Det blev ingen inläggning… snurrigt! Berättar mer senare nu orkar jag inte…

FAN!!!!

Jag har fått veta nu vad de bestämde på mötet; Jag blir inlagd på medicinavdelningen med tvångsvård och extravak i två veckor efter det fortsätter tvångsvården på psykavdelningen tills vidare…

FAN, FAN, FAN!!!

Jag VILL INTE!!!!!!!!

Ångesten bara sprutar omkring mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. De säger att jag måste gå upp i vikt. De säger att min kropp håller på att lägga av. Det GÖR ingenting, jag vill ha det så här. Jag vill INTE in med extravak igen. Flashbacks från tidigare år.

Som ni förstår blir det mindre blogginlägg nu. Jag kanske kan få gå ner till biblioteket och skriva någon gång när jag är på medicin men inte sedan från psyk… det märks…

Packa. En lång hetsätning för att äta slut på allt som inte går att frysa, det är planen fram till halv tre, då ska jag åka. Jag fick iaf ta mig till sjukhuset med personal, behöver inte hämtas av polisen som de tydligen först bestämt.

Jag ska försöka vända det här nu. Jag kommer inte kunna hetsa den här gången och jag kommer inte kunna smita och äta sånt jag inte får. Jag kommer inte kunna motionera när de inte ser… jag kommer inte ens kunna duscha utan att någon tittar på. FAN!!!

Jag orkar inte jobba. Men jag gör det ändå. Ska träffa Han T som har hand om arbetsträningen, i morgon. Jag behöver minska min arbetstid för att klara av att jobba så jag måste berätta lite för honom om hur det är nu, jobbigt!

Fixade inte mellanmålet, jag gick och lade mig i sängen i stället. Ledsen. Fick en Zyprexa och sov fram till middagen. Då hade jag missat en hetsätning mellan em-mål och middag så jag var jag helt stressad tills hon gick efter middagen för jag var tvungen att hetsa så fort som möjligt:( Nu bakar jag sockerkaka, kokar kola och spaghetti… this is my wonderful  life…

I morgon skulle mamma ha kommit men jag har messat att jag är för trött. Jag  HATAR när jag måste visa familjen att jag är svag, men hon förstår. När jag ligger i sängen har jag hur mycket energi som helst och planerar allt jag ska göra sedan när jag varit uppe if em minuter är jag så trött så jag vill bara gråta och ligga ner igen.

De har haft stot möte om mig i dag. Massa människor, 9 stycken! De ska komma fram till beslut tills i morgon och jag hoppas på att de ska besluta att jag får komma till behandlingshem!

Ont i magen och mår illa. Hetsandet gör det inte precis bättre:(

Jag är trött. Jag har sovit ganska ok i natt även om jag fortfarande längtar efter att få vakna och känna mig riktigt utvilad efter flera timmars sammanhängande sömn… Ledsen och frustrerad, men vet ingen orsak till varför det är så, hela situationen förmodligen. Vill vara liten, omhållen och trygg, men jag är stor nu.

Jag hittade inga stövlar och inte någon lampa på IKEA heller. Promenad fick jag iaf mer än nog. Tre timmars gående sammanlagt. Var helt slut när jag kom hem, funderade ett tag på att bara lägga mig i en snödriva, vila lite, men då hade jag väl aldrig tagit mig upp igen:S Köpte jeansleggings med tryckta fickor och slitningar på Cubus och en lång New York t-shirt att ha över, blev så fint:)

Vikarie på fm men det har varit ok… tycker jag, haha, kräktes efter frukosten, hoppade över mellanmålet, kräktes efter lunchen… i em blir det inget sånt, S jobbar sista dagen i dag:( Orkar inte tänka på att det är så men hur lätt är det att låta bli att tänka på det hela kroppen är fylld av?!?!

Det har varit ok i dag. Jobbet var mer än jag orkade egentligen men jag fixade det. Om det fortsätter vara så här jobbigt vet jag inte hur det ska bli, kanske ska gå ner lite i tid men ändå gå dit två dagar i veckan… behöver komma hemifrån men priset får ju inte vara hur högt som helst.

Personal har varit bra. Även hon som sviker. Jag tycker om henne, det är därför det gör så ont. Jag vill inte att hon ska sluta men det kanske är lika bra, hon har kommit för nära. Jag berättar för mycket för henne.

Ska ta Zyprexa förutom de vanliga sömntabletterna, hoppas jag kan sova bättre då. Min plan är att kräkas efter gröten, då kan jag inte ta tabletter innan… vet inte hur jag ska lösa det. I går kräktes jag säkert upp tabletterna:(

I morgon har jag ingenting inbokat så jag tänkte gå och kolla stövlar på rean, om jag orkar. Jag är för trött för att leva. Det är vikarie som matstöd hela förmiddagen så då tänkte jag att jag kan vara borta över mellanmålet. Kommer gå upp så mycket i vikt nu igen och jag vill inte det:(

Nu är det gröt, Skip-bo, läsa, sova…

Först en ordförklaring till de som inte vet; LPT= Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård. Det innebär att man är inlåst, inte får åka hem, att de kan tvångsmedicinera en, att de kan hindra en från att gå ut osv. man har ingenting att säga till om när det gäller någonting. Sedan finns det såklart saker som är omöjliga att tvinga någon till. De kan inte tvinga mig att väga mig men de kan säga om du inte går med på det så får du sond och om du inte tar emot sonden frivilligt lägger vi dig i bältes-säng tills den har gått in. En trevlig liten lag – NOT!

Det är ok i dag. Min kontaktperson är mastöd på fm får se hur det går. Jag är fortfarande arg på henne. För att hon lurade mig. För att hon fått mig att lita på henne. För att hon sviker och försvinner ur mitt liv. Alla gör så, jag hatar dem för det!

Jag ska till jobbet i dag. Skönt att komma härifrån några timmar. Hoppas att jag orkar tycka det är roligt och att jag har något att göra hela tiden. Jag är trött. Jag sover inte jättebra men det kommer DE inte att få veta något om. De har inte med mitt mående att göra och så länge som de bara använder det emot mig så kommer de inte få veta någonting om hur jag mår.

Siffrorna gör mig glad men det är sista dagen nu kommer de gå uppåt igen. Jag måste äta och kommer inte kunna kräkas för det är ok personal och då stannar de 30 min efter måltidens slut:(

jag har som ni nog förstått varit inlagd ett tag…

När Du tror att hela världen vänt ryggen åt Dig, 
titta en gång till,
det är troligtvis Du som vänt ryggen åt världen

Tvångsvård på psykavdelningen. Jag är så arg på allt och alla. Jag har så mycket frustration och ångest inuti som jag inte vet hur jag ska hantera. Alla vill att jag ska vara inspärrad och de gör allt för att det ska bli så. Min kp, som är/var bra… som ändå ska sluta så det kvittar… sa att vi skulle träffa en läkare för att jag skulle kunna få någon mer sömnemdicin för att få sova. Ha, när vi satt där sa hon att jag mår jättedåligt att situationen är ohållbar och att det inte går hemma längre. Det blev LPT. Dessutom tvingade hon mig att åka taxi med henne som JAG givetvis fick betala och det var inte billigt!

På avdelningen var det som vanligt. Inget matstöd. Inte rätt mat. Det fanns bara fullkornsbröd som jag inte ska äta. Jag fick inte ha kanel på gröten för att dietisten inte skrivit det på listan fast att jag ALLTD äter det hemma. Jag fick dricka juice som jag inte heller ska enligt läkare och dietist – vilket medförde att jag har haft ont i magen hela helgen. Jag har kräkts efter varje måltid. Jag fick gå ut och promenera två gånger / dag i 30 minuter, jag gick till affärern och har hetsat lika mycket som hemma. Jag är så trött på livet så ni anar inte. 4 dagar på psyk = 2 kilo mindre på vågen, något bra med det hela:)

De ville att jag skulle väga mig i fredags morse men jag vägrade. De sa att jag inte kunde vägra eftersom jag hade LPT, HA, då får de bära upp en sprattlande Anna på vågen och se hur bra det går att vägra! Sedan ville de att  jag skulle väga mig för att lättare bli utskriven för det skulle visa att jag samarbetar… Om jag hade gått ner i vikt skulle de låst in mig på LPT och jag har ju gått UPP i vikt hemma så no way, då hade de hellre fått ha mig inlåst pga sömnbrist än pga anorexin! Jag var så arg på utskrivningssamtalet i dag, fast egentligen var jag nog mest rädd. Rädd för att inte få komma hem. Skällde på både läkaren och avdelningspersonalen som var med. Han sa att det är MITT fel att jag inte GÅR att hjälpa eftersom jag inte samarbetar. Att hans supermedicin skulle göra mig frisk, simsalabim! Han ville att jag skulle stanna tills torsdag då de ska ha ett stort möte om moi och hur de ska kunna hjälpa mig. Jag vill INTE vara med! Psykläkare, handläggare från omsorgsförvaltningen, kontaktpersoner från psyk, boende, anorexicentret, anorexiläkare, enhetschefen… och alla ska prata om MIG, huwa. Har inga större förhoppningar om att de kommer fram till något men man kan ju önska att det händer något någon gång som faktiskt hjälper mig.

Jag tror inte längre på vården. Jag tror inte på boendet. Jag tror inte på mig själv. Jag är nog kroniker trots allt.

Jag vill inte ta emot de personer i boendet som jag mår dåligt av att ha i mitt hem. Det är 3 st av 12 så det borde inte vara så svårt att göra mitt schema så jag inte behöver ha dessa tre men nej då. I stället hotar de med LPT om jag inte tar emot dem. Det är mitt HEM. Det här ska vara min TRYGGHET. Det är det fan inte om jag inte kan neka idioter att komma in. Hon som är i kväll är en av de tre. Jag är livrädd för psyk så jag släppte i n henne men vägrar prata med henne. Vägrar vara trevlig som jag annars alltid är. Sen fick hon gå direkt när jag ätit mellanmålet, hon ska egentligen stanna 30 minuter men där går gränsen. Jag spydde såklart direkt när hon gått. HATAR dem. ALLA.

Dagens siffror 38,4 kg

Jag mår för jävligt. Jag har nästan slutat sova helt. I går svimmade jag och slog i huvudet i tröskeln inne på toaletten. Kanske en mindre hjärnskakning blev följden av det. Jag ska jobba i dag men jag förstår inte hur det ska gå. Om det här inte vänder typ NU så går det inte längre att vara hemma, det förstår jag också. I går tog jag 2 propavan, 2 nozinan, 1 temesta, 1 heminevrin och har ändå bara sovit 2 timmar i natt… obegripligt! Frukost nu, vet inte hur jag ska få i mig mat. Magen är lika uppochnervänd som resten av kroppen, kräktes spontant i morse, berodde förmodligen på sömnbrist för det gör jag nästan aldrig annars, mår illa hela tiden.

Förhoppning om en bättre morgondag och någon timmes sömn!

Inga dagens siffror i dag. Jag orkade helt enkelt inte ställa mig på vågen. Jag orkar inte se dessa ”nya” siffror så höga och som ger så mycket ångest. Över 38 kg. FAN!

Jag sov inte i natt heller men det är mer förståeligt eftersom jag inte tog så mycket tabletter. Bara Propavan. Nozinanen smusslade jag undan och Zyprexan ville jag inte ta (den är bara v.b.) eftersom jag skulle upp och jobba i dag. Jag är iaf piggare än på länge vilket förmodligen beror på att jag inte har hang-over av medicinerna. Jag hade tänkt att jag inte skulle jobba denna och nästa vecka för jag har mått så dåligt och jag förstod inte hur jag skulle klara av det. Men jag klarade inte av att ringa och sjukanmäla mig heller, känner mig så dålig då om jag inte pallar så jag gick dit ändå. Det gick bra. Jag var nog lite speedad och jag kommer få igen det i morgon förmodar jag men det får vara värt det. De märkte ingen skillnad på mig på jobbet och jag var som vanligt trots ångesten och trots allt som hänt de här två veckorna när jag har varit ledig. Fanns inte jättemycket att göra men jag höll mig ändå ganska sysselsatt. Januari är en lugn månad sa de men jag hoppas att det inte blir för lugnt för då orkar jag inte hålla masken uppe tror jag.

Frusit hela dagen. Värmen fungerade inte som den skulle och det är kallt ute. Promenaden till jobbet gick fort för jag höll på att frysa ihjäl, hemvägen var inte bättre. Har suttit med vetevärmaren sedan jag kom hem… förutom cykeltur i det kalla igen – till affären – handla hetsmat:( Nu har jag fått upp värmen ganska bra.

Hade matstöd tills för en kvart sedan och om en kvart kommer hon igen för middag. Jag orkar inte äta så här ofta! Mätt och jättemage nu. Måste väga mig i morgon. Får panik av att se siffrorna men jag får lika mycket panik av att inte veta, att bara tro att jag väger kopiöst mycket.

Ledig dag i morgon. Ser inte fram emot den. Onsdagar är jobbigaste dagen på veckan. Mellan två jobb-dagar och för mycket ångest blandat med för mycket trötthet för att stå emot. Min kp jobbar i morgon och då blir det ännu svårare för jag tillåter mig att slappna av eftersom jag litar på henne och det klarar jag egentligen inte. Det blir inte bra. För mycket känslor inuti som jag inte kan hantera. Måste hållas inlåsta. Hela tiden.

Jag måste gå och byta kläder. Byter om hela tiden när jag mår så här. Är för tjock för allt. Tror inte jag ska kunna knäppa jackan – vilket jag såklart kan för den är för stor till och med när jag väger 42 kg och där är jag inte än.

Vet inte hur jag ska göra med mediciner i kväll. Ta dem och hoppas på sömn men vara slut hela dagen i morgon. Eller inte ta dem och helt säkert inte sova men ändå vara piggare i morgon… det blir nog det senare alternativet.

Jag ser ingen utväg ur det här helvetet. Det finns inget sätt som jag kan tänka mig att det blir bättre på. Jag är så trött men jag kan inte sova. 2-3 timmar i natt igen. Huvudvärk som ett brev på posten. Och illamående och deppighet.

Jag har varit på sjukhuset och lämnat blodprover i dag. Personal som jag inte klarar av ville följa med men det fick hon inte. Jag åkte ändå buss, det är svinkallt och jag orkar helt enkelt inte gå hela vägen. Stannade i stan på hemvägen, kollade lite kläder och hittade ett par byxor för 99:- på New Yorker. Rea – me like:) ”Råkade” missa mellanmålet. Men lunchen blev som vanligt. Först hade jag tänkt stanna i stan till två eller nåt för att hon skulle ha gått hem och för att slippa lunchen men jag var för trött, orkade inte gå på stan längre och sätta mig på café klarar jag inte heller just nu.

Hetsat lite bara i dag, har ju inte varit hemma… Personalen kom vid 8 i morse och sa att det stod på schemat att jag skulle äta en timme tidigare för att hinna ta prover och sen hem till mellanmålet. Men hallå, då får de ju ge mig det schemat dagen innan!!! De kan inte komma med det på morgonen och vänta sig att jag ska veta vad som står där!!! Hon fick gå igen och komma tillbaka en halvtimma senare när jag var klar.

Ska handla sen. Är på dåligt humör i dag och har sagt typ tre meningar på hela förmiddagen:S Jag blir alltid så arg när jag får veckans schema med vilken personal jag har på måltiderna. Den här veckan kommer att bli hemsk, särskilt till helgen! Orkar inte med det här. Vägrar kanske matstödet en del ändå, jag bryr mig snart inte om de lägger in mig på psyk, jag kan inte leva under hot hela tiden. På psyk skulle jag inte äta och ingen kan tvinga mig eller hota mig där, det kanske är lika bra. Särskilt nu när min bra kontaktperson slutar här.