Mitt BMI ligger på 14,6. Mitt mål är BMI 14, det är på gränsen till inläggning men jag klarar mig precis. Jag kan ju bli inlagd innan dess också men inte om folk tror att jag mår bra.
En tom dag i dag. Det är de svåraste dagarna. Ätit frukost med p det gick bra. Lunchen blir ensam men det måste gå bra. Det är svårt nu, vill gå och hetsa men kan inte sabba det här!
Ska bränna en cd med pepp musik att ha på här hemma när jag behöver tänka på annat.
Jag har klarat två dagar utan kräkningar, utan hetsätning och utan att väga mig. Jag orkar gå mer, måste gå mer för att fördriva tid. Äter mer för att inte få hetstvång men försöker äta mest frukt och grönsaker. Morötter igen, det funkade ju bra sist. Ska få upp förbränningen så jag kan gå ner sen. Nu bara står jag stilla i vikt och det vill jag inte jag väger för mycket. Över 40 är alldeles för mycket!
Promenad 90 min. I går gick jag 2,5 timmar, det är bra, riktigt bra. Mamma har varit här i dag. Vi gick också mycket. På stan och på IKEA. Ätit lunch på IKEA. Det blev lax och potatis till slut, svårt när ingenting känns bra men det var typ det och pasta med tomatsås att välja på allt annat var med kött… så egentligen inte jättesvårt val.
Tog Rosenrot i dag, första dagen. Tycker jag orkade mer men jag vet inte om det berodde på den… städade som en dåre hela fm, men var ändå inte trött efter att mamma åkt hem. Förut skulle jag ha varit däckad resten av dagen och även dagen efter så förhoppningsvis är det den som gjorde mig piggare. Om den kan göra så jag orkar mer så orkar jag bättre hålla mina löften och föresatser och det är ju superbra!
Jag måste sluta kräkas. Jag bara måste det! Kräkningarna får mig inte att gå ner i vikt. De bara lurar mig att jag kan äta mer än vad som är godkänt och det är helt enkelt inte ok! Har lagt ut vågen i förådet, den lurar mig också. Ska alltså inte väga mig och inte kräkas så får vi se vart det leder. Sist blev det bra efter att ha gått upp lite i vikt fått igång förbränningen så var det jättelätt att gå ner sedan. Och ner är mitt mål. Alltid.
Kört mycket bil i dag och utan att oroa mig så mycket innan. Framsteg.
Promenad 90 min. Det är bra. Måste nästan ut och gå för att inte hamna i hets. Måste ha någonting att göra hela tiden. Fick det tipset i en kommentar och det stämmer verkligen. Köpte Rosenrot på stan… vet inte om det gör någon skillnad men värt att pröva. Lite ork och kraft att ta tag i saker skulle vara bra.
Nu är jag trött. Ska läsa en stund om jag kan…
Om en stund ska jag på studiebesök på dagiset där jag förmodligen kommer att börja praktisera. Det känns ok i dag. Behöver komma hemifrån, det här går inte längre! Jag kan inte vara ensam en timme ens utan att hetsäta. Om inte annat så måste jag sluta för jag har inte råd. Mina julklappspengar har gått till hetsmat, kul, God Jul ditt fetto! Tur att jag är ganska bra på att kräkas annars skulle jag vara stor som ett hus nu… Tänker mer och mer på att jag måste göra något för att få slut på det här. Vad vet jag dock inte. Jag tänker inte dö men det här är inte att leva
Jag har gått en timme i dag. Och var på stan, tyckte de kunde rea jeansen jag vill ha men inte än… Ätit ½port gröt med ½ banan och 1 äpple. Funderar på att byta frukter mot morötter igen, det är mindre kalorier och man blir mätt på ett annat sätt. Äpple kan göra en hungrig i stället. Hetsat som vanligt. Jag måste minska på det jag har fan inte råd att hålla på så här, det går minst 100:-/dag nu. Det är helt sjukt! Det är vad mina julklappspengar har gått till… mat som jag ändå bara spyr upp. Ibland vill jag bli tvingad till något bättre. Tvångsvård. Men kommer på bättre tankar rätt snabbt. Det bästa vore att börja äta mer bra mat själv hemma och försöka sluta med hetsen men jag tror inte jag kan.
Mår ganska jävligt. I morgon ska jag på studiebesök på ev praktikplats… vill inte. Men det känns något bättre i dag. Mindre tid hemma är nog bara positivt. Men jag kommer frysa ihjäl på dagis har jag kommit på, de är ju ute hela tiden!
Ensam i kväll också. Vet inte vad jag tycker om det. Bra för jag slipper äta. Dåligt för massa destruktiva tankar tar över mig och jag är rädd att skada mig mer än med maten. Orkar inte. Orkar inte med konsekvenserna av det. Så jag håller nog kontrollen när det gäller det.
Trött. Alltid så trött.
I dag har jag varit hos medicinläkaren. Han sa att min kropp är otrolig som inte tagit mer stryk än den har. Att många i min sits inte skulle ha överlevt och att den är helt otrolig på att hämta sig även efter riktgt djupa trauman. Är jag glad för det? NEJ! Jag vill inte leva och jag vill inte att min kropp ska vara starkare än andras. Han sa i och för sig också att den inte kommer att vara det i längden om jag fortsätter som jag gör. Han försökte få mig att ställa mig på vågen men det vägrade jag, gick med på att bli undersökt, mitt blodtryck ligger på 80(!) han sa att det var ok (?), är inte det väldigt lågt?! Min vita ligger för lågt annars var proverna bra, som vanligt. Han ska skicka en remiss så jag får kolla upp bentätheten igen, vet inte om jag vill veta… de gör ändå inte så mycket åt det. Kan ge hormoner men det vill jag inte ha. Well, skönt att ha läkarbesöken avklarat för ett tag framöver.
Jag är tött nu. Men jag har gjort lite nytta här hemma i dag.
Pratade med p i går. Berättade för mycket. Ledsen så jag nästan började gråta men det får jag inte, förbjudet! I kväll är jag ensam, det jobbar bara hon jag inte klarar av så jag kommer inte att öppna.
Ätit gröt med banan. Frukt. Hets.
Ont i kroppen. Sitter för mycket vid datorn säkert. Förstört mina muskler och leder av all tvångsmotion. Ska det vara så här resten av livet? Kommer min kropp alltid att vägra må bra? Kommer värken bara bli värre som de säger eller är det tomma hot? Jag litar inte på människor längre. Ingen. Även om de vill vara ärliga så blir det fel allt för ofta. Jag litar inte på mig själv heller. Jag kan inte hålla löften. Inte de jag ger mig själv i alla fall!
Han från kartläggningen, samordnare på omsorgen, eller vad det nu heter, ringde för en stund sen. Jag ska få en praktikplats från nästa vecka! Jag fattar inte hur det ska gå till. Jag klarar det aldrig. Jag vill inte ens. Jag som inte orkar någonting ska vara positiv och normal varje dag… HUR???
Min förhoppning är att det ska bli bättre. Att jag ska börja vilja leva igen. Att det ska bli positivt att komma hemifrån och träffa människor varje dag. Att motivationen ska återvända. Men just nu känns det oerhört tungt att komma iväg från tryggheten hemma i lägenheten… eller egentligen, vilken trygghet?!
Jag är rädd att det inte ska fungera. Jag är rädd för att jag inte ska klara av det. Rädd för att inse att jag är helt jävla värdelös och inte ens klarar några timmar som normal människa. Att jag bara klarar av att sitta inlåst med mina hets hela dagarna att det är så mitt liv kommer se ut. Jag är så jävla jävla jävla rädd!!!
Uah, vad jobbigt det är i dag! Ångesten skriker inuti och jag kan inte göra någonting för att bli fri… befriad…
Det är -15 grader ute, sjukt kallt. Borde gå långpromenad för det är fint med all snö men jag pallar inte i dag.
Hade samtal med min kontaktperson i går, det var jobbigt och meningslöst. De kan ju inte göra någonting i alla fall så varför ska jag berätta? Är ledsen men kan inte gråta. Är arg men kan inte skrika. Är förtvivlad men orkar inte be om hjälp. Vill dö… men klarar det inte…
För vems skull ska jag leva? Kan man leva för någon annans skull? Någon skrev till mig; ”Det är egoistiskt att ta sitt liv men det är lika egoistiskt av andra att kräva att jag ska leva för deras skull.” Tyckte det var bra sagt. Det är inte bara jag som är ond. Det borde vara min rätt att ta livet av mig, det är mitt liv det handlar om ingen annans!
Mina katter får mig att hålla mig över ytan just nu. De behöver mig faktiskt.
Ännu en dag som inte är superdålig. Har träffat pappa, lunch på stan. Det gick bra. Tänker inte så mycket. Men han sa två saker som fick mig att må dåligt. 1; Du äter fortare än jag och 2; Du ser ut att må bra nu. I min hjärna blir det 1; Du vräker i dig maten och 2; Du är tjock! Jag vet att han inte menar något illa men det hjälper inte. Provade kläder också, det var ett helvete. Jag är verkligen fet nu! Alldeles för lite synliga benknotor. Ryggraden syns men inte alls lika tydligt som förut. Köpte en klänning på barnavdelningen men känner mig ändå helt enormt stor.
Vet inte hur jag ska göra vid 17.00. Det är bra personal som kommer i kväll men jag har ju redan ätit en gång… klarar jag att äta mer i dag? Kanske kan äta tomatsoppa… det är 120 kcal i en port… eller sallad, men det har jag ätit varenda dag den här veckan. Jag har 20 minuter på mig att bestämma mig. Jag brukar inte ha gått upp i vikt även om jag ätit lunch på stan, det beror förmodligen på att förbränningen kommer igång lite mer när jag får i mig en välbalanserad måltid i stället för det jag brukar äta som egentligen inte innehåller någonting som kan hålla igång en förbränning.
Jag vet att jag borde äta lite mer regelbundet och få igång förbränningen så jag kan minska på intaget om några veckor och då gå ner i vikt. Som det är nu står jag bara och stampar på samma fläck hela tiden. Det beror dels på hetsätningarna men också på att jag inte har någon förbränning.
Nästa vecka har jag två möten inplanerade. Ska till medicinläkaren – vilket jag INTE vill- och ska träffa samordnaren om praktikplats… vilket jag egentligen inte heller vill. Vill inte börja praktisera, fattar inte hur jag ska orka. Men det får jag inte säga och tänka för det betyder att jag är lat. Annars har jag en lugn vecka framför mig och jag vet att jag kommer förstöra varje dag med att sitta inne på toaletten och hetsäta timme efter timme coh kräkas, kräkas, kräkas… och jag avskyr mig själv för det.