Märkligt att varje gång jag motionerat mycket mer än vanligt så går jag UPP i vikt dagen efter. Varför? Min teori är att musklerna blir svullna eller att jag samlar på mig vätska. Vad tror ni???

Ännu en trött dag. Nu är det ok men när jag vaknade på morgonen vid halv fem så var jag helt slut ändå kunde jag inte slappna av och ligga kvar i sängen. Jag orkade dock inte gå ut direkt utan satten mig vid datorn någon timme sen blev det promenaden. Jag klarade av att inte handla någon hets-mat i går. Jag hade en del hemma men det brukar gå åt ändå. I dag tänker jag också försöka att inte handla. Har handlat veckans ”riktiga” mat på Maxi med personal. Om jag inte hetsade så mycket skulle jag vara rik för veckans matkostnad blev 105:-!!! Jag var tvungen att öka någonting på matlistan den till nästa vecka men jag fick välja själv VAD jag skulle öka så jag la till 6 cm gurka i stället för 4 cm, det blir inte många kaloriers ökning men de blev nöjda:)

I dag ska jag inte gå så mycket. Det var för hysteriskt i går och jag får bara värk i kroppen. Det får räcka med mina två långpromenader. Om jag börjar öka kommer det att bli tvång och då kan jag inte minska sen. Det mår jag bara dåligt av! Jag vill prata med min kontaktperson om behandlingshem men jag vågar inte. Jag vet inte vad jag är rädd för egentligen? Att hon ska tänka att jag inte är värd det att hon ska säga att jag ska kämpa bättre själv… Det har varit lite mindre hets de senaste dagarna, mest för att jag mår illa och då vill jag inte. Vet inte varför jag mår illa, ångest?

Jag oroar mig för farmors födelsedag som är i slutet av oktober. Jag kommer bli tvungen att äta saker som jag inte vill. Så vet jag inte hur jag ska göra med bilkörningen. Jag får egentligen inte köra när jag väger så här lite men det går ingen buss dit och jag vill inte behöva erkänna för dem att jag är för sjuk för att köra. Jag vet inte vad de ser när de tittar på mig men de är väl vana vid hur jag ser ut och med kläder är det kanske ingen skillnad även om jag gått ner i vikt??? Det är så svårt att veta vad andra ser när de visar ”hänsyn” genom att inte säga något alls. Hur dumt är det att oroa sig för det nu?! Det är ju flera veckor kvar…

Jag ska snart äta lunch och jag vill inte. Jag vill helst bara vara ensam. Jag blir så trött på att personalen kommer hela tiden. Jag kommer iaf få ta bort vilan från nästa vecka. Jag måste få vara mer ifred! Jag oroar mig för mycket för vad personalen tycker om hur jag ser ut. Ser de hur fet jag har blivit? De skulle ju aldrig säga det i så fall! De säger absolut ingenting.

I bland tänker jag att jag ska ta kontakt med ätstörningenheten igen. Det har inte hjälpt tidigare men där fattar de iaf hur jag tänker och vad anorexi är. Men jag vet inte hur de skulle kunna hjälpa mig och det är svårt att gå dit igen. Jag är rädd för hur jag ska hantera att träffa alla SMALA anorektiker. Och jag har för lätt att bli ”beroende” av dem som vill hjälpa. Nu har jag ingen jag anförtror mig åt och på ett sätt är det bra för allt hänger på mig men det är tomt och ensamt att inte ha någon som förstår. Men finns det någon som oroar sig så är riskerna större att jag så småningom blir inlagd igen och det vill jag inte riskera.

Alldeles för ofta tänker jag att det bästa vore om jag helt enkelt svälter ihjäl. Men det kommer inte att hända. Det finns för många runt omkring mig som skulle låsa in mig innan dess och tvångsmata om jag inte äter själv. Dessutom har jag ju som läkaren sa ”en kropp av järn” som verkar tåla allt. Och det är inte lite jag har utsatt min kropp för genom åren!