Dagens siffror 37,1 kg

Jag kommer börja i dagvården. Förmodligen nästa vecka men vet ännu inte vilka dagar. Jag ska dit i morgn och träffa H. Jag ska få se den matlistan som dietisten gjort till mig. Nervöst! Men jag har inte mycket att välja på nu. Jag mår inte bra och blir det sämre så kommer jag inte orka. Jag hoppas att jag ska klara av det här nu för jag vet att det kommer bli svårt och jobbigt. Jag vet inte hur motiverad jag är men jag ska försöka och jag hoppas att jag kan få hjälp med motivationen om jag går dit.

Jobbat i dag. Det är hur mycket som helst att göra nu innan jul. Roligt och de slåss om min hjälp:) Det känns bra. Jag gör mer än jag borde hinna för att jag vill visa att jag kan och för att jag mår bra när jag känner att jag betyder något.

Äntligen orkade jag gå hela promenaden i dag plus till och från jobbet. Så i dag blev det två timmar som det ska vara. De senaste dagarna har jag inte klarat det. Jag vågade inte i går för jag var trött och yr så vi gick bara halva rundan och i förrgår vet jag inte hur vi tog oss tillbaka. Jag fick ta stöd av personalen och benen höll på att vika sig hela tiden. Jag har svårare att sova än på länge. I natt somnade jag väl vid tolv, vaknade hela tiden och har inte sovit mer sedan tre. Vid fyra gav jag upp och bäddade sängen, duschade och fixade med julkorten. De är snart klara nu. Har svårt att sova för värken i kroppen. Jag går på värktabletter för att överhuvudtaget stå ut. I natt hade jag ont i vänster arm, funderade över om det hade med hjärtat att göra eftersom det bara var den armen och det strålade ut mot handen… vet inte men nu är det bra och det hände inget mer. I natt hjälpte det inte ens med vanliga värktabletter. Är det likadant i natt ska jag prova med dexofen, jag tror de är ganska mycket starkare. Personalen vill att jag ska ta zyprexa i kväll för att sova bättre men jag är rädd att bli för trött i morgon om jag gör det. Jag får se om jag vågar. Jobbar ju inte i morgon och anorexicentret är inte förrän två men jag blir så stressad om jag är matt och trött och inte kan göra något vettigt på hela förmiddagen. Det gör mig ingenting att vakna tidigt för jag hinner massor på morgonen men jag hatar när jag inte kan somna på kvällen.

Hets har blivit något mindre eftersom jag varit upptagen så mycket de senaste dagarna men i dag är det tillbaka på start-nivån. Har nog blivit fyra timmar hittills… Undrar om jag klarar att minska det med anorexicentrets hjälp, jag tvivlar!

Dagens siffror 37,4 kg

Jag är så trött så jag vet knappt vad jag heter! Och ont i kroppen så jag funderar på om jag håller på att bli sjuk. Jag har iofs alltid ont men inte på det här sättet. Hade så ont i vänster arm ett tag så jag nästan började undra om det hade med hjärtat att göra men det märks väl i så fall.

Jag har varit hemma hos mamma i dag. Ätit julmat. Jag vet inte vad jag ska skriva om det. Jag överlevde den här gången också. Det blev 2 quornbullar, ½ sojakorv, 1 ägghalva och sallad. Sedan såklart fika också; en lussekatt. Det och så frukosten är vad jag har ätit i dag och det är självklart för mycket men jag tror jag kan stå ut med det. Har inte handlat hetsmat i dag heller, det är bra, jag sparar massvis med pengar när jag inte gör det varje dag som förut. Buss hem till mamma tar 1,5 timme. Det är mer än vad min kropp klarar av. Det kanske är därför jag har så ont nu. Och ångestattacken häromdagen och gå på julmarknad i flera timmar i går… hmm, det kanske inte är konstigt att jag har ont:S

Var uppe tidigt i dag med. Gjorde en enriskrans till dörren. Den blev cool:) Massa polkagriskäppar, guldiga hjärtan och stjärnor och så ett långt cerise sidenband med rosett. Kanske lägger upp en bild om jag orkar någon dag.

I morgon fm är det jobb och på eftermiddagen ska de ringa från anorexicentrum. Nu orkar jag inte mer.

Dagens siffror 37,6 kg

Jag vet inte vad jag ska skriva… Det har varit tufft. Det är därför jag inte har bloggat på ett par dagar. I dag är jag trött och har mycket ont i kroppen. Jag fick extra mediciner i går så i natt har jag äntligen sovit – i nästan 12 timmar! Jag hade en riktig ångstattack i går och den gjorde mig helt slut och matt. När vi skulle gå promenaden senare på kvällen orkade jag nästan inte hem. Personalen var orolig att hon skulle få bära mig sista biten. Men det gick. Fast inte långa rundan och inte i samma hastighet som annars. De knockade mig med mediciner klockan nio och sedan somnade jag och sov till halv sju i morse, var uppe en halvtimma sedan var jag så trött att jag la mig på sängen och plötsligt var klockan nio!

Vi skulle ha färgat håret i går men det blev inte, det var för jobbigt så det gjorde vi i morse i stället och sedan kom pappa och syster. Vi åkte först in till stan och åt lunch, detta som jag fasat för hela veckan, men det gick bättre än befarat. Jag åt bakad potatis och lite skagenröra. Sedan åkte vi till julmarknaden. Det var jättefint. Jag köpte svarta Coola Anna byxor på Outleten. Efter några timmar var jag jättetrött och benen började skaka men som tur var ville de fika då så jag fick sitta ner en stund och sedan gick det bra att gå igen. Kom hem kvart i sex, hann cykla och handla på Netto som stänger vid sex! Sedan har jag hetsat till nu, halv åtta.

Pappa hade med sig enris till mig så nu ska det bli dörrkransar:) Men inte i kväll det orkar jag inte! I morgon blir det nästa prövning. Buss till mamma och träffa vänner – det är ok, men sen MAT och hon sa att hon ska fixa JULMAT. Det kan nog inte bli värre tror jag:(

Orkar inte skriva mer nu. Ha en bra kväll!

Jag är så tött. Tror jag. Känner mig nästan manisk, gör allt i 150 knop och babblade som en galning när personalen var här och hela promenaden. Jag har jobbat i dag. Det var bra men jag är tröttare även på jobbet nu. Jag har svårt att sova på morgonen, i dag var 4:e dagen i rad som jag gick upp klockan fyra! Jag skriver utvärdering i en bok varje dag med personalen och när vi tittade tillbaka i den i dag såg vi att jag inte sovit bra sedan 14 november, det är nästan tre veckor sedan. Kanske inte så konstigt att jag är trött!

Jag är mycket orolig för söndag och måndag. Söndagen lunch på stan med pappa och syster och måndag julmat hos mamma med några vänner. Jag kommer inte undan något av det så frågan är hur jag ska kunna genomföra det med så lite ångest = så lite mat som möjligt… Jag kan inte ens tänka på det utan att må superdåligt. Jag vill inte alls, men jag vill åka på julmarkanden med pappa och jag vill träffa mamma och vänner och då ingår mat. Som alltid. Varför kretsar allting alltid om mat vad man än ska göra???

Jag tror jag har hetsat något mindre än vanligt i dag. Det är första dagen på jag vet inte hur länge som jag inte åker och handlar hets-mat. Men jag har bakat två dubbla sockerkakor, en vid fyra i morse och en nu och jag hade lite annat hemma också så jag har hetsat. Men kanske inte lika många timmar…

Jag har huvudvärk. Hela tiden. Varje dag. Jag hade aldrig huvudvärk förut nu är det så vanligt att jag inte ens tänker på det. Men det beror väl på allt. Det är ju inte konstigt att jag har symptom med det ”liv” jag ”lever”. Det som är konstigt är att jag inte har MER symptom än jag har!

Kanske att jag inte kommer få börja dagvård på anorexicentret nu när jag kommer få så mycket annorlunda matlista än de andra… hur går det då? Jag kommer inte våga öka maten hemma. Visserligen har jag personal men de kan ingenting om anorexi, åtminstonde inte de flesta, några fattar mer än andra. Och jag litar inte ett dugg på att de vet vad min kropp behöver och vad jag ska äta. De har ingen koll och jag kommer kunna lura dem hur mycket som helst.Varje gång jag lurar någon vinner Herr anorexi och blir starkare. Det vill jag inte.

Home again, skönt! Det gick bra hos läkaren i dag. Vi bara pratade. Han undrar hur det går om jag har ökat näringsintaget något, jag sa nej. Han vill att jag ska äta 1000 kcal / dag. Nu äter jag 400… när jag äter frukost lunch middag, inte i dag m.a.o.;) Jag kommer få en tid till dietisten. De har kommit fram till att jag inte kan följa deras normala matlista att det både är fel sammansättning och för mycket mat för min mage. Pga operationerna. Han sa att det är omöjligt för mig att följa det vanliga upptrappningsschemat också, att min kropp inte klarar det så jag vet inte hur det kommer se ut. Jag undrar om jag kan gå i dagverksamheten om jag har massa ”special”, förmodligen inte… Sedan sa han att det borde vara omöjligt för mig att ha menstruationer och eftersom jag är så pass gammal är de oroliga för att det kan vara andra blödningar pga cellförändringar så han ville skriva en remiss till gynekolog. Min första reaktion på det var; Aldrig i livet! Men sedan pratade vi om det och jag har gått med på att gå dit men jag lovar inte att jag genomför undersökningen. Han skulle skriva i remissen hur jobbigt jag upplever en sådan undersökning och att det måste vara en kvinnlig gynekolog. Hmm, ska jag ha ångest för det nu?

Jag måste inte ta emot matstöd. Det är ju en frivillig resurs från boendet. Men jag vågar oftast inte säga nej för jag är rädd för att bli inlagd om de vet att jag inte äter något. Men nu när det är vikarie så förstår de att jag inte orkar ta emot dem och då är det mer ok. Om jag avsäger mig något matstöd då och då så händer det inget men om jag gör det hela tiden kanske de inte tycker att jag kan vara hemma.

Efter läkarbesöket i dag ville jag inte gå hem. Jag hade hunnit hem till lunchen för han var tidig och besöket tog inte så lång tid. Men äta hade jag ju bestämt att jag inte skulle och då kan jag inte ändra på det. Det tillåter inte herr anorexi! Så jag åkte ut till Mode-gallerian i stället. Provade en del kläder och köpte en kjol – igen. Det finns inga byxor i min storlek. Jag provade två olika jeanskjolar på barnavdelningen inne på Cubus. Första vändan i provhytten var båda för stora, ut och ta mindre storlekar. De som var lagom var i storlek 152, har jag blivit mindre (förra gången hade jag iaf 158) eller har de ändrat storlekarna???  Sedan gick jag igenom alla affärer i hela gallerian men hittade inget mer. Bra för jag har som vanligt inga pengar:( Kjolen kostade 179:-, det var helt ok. Sedan gick jag hem. Så i dag har det blivit mycket gående. Var hemifrån mellan 11-15 och förutom 15 minuter hos läkaren och 10 minuter på buss så gick jag hela tiden!

Jag ringde vaktmästaren i går för det var en del som de var tvungna att fixa, de sa att de skulle komma i dag eller på fredag. Hallååå! Så kan de inte säga. Jag kanske är mitt uppe i en hetsätningsepisod när de kommer om jag inte vet NÄR de ska komma!!! Jag hade tur, när jag kom hem från stan var de här och var klara med det de skulle göra. Nu kan jag slappna av. Annars hade jag gått och oroat mig tills det var fixat.

I morgon ska jag jobba. Fick ändra dag eftersom jag hade läkartid i dag. Det blir kul att komma till jobbet igen, saknar det när jag är ledig!

Dagens siffror 36,9 kg

I dag är det läkarbesök igen. Medicinläkaren. Ingen aning om varför jag ska träffa honom… återbesök? Men det är ju bara en vecka sedan jag blev utskriven… Orolig som vanligt. Alltid rädd att bli inlåst igen. Men nu ska jag ju börja på anorexicentret så då borde det inte vara någon risk… eller hur?

Fick en fråga om mina tänder (efter tandläkarbesöket igår). De har klarat sig ganska bra. Har lite frätskador men inte alls så mycket som jag borde ha haft sa hon. Som vanligt superkroppen skyddar mig;) När det gäller tänderna så är det ju bra för hur kul är det att få synliga frätskador!

Jag skulle ha träffat en kompis i eftermiddag men det blir framskjutet så den här dagen blir det ganska lugnt. Det är vikarie i kväll som skulle äta med mig så det har jag avsagt mig. Orkar knappt med den vanliga personalen och absolut inte vikarier!!! Det innebär – ingen lunch pga läk. besök och ingen middag:) Brabra!

Have a nice day!

Dagens siffror 36,9 kg

I dag har det varit ganska lugnt. Jag kunde inte sova i natt heller så vid fyra i morse gav jag upp och började göra julkort i stället. Det hann bli 10 till färdiga. Skönt att få saker gjorda på morgonen så det blev en maskin tvätt också plus datortid och bakning:) Frukost som vanligt. Vid halv tolv gick jag in till stan, skulle till tandhygenisten. Det var ok och jag slapp lunchen:) Handlade lite småsaker till kransarna jag ska göra och hänga på dörrarna här. Pappa tar med enris när han kommer på söndag.

Var hemma vid halv tre, åkte och handlade sedan blev det hets till middagen vid halv fem. Promenaden var bra, jag babblade på hela vägen, haha, har inte haft någon att prata med sedan i går förmiddag:)

Jag ska försöka lägga mig i tid i kväll, jag ska visser ligen inte upp i morgon men jag behöver verkligen få sova ut!

Jag är skapligt instabil just nu! Blev helt förstörd bara för att de glömde att ge mig min medicin och inte fanns där nere när jag en halvtimme efter att de skulle ha kommit upp till mig gick ner för att hämta den själv. Hade tänkt sitta nere en stund för en gångs skull för jag har varit ensam i lägenheten i många timmar, inte ätit inte varit ute och gått. Men ångesten av att sitta och vänta gjorde det omöjligt att vara där. Nu borde jag snart gå och lägga mig men vet inte om jag klarar det. Jag fattar inte hur det här ska gå. Men i dag tänker jag att jag stod ut i går kväll och då var det ännu värre än i dag så då klarar jag det nu också.

Det känns som att jag lever i två tillstånd. Ett tillsammans med andra och ett helt annat själv och med viss personal som jag tillåter se verkligheten. Den andra delen kommer fram ibland annars också när det blir för tufft att hålla skenet uppe som på mötet på anorexicentret i går och på sjukhuset. Men ALDRIG på jobbet eller med familjen eller bland kompisar. Då är jag glada pigga Anna. Fast på jobbet i dag orkade jag inte riktigt vara den pigga men ändå glada fast trötta Anna. Förlorade fokus så fort min handledare lämnade rummet men klistrade på leendet så fort hon kom tillbaka. Jag orkar inte bryta ihop i dag så jag kämpar. Vilade en stund faktiskt efter två timmars hetsätande var jag slut. Lyckades ändå sitta vid datorn någon timme men sedan la jag mig på sängen och tog mig inte upp på ett bra tag.

 Min kontaktperson har hotat med att leta efter min blogg… tror inte den är jättelätt att hitta men det är ju inte omöjligt så klart. Sitter man och läser igenom alla anorexi-bloggar så hittar man den väl så småningom, men det finns ju ganska många anorexibloggar:) Jag har sagt att om hon hittar den och tänker följa den så vill jag veta det men det misstänker jag att hon inte berättar i så fall… Ja, ja, jag litar rätt bra på henne och det gör egentligen inte jättemycket om hon skulle läsa den men frågan är om jag skulle våga skriva allt då och då förlorar bloggen sitt syfte som ventil för mig. Att ha någonstans att vara öppen och våga berätta och ventilera tankar som är ”förbjudna”. Det mesta är ok om hon läser men om jag väger under deras viktgräns kan jag inte berätta det i så fall och om jag mår för psykiskt dåligt skulle jag inte våga skriva det heller. Jag är absolut livrädd för att bli inlagd. Det är min största skräck för jag tror inte jag skulle överleva det en gång till. Då menar jag psykavdelningen. Medicinavdelningen var ett helvete men det är mer begripligt och där finns det tydliga riktlinjer för utskrivning det handlar om hur kroppen mår och om jag är så dålig fysiskt att sjukhusvård är nödvändigt så ok även om jag inte tycker om det. Men ALDRIG mer PSYK! De är totalt inkompetenta och gör mig bara sjukare varje gång. Jag kommer in. De säger alltid att jag bara ska behöve vara där någon vecka,  på LPT såklart, men sedan bara av att vara där lägger jag av helt och det slutar med flera månaders inläggning. Jag klarar inte det fler gånger!

I morgon är det tandläkaren. Det innebär att jag ”tyvärr” inte hinner äta lunch. Och personalen har personalmöte hela eftermiddagen så de kan inte ändra tiden heller… vad synd;). Torsdag är det läkartid vid lunch så då slipper jag också. Bra med möten på anorexicentret som gör att man missar maten:)

Fasar lite för söndag. Jag ska med pappa och syster på julmarknad 5 mil härifrån. Mysigt MEN jag måste äta. De kommer vid 12 och vill äta lunch på stan här innan vi åker och sedan sa pappa att vi ska fika där. Till fikat borde jag komma undan med bara kaffe. Jag brukar tvinga mig att äta för att de inte ska reagera och bli oroliga men de vet ju nu, pappa var ju och hälsade på mig på sjukhuset t.o.m så jag orkar inte bry mig om vad de tänker. Det gäller bara att vara tydlig så han inte tjatar. Oftast säger ingen något i min familj men han kan nog ifrågasätta om jag inte behöver äta något… Lunchen däremot kan jag inte slingra mig ur. OM jag inte säger att jag ätit med personalen innan de kom och att jag bara följer med och tar en kaffe när de äter. Jag ska fundera på det, vet inte om han kommer gå på det… om han inte gör det blir det alldeles för jobbigt och det är det inte värt. ÅH, vad jag HATAR den här sjukdomen ibland!!! Varför kan jag inte bara leva som andra och äta som de??? Varför måste ångesten övermanna just mig i varje matsituation??? Nu är det värre än någonsin tycker jag. Förut var de måltiderna jag åt med personalen ok men nu får jag ångest en timme innan bara för att jag vet att jag snart måste äta och efteråt mår jag jätteilla får ont i magen och ännu mer ångest. Det här är inget liv!

 Magontet oroar mig. Inte för att jag tror att det är något fel men för att jag är rädd att de på ätstörningsenheten kommer tro det och inte låta mig gå där för att jag inte passar in. För att jag förut fått avbryta behandlingar och varit tvungen att genomgå operationer. Och för att de inte litar på mig att jag vet och känner själv, eller rättare sagt att jag alltid vill så mycket så jag inte säger när det gör för ont, jag biter ihop och äter ändå. Om de tror att det är så nu också låter de mig inte försöka mer.

Det här skulle bli ett kort inlägg… det blev visst inte riktigt så:) För mycket i huvudet helt enkelt.

Dagens sifror 36,9 kg

Ny dag. Skönt. Det var en fruktansvärt jobbig kväll i går. Efter mötet var jag så slut så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Gjorde på det sätt som brukar fungera – hetsäta. Det blev bättre ett tag men sedan orkade jag inte längre. Gick ner till personalen och satt vid TVn en stund men det blev bara jobbigare hela tiden. Försökte prata med min kontaktperson men till slut kände jag att jag nästan hyperventilerade så då vågade jag inte sitta kvar. Gick upp i lägenheten och bara låg på sängen och försökte andas försökte låta bli att krampa, det gick sådär. Trodde aldrig att jag skulle kunna sova i natt men ångesten och gråten gjorde mig helt slut så jag somnade ganska tidigt och sov i ett sträck till fyra i morse! Funderade på att gå upp då men låg kvar till halv sex, jag är fortfarande trött men det kommer nog bli en ok dag känns det som. Och jag ska ju till jobbet också då brukar det vara bra:) Jag har någonting varje dag den här veckan och jag gillar inte det, behöver ha någon ledig dag för återhämtning.

Jag har tänkt mycket på mötet i går. Och det är svårt. Det är så splittrat. Efter ångesten i går så kände jag bara att det går ju inte, jag kommer bli inlagd igen ganska snart om jag inte gör något nu. Jag vill inte ha detta livet längre. Att jag tvekar är mycket för att jag tvivlar på att de verkligen kan hjälpa mig när de inte kunnat det förut. Och om jag blir så slut efter ett möte på 30 minuter där uppe hur ska jag då klara en hel dag i dagverksamheten??? Dessutom kommer jag jobba två dagar även den veckan det är dagv. Hur ska jag orka??? Men om H från anorexicentret ringer nästa tisdag borde dagveksamheten inte bli förrän veckan efter vilket är veckan innan jul och över jul är det stängt där och det blir nog bara en dag på jobbet så då hinner jag hämta upp mig själv igen… och jag hinner gå ner det jag gått upp veckan innan. Förlåt, jag ska inte tänka så men det finns ju där.