Dagens siffror 36,3 kg

Jag mår mycket bättre i dag. Jag ska försöka börja med tre dagars jobb/vecka från 1 december. Det är än så länge bara mina egna planer men om de inte har något att säga om det på ätstörningsenheten har nog ingen något att invända. Jag mår ju mycket bättre de dagar jag jobbar än nar jag är ledig. Risken finns dock att jag egentligen inte orkar och att det blir ännu värre de dagar jag är ledig om jag jobbar mer plus att jag kanske inte orkar tycka det är roligt på jobbet längre. Men det vet jag inte förrän jag har provat. Jag kan ju göra det en månad på försök så kan vi utvärdera sen!

Jag gillar att de på jobbet inte ser mig som ”sjuk” utan som en av dem. Det får mig att växa som människa att bli räknad med! På lördag ska jag hem till min handledare. Kolla hennes hus som hon håller på att renovera. Det blir säkert fika men hon vet ju så hon kommer inte säga något om jag bara dricker kaffe.  Jag vet inte än om det blir buss ut dit, ev. hämtar hon mig med sin bil eller kanske jag får åka med en annan tjej, vi bestämmer det i morgon. Bra att det blir på lördag, dels kommer jag hemifrån och dels är det den helgpersonalen som jag inte gillar så då kanske jag kan slippa något av matstöden om jag har tur:) Och så har jag en anledning att säga att jag är upptagen om mamma skulle få för sig att hon vill komma. Bara bra alltså!

I går sa min kontaktperson att om det inte är bra på fredag ska jag åka till akuten så de får kolla mitt hjärta men det är mycket bättre i dag och hon jobbar inte på fredag. Jag hoppas bara att hon inte har sagt något sånt till de som jobbar i morgon för det är min andra kontaktperson som jag inte klarar av och som bara vill få mig inlagd. Men jag tror inte det, hon borde ha sagt det till mig i dag i så fall…

I dag har jag inte behövt ta några värktabletter, det är bra, måste bara komma ihåg att det alternativet finns nästa gång det gör FÖR ont:) Jag är inget bra på det där med att stoppa i mig piller. Har haft alldeles för mycket sånt genom åren och de gör mig bara sämre. Jag blir så nedsatt att jag tappar all kraft att kämpa och bara blir apatisk till slut. Då ger de mig ännu mer mediciner mot depression som gör att jag tappar kontrollen över maten och så börjar jag hetsa mer än någonsin men det enda de ser är att jag inte ligger dygnet runt i sängen så då tycker de att medicinerna är bra och vill inte sätta ut dem när jag inte vill ha dem längre. Helt otroligt att jag äntligen lyckats bli av med nästan allihop. Jag har bara propavan till natten nu. Behöver dem för jag sover inte annars och om jag inte får sova blir jag knäpp så jag tar dem. Ibland får jag för mig att jag ska försöka sluta men det brukar inte bli så bra så nu försöker jag tänka att det inte spelar någon roll, bara jag mår bra och det gör jag nu… eller… men andra mediciner skulle inte hjälpa och jag mår inte bättre av att sluta ta propavanen så det får vara så här.