Snart ska jag åka till mamma. Det blir mamma med sambo, syster med sambo och jag, så vi är inte så många i kväll. I morgon ska jag vara hos farmor och farfar med pappa, syster med sambo, faster med man och kusiner med respektive, usch, ser inte fram emot. Hade bara tänkt åka till pappa en stund på dagen och sen vara hemma men orkar inte vara ensam heller. Särskilt inte med vikarier och ingen ordinarie personal som kommer som matstöd.

Kommunens sjuksköterska kom till mig i dag. De är visst oroliga trots allt… för att de inte tror på mig när jag säger att jag väger över 40, men det är ju sant! Hon sa att hon tror att jag väger 39 kg. Jag vägrar att ställa mig på vågen för att bevisa något. Jag hatar att de överhuvudtaget ska lägga sig i min vikt och jag tänker inte ge mig med vägningen.

Vägrade sond i dag med men de sa inte ens något om det bara att jag måste äta gröt i stället och det är ok. Ska ju köra bil en timme i dag också så måste vara lite klar i huvudet. Julmat i kväll… vill inte! Sen ska jag sova hos mamma i natt, vilket betyder massa mat i morgon också. I alla fall frukost, sen beror det på hur dags vi ska till farmor m.fl. om det blir fika och lunch också. VILL INTE! Men jag kommer äta bara för att visa alla hur bra jag mår och hur frisk jag är och sen är det kaos efteråt i flera veckor för att jag måste bränna bort allt jag fått i mig och ångest och uargh!

 Ont i magen av ångest och jag kan inte ta medicin när jag ska köra bil och sen försöka hänga med i samtal samtidigt som jag ska koncentrera mig på att äta och inte tänka för mycket på hur många kalorier jag får i mig och hur många timmars promenad det motsvarar.

Varför kan man inte bara få slippa?