gör som de säger så jag inte kan handla någonting när jag är på sjukhuset så går det men då får de fan inte släppa ut mig när jag ber om det som de brukar göra.
Kanske händer det ingenting i morgon.Kanske blir det en vanlig måndag.
januari 17th, 2010 at 8:10 e m
Jag förstår verkligen din rädsla och att det är svårt att inte hela tiden tänka allt negativt. Jag förstår verkligen dig. Men försök att inte måla fan på väggen även om det kanske är just så. Ja du förstår vad jag menar. Jag finns här, det vet du! Jag tycker dem är himla dåliga med att försöka hjälpa dig överhuvudtaget :S Om dem lovat dig att kolla efter behandlingshem och sen inte gör det, jag fattar verkligen inget! Det är under all jävla kritik. Sjukt!! Åh, jag önskar jag kunde göra nått för dig..
Men du.. Jag vet att du inte pratar med din familj direkt om hur du mår och har det och så där, men tror du inte dem kan hjälpa dig och hitta ett behandlingshem? Dem vill ju inget helldre att du ska må bra, lr hur!! Kanske hade varit värt det? Har du någon gång tänkt på det? För dem idioterna där du är verkar ju inte lägga ner en sekund på hur du mår :S
Du måste verkliegn kämpa på, det är svårt när man är ensam jag vet
Menar du att personlen har tagit reda på din blogg och läser den och sedan använder den mot dig :O Suck om det är så!!
Kämpa nu Anna!
Kramar