Jag är arg på allt och alla just nu. Det kommer förmodligen bli inläggning i dag. Jag vägrar åka dit och de hotar med handräckning. Jag fattar verkligen inte vad allt tjafs beror på, jag är väl dum i huvudet eller nåt men jag tycker inte det är så stor skillnad mot hur det brukar vara. De ser ju inte min ångest, jag pratar ju inte ens med dem!

Panikångest av att tänka på hur det är där uppe på sjukhuset. Först flera timmars väntan innan jag ens får träffa någon läkare. Väntan i ett vitt opersonligt rum. Sen massa frågor jag måste svara på (läs; ljuga) och om jag blir inlagd blir det på tvång så då har jag inte en chans att komma ut därifrån på evigheter. Fan, fan, fan!!!

Försökt ta på mig fina kläder så att läkaren ska se att jag mår bra och klarar mig hemma. Kanske borde sminka mig också? Någon våg ställer jag mig inte på även om jag har gått upp i vikt. Vad jag väger angår bara mig, ingen annan.

Inte varit ute och gått sen i morse. Lat! Får väl inte gå ut nu misstänker jag. Det är kallt ute och jag har kjol, det kanske inte är jättesmart men det är snyggt;-)