Jag är så trött. Jag har bara gått en promenad i dag orkar inte mer men ska försöka få ut personalen på en promenad efter maten. Jag har inte tagit emot matstöd i dag men då ringde de psykakuten och om jag inte tar emot dem så sätter de LPT på måndag. ”Vad väljer du? Matstöd eller LPT?” Vad tror de? Inte LPT i alla fall!!! Allt känns så hopplöst nu, jag klarar inte det här och jag vill inte ha hjälp. Fast i ett hörn, inmurad av ingen annan än mig själv. Inte har jag gått ner i vikt heller i dag, väger samma som i går och om jag inte orkar gå kommer jag inte att gå ner heller, vad händer då? Får jag vara hemma då? Jag orkar inte vara hemma, jag orkar inte hetsa, jag orkar inte psyk, jag orkar inte leva. Jag orkar inte helt enkelt!!! Kanske är det medicinerna som gör mig trött. Kanske skulle det bli bättre om jag slutar ta dem? Kanske skulle jag orka gå då?
Mina pengar är snart slut. Jag har hetsat upp dem. Får ångest när jag tänker på det. Jag måste sluta hetsa men jag kan inte. Jag borde ta tag i mitt liv nu men jag orkar inte. Det är bättre att inte tänka för om jag tänker vill jag bara vara död. Jag är nog ledsen egentligen men kan inte känna någonting längre. Är det svälten eller depressionen som tar bort alla tankar och känslor, eller återigen; är det medicinerna?
Nu är personal här. Hon lagar min mat. Jag är inte delaktig. Jag sitter vid datorn orkar inte ens prata med henne. 1 quornbulle, 1 potatis, ½ kokt morot. Det är för mycket. Men det är det första jag äter i dag. Det skulle varit ok om jag bara hade orkat med mina promenader.
Kan sova på nätterna men vaknar sjukt tidigt. Orkar ändå inte gå upp. Ligger och vrider mig och tittar på klockan var 5:e minut. I dag gick jag upp till slut och fick en sobril som fick mig att kunna ligga kvar i sängen ytterligare någon timme. Orkade ändå inte gå ut och gå. Är jag lat? Min kropp orkar inte men jag tror att om jag bara började äta lite mer några dagar så skulle jag orka svälta igen så varför gör jag inte det? Då skulle jag slippa tvångsvård och kunna gå ner mer. Jag väljer att bli omhändertagen. Slippa fatta beslut. Slippa kämpa. Även om det inte är vad jag vill välja så är det ändå det jag gör. Varför?
augusti 29th, 2009 at 5:58 e m
är detta liv?
augusti 29th, 2009 at 9:17 e m
Alltså Anna, du säger alltid till mig att jag äter lite :O Då måste du tycka jag är jävligt äcklig av det jag äter varje dag som alla tvingar i mig :S Alltså nu har du ditt val och du måste faktiskt ta det.. Vad vill du? Jag vet vad du egentligen vill så klart men det kommer inte gå hem lr hur.. Snälla Anna ta tag i detta NU! Om du inte tar tag i det NU kommer du inte vara hemma, då blir det LPT på psyk redan på Måndag. Vill du det? Vad är mest värt?
Tänk nu noga!!!
Tänker på dig sjukt mkt hela tiden, är verkligen orolig för dig..
Kramar
augusti 29th, 2009 at 10:14 e m
Hej igen!
Din kropp o framför allt hjärnan är så utmärglad att den inte kan tänka o då kan du heller inte ta några beslut. Visst, medicinerna gör dig säkert trött men den största delen av trötthet beror på svälten, tyvärr=(
Hjärnan är den delen som tar stryk först o mest utav birst på fett, varför den ej kan arbeta funktionellt. Jag tror att du kan allt detta redan om du gått i behandling o så men vid svält så ”stängs” det av o sjukdomen regerar totalt.
Inte för att vara elak mot dig, jag vill o önskar dig allt väl, men jag hoppas för din skull att du antingen vänder detta på hemmaplan o inte går ner igen lr att du blir inlagd snarast o att det kan få dig på rätsida igen.
Tänker på dig! Kram!