Snart är det middag och sedan promenad. Ser fram emot promenaden!!! Jag har varit inomhus sedan elva i förmiddags och nu är klockan snart halv fem… det är alltid så när jag är ledig. När jag inte får promenera känns det meningslöst att gå ut!

Är det i kväll man tänder ljus på gravarna??? I så fall vill jag gå till kyrkogården när det blir mörkt. Det är så fint! Har två kompisar som tagit livet av sig och jag tänker ofta på dem. De ligger inte på den här kyrkogården men man kan ju alltid tända ett ljus i minneslunden för dem. Jag hade kunnat vara en av dem. Förut tänkte jag ofta så, inte så mycket längre. Jag har gjort så många misslyckade självmordsförsök, något av dem hade kunnat lyckas. Eller någon av alla stora operationer jag varit tvungen att genomgå till följd av det självdestruktiva hade kunnat gå fel. Det blev nästan så en gång när de inte fick stopp på en ”sprutande artärblödning” förrän i sista sekund. Det kunde ha varit jag. Men jag lever. Jag har fått en chans till. Och vad gör jag med den?!? För deras skull borde jag börja leva igen. Se till att bli fri. Sluta hetsäta. Gå upp i vikt. Börja jobba. Gå ut och ha roligt med kompisar. LEVA!!!

En dag ska jag det.