Dagens siffrorn 36,9 kg

Ja, jag är inlagd. På medicinavdelningen. Jag hade oregelbunden puls när jag kom in och de ville att jag skulle gå upp lite i vikt innan de vågar ta emor mig på anorexikliniken. Jag borde varit beredd på att det kunde hända men konstigt nog var jag helt oförberedd.

De försökte sätta en sond men det gick inte (eftersom jag har opererat matstrupen) så nu får jag näringsdropp; Kabiven plus att jag får äta 1/4 port av ”mat för en dag” som anorexienheten går efter. Först sa de att jag får äta det jag vill och kan men jag lyckades få dem att förstå att det inte går att säga så till mig. Jag äter i så fall antingen ingenting eller så äter jag den portion jag får och sen får jag ångest och spyr. Det är dåligt på avdelningen, man tycker att de borde vara lite vana vid anorektiker efterson vi hör till den avdelningen men de akn ingenting:( Hittills har de inte lyckats beställa mat till mig en enda gång för att jag är vegetarian! Hur svårt kan det vara?!?! I går fick jag ½ smörgås i stället för middag. Jag blir helt förstörd varje gång det strular för jag måste hela tiden kämpa så hårt för att hålla ihop. Mellanmålen glömmer de bort om jag inte själv hämtar någon som kan hjälpa mig att fixa det. De frågar mig hela tiden vad jag vill äta och hur mycket jag vill ha. De borde veta vad jag ska äta och de borde kunna göra iordning och ge mig rätt mat men det fungerar tydligen inte så. Jag fick skriva under ett vårdkontrakt men det följer de ju inte ändå så jag vet inte vad det var för mening med det. Enligt det pappret ska jag åka rullstol och får inte lämna avdelningen men nu fick jag gå själv till biblioteket… Bra för mig för här kan jag låna datorn!

Jag har fått mycket vätska i mig och 1000 extra kalorier direkt in i blodet ändå hade jag gått ner ½ kg i dag. Fattar inte hur det kunde hända men det beror väl på att jag inte hade någon förbränning innan och att jag inte hetsäter nu. Det oroar mig bara att läkaren inte ska tro på mig när jag säger att jag får i mig det jag ska om jag går ner och att han då inte vill ha mig kvar på medicinavdelningen utan skickar över mig till psyk. Hamnar jag där så skiter jag i det här då går jag inte tillbaka till anorexienheten mer. Det känns som att ingen vill ha mig någonstans. Hemma vill de att jag ska vara på sjukhuset, på anorexicentret vill de att jag ska vara inlagd och på medicinkliniken vill de att jag ska till psyk.

Alla andra anoerktiker på medicin har matstöd men inte jag, jag får klara mig själv bäst jag kan. Varför?

Jag gråter hela tiden emn ingen vågar komma in och prata med mig det verkar som att de inte vet hur de ska hantera det här så de undviker mig. De enda jag pratar med är en annan patient, inte anorektiker, men han åker hem i dag sedan blir jag ensam. Det händer ingenting och dagarna går så sakta.

De försökte sätta sond en halvtimma i går fast att jag sa att det nog inte går så jag har ont i dag. Sätta nål är också jättesvårt och sen spricker kärlet efter en stund så får de sticka om igen. Hittills har de stuckit mig åtta gånger!

Jag vill verkligen inte vara här. Jag har ångest och är ledsen hela tiden. Jag förstår inte varför jag inte kan f hjälp på anorexienheten där de vet vad de gör. Jag förstår inte hur jag ska klara det här. Det känns som ett berg helt oöverstigligt. Jag vet inte om jag vill sluta hetsäta. Jag har inte hetsätit sedan i tisdags morgon. Så långt uppehåll har jag inte haft sedan i somras när vi var på Kreta! Det är bra men det är oerhört svårt! Nu skulle jag kunna gå förbi cafeterian och handla något jag inte borde men jag ska inte göra det då är det förstört. Om jag misslyckas en gång så kommer jag inte ha kraft att orka kämpa igen och då blir det psyk.

Jag fick tvångsvård först av läkaren på anorexicentret men de förlängde det inte eftersom jag lovade att gå med på vård frivilligt och om jag inte gör som läkaren säger kommer de sätta LPT igen. Jag hoppas att frivilligheten gör att de inte kan tvinga mig att åka till psyk om det inte finns plats på medicin, vilket läkaren sa kunde hända. Jag har tydligen inte lika stor rätt till en plats där som de som är sjuk på ”riktigt” eller?

Jag är ju på sjukhuset för att jag behöver somatisk vård och om läkaren anser att det inte behövs längre ska jag hem – inte till psyk, jag får ingen hjälp där. Jag har försökt förklara det men han sa bara ”Ja, ja, det säger alla”.

Jag vet inte vad som händer nu. Jag kommer vara kvar här till mitten v nästa vecka sa läkaren i dag sedan vet jag inte. Just nu finns det ingen plan med anorexicentret… Jag vet inte om jag kommer orka hela vägen men jag ska verkligen göra ett försök nu.

Tack för omtänksamma kommentarer!

Vet inte när nästa inlägg kommer men jag försöker uppdatera när jag kan.