Dagens siffrorn 36,9 kg
Ja, jag är inlagd. På medicinavdelningen. Jag hade oregelbunden puls när jag kom in och de ville att jag skulle gå upp lite i vikt innan de vågar ta emor mig på anorexikliniken. Jag borde varit beredd på att det kunde hända men konstigt nog var jag helt oförberedd.
De försökte sätta en sond men det gick inte (eftersom jag har opererat matstrupen) så nu får jag näringsdropp; Kabiven plus att jag får äta 1/4 port av ”mat för en dag” som anorexienheten går efter. Först sa de att jag får äta det jag vill och kan men jag lyckades få dem att förstå att det inte går att säga så till mig. Jag äter i så fall antingen ingenting eller så äter jag den portion jag får och sen får jag ångest och spyr. Det är dåligt på avdelningen, man tycker att de borde vara lite vana vid anorektiker efterson vi hör till den avdelningen men de akn ingenting:( Hittills har de inte lyckats beställa mat till mig en enda gång för att jag är vegetarian! Hur svårt kan det vara?!?! I går fick jag ½ smörgås i stället för middag. Jag blir helt förstörd varje gång det strular för jag måste hela tiden kämpa så hårt för att hålla ihop. Mellanmålen glömmer de bort om jag inte själv hämtar någon som kan hjälpa mig att fixa det. De frågar mig hela tiden vad jag vill äta och hur mycket jag vill ha. De borde veta vad jag ska äta och de borde kunna göra iordning och ge mig rätt mat men det fungerar tydligen inte så. Jag fick skriva under ett vårdkontrakt men det följer de ju inte ändå så jag vet inte vad det var för mening med det. Enligt det pappret ska jag åka rullstol och får inte lämna avdelningen men nu fick jag gå själv till biblioteket… Bra för mig för här kan jag låna datorn!
Jag har fått mycket vätska i mig och 1000 extra kalorier direkt in i blodet ändå hade jag gått ner ½ kg i dag. Fattar inte hur det kunde hända men det beror väl på att jag inte hade någon förbränning innan och att jag inte hetsäter nu. Det oroar mig bara att läkaren inte ska tro på mig när jag säger att jag får i mig det jag ska om jag går ner och att han då inte vill ha mig kvar på medicinavdelningen utan skickar över mig till psyk. Hamnar jag där så skiter jag i det här då går jag inte tillbaka till anorexienheten mer. Det känns som att ingen vill ha mig någonstans. Hemma vill de att jag ska vara på sjukhuset, på anorexicentret vill de att jag ska vara inlagd och på medicinkliniken vill de att jag ska till psyk.
Alla andra anoerktiker på medicin har matstöd men inte jag, jag får klara mig själv bäst jag kan. Varför?
Jag gråter hela tiden emn ingen vågar komma in och prata med mig det verkar som att de inte vet hur de ska hantera det här så de undviker mig. De enda jag pratar med är en annan patient, inte anorektiker, men han åker hem i dag sedan blir jag ensam. Det händer ingenting och dagarna går så sakta.
De försökte sätta sond en halvtimma i går fast att jag sa att det nog inte går så jag har ont i dag. Sätta nål är också jättesvårt och sen spricker kärlet efter en stund så får de sticka om igen. Hittills har de stuckit mig åtta gånger!
Jag vill verkligen inte vara här. Jag har ångest och är ledsen hela tiden. Jag förstår inte varför jag inte kan f hjälp på anorexienheten där de vet vad de gör. Jag förstår inte hur jag ska klara det här. Det känns som ett berg helt oöverstigligt. Jag vet inte om jag vill sluta hetsäta. Jag har inte hetsätit sedan i tisdags morgon. Så långt uppehåll har jag inte haft sedan i somras när vi var på Kreta! Det är bra men det är oerhört svårt! Nu skulle jag kunna gå förbi cafeterian och handla något jag inte borde men jag ska inte göra det då är det förstört. Om jag misslyckas en gång så kommer jag inte ha kraft att orka kämpa igen och då blir det psyk.
Jag fick tvångsvård först av läkaren på anorexicentret men de förlängde det inte eftersom jag lovade att gå med på vård frivilligt och om jag inte gör som läkaren säger kommer de sätta LPT igen. Jag hoppas att frivilligheten gör att de inte kan tvinga mig att åka till psyk om det inte finns plats på medicin, vilket läkaren sa kunde hända. Jag har tydligen inte lika stor rätt till en plats där som de som är sjuk på ”riktigt” eller?
Jag är ju på sjukhuset för att jag behöver somatisk vård och om läkaren anser att det inte behövs längre ska jag hem – inte till psyk, jag får ingen hjälp där. Jag har försökt förklara det men han sa bara ”Ja, ja, det säger alla”.
Jag vet inte vad som händer nu. Jag kommer vara kvar här till mitten v nästa vecka sa läkaren i dag sedan vet jag inte. Just nu finns det ingen plan med anorexicentret… Jag vet inte om jag kommer orka hela vägen men jag ska verkligen göra ett försök nu.
Tack för omtänksamma kommentarer!
Vet inte när nästa inlägg kommer men jag försöker uppdatera när jag kan.
november 19th, 2009 at 1:09 e m
fina anna! all kärlek och styrka från mig! du klarar det här! tycker det är orättvist att du ska få kämpa så mycket själv, när de egentligen har en plan att gå efter när det gäller maten. Kan du prata med dem om det igen?
kram!! du klarar det här!
november 19th, 2009 at 6:07 e m
Gumman, förstår att det är SKITjobbigt just nu, men FÖRSÖK att hålla ut tills du kan få komma till anorexicentret!! Men ja, varför har du inget matstöd??? Har ingen sagt nåt om det, står det inte ens i kontraktet (som de ändå inte följer..). Kan du inte prata med din ”bra” kp hemma, så kanske hon kan prata med personalen på medicinen? För somsagt, de borde veta att en anorektiker som är så sjuk oftast inte klarar av att bestämma vad och hur mkt hon vill äta. Det är ju det som är problemet!!! Verkar inte som de har nån koll alls, så hoppas du kan prata med din kp, hon vet ju hur det är, och att du inte vill till psyk. Den där läkaren verkar ju inte fatta ett skit heller, så om han undrar varför du går ner i vikt så kan du faktiskt säga att du inte klarar att äta mer utan matstöd!!! Men försök stanna där du är tills ons, annars är ju risken att du blir LPT;ad igen! JÄTTEKRAAAM!!!
november 19th, 2009 at 6:57 e m
Du är iaf SKITDUKTIG som kämpar trots att de inte ger så bra hjälp på medicinen! Att du inte har kräkts sen i tisdags är superstrongt av dig! Jag håller tummar och tår att du kan kämpa och få i dig såpass mkt att du inte blir överförd till psyk! DU ÄR STARK!!! (även om det kanske inte känns så..) Kram igen!
november 19th, 2009 at 7:33 e m
Men Anna gumman! Shit jag har varit orolig för du inte skrivit något och så såg jag att du skrivit nu och blev helt chockad. Jag kunde ju aldrig tro att det skulle bli så här :S Är dem helt knäppa lr? Dem hjälper ju inte dig nu, du måste ju få en behandling.. Herregud.. Jag är så ledsen för dig men du måste kämpa nu och verkligen visa dem! Du kommer säkerligen få en plats på behandlingshemmet sen, det måste dem ge dig och om dem ger dig det ska du säga ja!! Nu har det börjats en process nu fullföljer du den och kämpar. Jag tänker på dig och jag håller på dig. Jag tror verkligen på dig Anna, det ska du veta. Försök och tänk på dem värsta dagarna hemma som du brukar ha och tänk att tänk om detta hjälper mig? Är det inte värtdet då?
KÄMPA NU!!!
Massa kramar!!
november 21st, 2009 at 6:01 e m
Fina Anna vännen!
Önskar att de kunde ge dig det stöd du behöver istället för att fippla runt som de gör… bra dock att du kämpar på egen hand även om det är tufft!
*håller tummarna* för att du ska får komma till Anorexikliniken så snart som möjligt, där du får riktig hjälp!
All kärlek och styrka till dig!
Kramar Mia
december 26th, 2009 at 11:41 e m
Jag vill tipsa om följande blog:
http://kampvarjedag.blogspot.com