Dagens sifror 36,9 kg

Ny dag. Skönt. Det var en fruktansvärt jobbig kväll i går. Efter mötet var jag så slut så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Gjorde på det sätt som brukar fungera – hetsäta. Det blev bättre ett tag men sedan orkade jag inte längre. Gick ner till personalen och satt vid TVn en stund men det blev bara jobbigare hela tiden. Försökte prata med min kontaktperson men till slut kände jag att jag nästan hyperventilerade så då vågade jag inte sitta kvar. Gick upp i lägenheten och bara låg på sängen och försökte andas försökte låta bli att krampa, det gick sådär. Trodde aldrig att jag skulle kunna sova i natt men ångesten och gråten gjorde mig helt slut så jag somnade ganska tidigt och sov i ett sträck till fyra i morse! Funderade på att gå upp då men låg kvar till halv sex, jag är fortfarande trött men det kommer nog bli en ok dag känns det som. Och jag ska ju till jobbet också då brukar det vara bra:) Jag har någonting varje dag den här veckan och jag gillar inte det, behöver ha någon ledig dag för återhämtning.

Jag har tänkt mycket på mötet i går. Och det är svårt. Det är så splittrat. Efter ångesten i går så kände jag bara att det går ju inte, jag kommer bli inlagd igen ganska snart om jag inte gör något nu. Jag vill inte ha detta livet längre. Att jag tvekar är mycket för att jag tvivlar på att de verkligen kan hjälpa mig när de inte kunnat det förut. Och om jag blir så slut efter ett möte på 30 minuter där uppe hur ska jag då klara en hel dag i dagverksamheten??? Dessutom kommer jag jobba två dagar även den veckan det är dagv. Hur ska jag orka??? Men om H från anorexicentret ringer nästa tisdag borde dagveksamheten inte bli förrän veckan efter vilket är veckan innan jul och över jul är det stängt där och det blir nog bara en dag på jobbet så då hinner jag hämta upp mig själv igen… och jag hinner gå ner det jag gått upp veckan innan. Förlåt, jag ska inte tänka så men det finns ju där.