Inga dagens siffror i dag. Jag orkade helt enkelt inte ställa mig på vågen. Jag orkar inte se dessa ”nya” siffror så höga och som ger så mycket ångest. Över 38 kg. FAN!

Jag sov inte i natt heller men det är mer förståeligt eftersom jag inte tog så mycket tabletter. Bara Propavan. Nozinanen smusslade jag undan och Zyprexan ville jag inte ta (den är bara v.b.) eftersom jag skulle upp och jobba i dag. Jag är iaf piggare än på länge vilket förmodligen beror på att jag inte har hang-over av medicinerna. Jag hade tänkt att jag inte skulle jobba denna och nästa vecka för jag har mått så dåligt och jag förstod inte hur jag skulle klara av det. Men jag klarade inte av att ringa och sjukanmäla mig heller, känner mig så dålig då om jag inte pallar så jag gick dit ändå. Det gick bra. Jag var nog lite speedad och jag kommer få igen det i morgon förmodar jag men det får vara värt det. De märkte ingen skillnad på mig på jobbet och jag var som vanligt trots ångesten och trots allt som hänt de här två veckorna när jag har varit ledig. Fanns inte jättemycket att göra men jag höll mig ändå ganska sysselsatt. Januari är en lugn månad sa de men jag hoppas att det inte blir för lugnt för då orkar jag inte hålla masken uppe tror jag.

Frusit hela dagen. Värmen fungerade inte som den skulle och det är kallt ute. Promenaden till jobbet gick fort för jag höll på att frysa ihjäl, hemvägen var inte bättre. Har suttit med vetevärmaren sedan jag kom hem… förutom cykeltur i det kalla igen – till affären – handla hetsmat:( Nu har jag fått upp värmen ganska bra.

Hade matstöd tills för en kvart sedan och om en kvart kommer hon igen för middag. Jag orkar inte äta så här ofta! Mätt och jättemage nu. Måste väga mig i morgon. Får panik av att se siffrorna men jag får lika mycket panik av att inte veta, att bara tro att jag väger kopiöst mycket.

Ledig dag i morgon. Ser inte fram emot den. Onsdagar är jobbigaste dagen på veckan. Mellan två jobb-dagar och för mycket ångest blandat med för mycket trötthet för att stå emot. Min kp jobbar i morgon och då blir det ännu svårare för jag tillåter mig att slappna av eftersom jag litar på henne och det klarar jag egentligen inte. Det blir inte bra. För mycket känslor inuti som jag inte kan hantera. Måste hållas inlåsta. Hela tiden.

Jag måste gå och byta kläder. Byter om hela tiden när jag mår så här. Är för tjock för allt. Tror inte jag ska kunna knäppa jackan – vilket jag såklart kan för den är för stor till och med när jag väger 42 kg och där är jag inte än.

Vet inte hur jag ska göra med mediciner i kväll. Ta dem och hoppas på sömn men vara slut hela dagen i morgon. Eller inte ta dem och helt säkert inte sova men ändå vara piggare i morgon… det blir nog det senare alternativet.