Jag är så trött på det här! Jag har så fruktansvärt mycket ångest hela tiden och jag orkar inte kämpa hela tiden! Vill bara lägga mig ner och sova bort livet. Nu kan jag inte sova. Det enda jag kan göra är hetsa och det gör jag hela dagarna. Alla mina pengar går åt till hetsmat och jag får bara mer och mer ångest för att jag inte kan sluta. Förut har jag kunnat lägga in mig på psyk någon vecka så har det blivit bättre men jag vill inte dit nu, jag tror inte det skulle hjälpa.
Praktiken är bra då har jag något annat att göra några timmar men jag är supertrött och nere när jag väl får gå hem. Är uppgiven totalt. Har äntligen lyckats ringa Komvux om vård-, omsorgsutbildningen och jag ska träffa studievägledaren på fredag. Är redan nervös för något som inte är aktuellt förrän i augusti. Fattar inte hur jag ska klara att läsa på heltid. Fast det är nog bättre än att läsa på halvfart och aldrig bli klar.
En kompis SMS:ade och frågade om vi skulle åka till IKEA i dag. Jag fixar inte spontana grejer så jag följde inte med. Förut var det inga problem nu är jag bara trött rädd och ledsen och får panik om jag inte lan planera saker i förväg. Jag vill inte vara sjuk längre! Om det bara var vikten skulle jag kanske försöka bli frisk men jag vet att även om jag går upp i vikt finns ångesten kvar och vara både tjock och ha ångest tänker jag verkligen inte stå ut med. Ibland vill jag bara förstöra kroppen igen, jag vet att jag kan, jag har gjort det förut. Bli sjukhusbunden på kirurgavdelning flera månader, massa operationer och sen sjukskriven resten av livet. Då skulle jag inte behöva kämpa mer.
mars 14th, 2009 at 1:02 f m
Visst kan du förstöra dig igen, leva på sjukhusavdelningar, i sjukhussängar, se patienter komma och gå, MEN… Är det verkligen det du vill?
Några rader innan skrev du ”Jag vill inte vara sjuk längre!” så jag antar att du vill leva ett riktigt normalt liv. Vägen dit känns nog väldigt lång och otroligt jobbig, men är det inte bättre att plugga och kämpa mot rösterna i ditt huvud än att gå ner i vikt och ligga på sjukhus?
Kämpa på!
mars 14th, 2009 at 1:04 f m
(Vill tillägga att jag förstår att det verkligen inte är lätt. Är nämligen i precis samma situation själv, men det är lättare att säga det till andra än till sig själv.)