jag har som ni nog förstått varit inlagd ett tag…

När Du tror att hela världen vänt ryggen åt Dig, 
titta en gång till,
det är troligtvis Du som vänt ryggen åt världen

Tvångsvård på psykavdelningen. Jag är så arg på allt och alla. Jag har så mycket frustration och ångest inuti som jag inte vet hur jag ska hantera. Alla vill att jag ska vara inspärrad och de gör allt för att det ska bli så. Min kp, som är/var bra… som ändå ska sluta så det kvittar… sa att vi skulle träffa en läkare för att jag skulle kunna få någon mer sömnemdicin för att få sova. Ha, när vi satt där sa hon att jag mår jättedåligt att situationen är ohållbar och att det inte går hemma längre. Det blev LPT. Dessutom tvingade hon mig att åka taxi med henne som JAG givetvis fick betala och det var inte billigt!

På avdelningen var det som vanligt. Inget matstöd. Inte rätt mat. Det fanns bara fullkornsbröd som jag inte ska äta. Jag fick inte ha kanel på gröten för att dietisten inte skrivit det på listan fast att jag ALLTD äter det hemma. Jag fick dricka juice som jag inte heller ska enligt läkare och dietist – vilket medförde att jag har haft ont i magen hela helgen. Jag har kräkts efter varje måltid. Jag fick gå ut och promenera två gånger / dag i 30 minuter, jag gick till affärern och har hetsat lika mycket som hemma. Jag är så trött på livet så ni anar inte. 4 dagar på psyk = 2 kilo mindre på vågen, något bra med det hela:)

De ville att jag skulle väga mig i fredags morse men jag vägrade. De sa att jag inte kunde vägra eftersom jag hade LPT, HA, då får de bära upp en sprattlande Anna på vågen och se hur bra det går att vägra! Sedan ville de att  jag skulle väga mig för att lättare bli utskriven för det skulle visa att jag samarbetar… Om jag hade gått ner i vikt skulle de låst in mig på LPT och jag har ju gått UPP i vikt hemma så no way, då hade de hellre fått ha mig inlåst pga sömnbrist än pga anorexin! Jag var så arg på utskrivningssamtalet i dag, fast egentligen var jag nog mest rädd. Rädd för att inte få komma hem. Skällde på både läkaren och avdelningspersonalen som var med. Han sa att det är MITT fel att jag inte GÅR att hjälpa eftersom jag inte samarbetar. Att hans supermedicin skulle göra mig frisk, simsalabim! Han ville att jag skulle stanna tills torsdag då de ska ha ett stort möte om moi och hur de ska kunna hjälpa mig. Jag vill INTE vara med! Psykläkare, handläggare från omsorgsförvaltningen, kontaktpersoner från psyk, boende, anorexicentret, anorexiläkare, enhetschefen… och alla ska prata om MIG, huwa. Har inga större förhoppningar om att de kommer fram till något men man kan ju önska att det händer något någon gång som faktiskt hjälper mig.

Jag tror inte längre på vården. Jag tror inte på boendet. Jag tror inte på mig själv. Jag är nog kroniker trots allt.

Jag vill inte ta emot de personer i boendet som jag mår dåligt av att ha i mitt hem. Det är 3 st av 12 så det borde inte vara så svårt att göra mitt schema så jag inte behöver ha dessa tre men nej då. I stället hotar de med LPT om jag inte tar emot dem. Det är mitt HEM. Det här ska vara min TRYGGHET. Det är det fan inte om jag inte kan neka idioter att komma in. Hon som är i kväll är en av de tre. Jag är livrädd för psyk så jag släppte i n henne men vägrar prata med henne. Vägrar vara trevlig som jag annars alltid är. Sen fick hon gå direkt när jag ätit mellanmålet, hon ska egentligen stanna 30 minuter men där går gränsen. Jag spydde såklart direkt när hon gått. HATAR dem. ALLA.