Jag har träffat min nya psykläkare. Det här blir inte bra! Hon visste inte vad hon skulle säga. Hon hittade inte orden på svenska. Frågade om jag har color i håret, kom inte på ”färg”! Jag var där inne i 7 minuter sen sa hon: ”Jag vet inte vad jag ska fråga.” och så bara satt hon där. Så jag fick säga, att det var nog bra så och så gick jag. Herregud, hur ska hon kunna hjälpa någon som mår dåligt?!? Min förra läkare träffade jag en gång i månaden och vi hade ju samtal när vi träffades, hon kunde verkligen hjälpa mig och peppa mig när det inte fungerade men jag tänker verkligen inte gå en gång i månaden till den här! Positivt var bara cykelturen dit, 2×25 min. Klarat att bara ta en apelsin till lunch fast jag är hemma, det är bra. Ska äta middag själv, det blir tonfisksallad. Det regnar ute så det kanske inte blir någon promenad i dag, fryser bara jag tittar ut.
januari 22nd, 2009 at 4:41 e m
men herregud vilken jäkla värdelös läkare, jag hatar när de inte kan språket. jag har också råkat ut för det…ryskor som sitter där med två ton smink och ett lilafärgat stetoskop och tror de är förmer än alla andra.
januari 23rd, 2009 at 1:18 f m
min arbetskompis är så elak mot mig. jag har en ätstörning, han pikar mig, retas och jävlas för att få mig att tappa humöret. det gör mig ledsen eftersom han vid ett tillfälle av samförstånd faktiskt berättade att han som tonåring slutade äta och fick gå till psykolog och att han var besatt av att vara smal. varför är människor sådana..det enda jag vill är att få vara ifred och sköta mitt och leva i en värld utan den där jargongen som han nödvändigtvis skall köra varenda gång vi jobbar ihop.