Dagens siffror är jag mycket nöjd med 36,3 kg:)

Argh, vad jag har ont i kroppen i dag!!! Jag fasar inför influensasprutan, de säger att man kan få värk i kroppen av den, får jag ännu mer ont vet jag inte om jag tar mig ur sängen! Fast det är nästan ännu värre att ligga ner…

MIn kompis jag skulle träffat i går är inlagd på psyk. Jag klarar inte av att gå dit och hälsa på henne:( Jag har sagt att jag gärna kommer när hon får gå ut så vi kan träffas i cafeterian för jag fixar inte avdelningen, hon är på ”min” gamla avdelning och jag orkar inte gå upp där och träffa personalen just nu. Känner mig hemsk som inte hälsar på när hon mår så dåligt! Så har jag lite kontakt med en annan tjej på facebook som jag träffade på psyk men som jag inte hört så mycket av på rätt länge, nu har hon börjat skriva till mig och berättar väldigt mycket. Hon mår jättedåligt men bor hemma med två assistenter dygnet runt. Hon skriver att hon inte gör någonting på dagarna och att hon inte har några kompisar. Det betyder att jag verkligen borde träffa henne. Vara vän och stöd. I vanliga fall slulle jag ha gjort det direkt. Men jag vet inte om jag orkar. Ger jag mig in i det så måste jag göra det fullt ut och jag har inte så mycket kraft att ge för tillfället. Kanske att jag bara kan finnas via mail det klarar jag för då blir det när jag orkar… Den här tjejen har varit på behandlingshem men får inte vara kvar trots att det fungerade jättebra – för de vill inte betala för det!!! Hallå, vad kommer det kosta med assistenter dygnet runt??!!!?? Men det är inte samma pengar så det bryr de sig inte om. Det är så sjukt!!! Jag blir så arg!!!

Det blir kattutställning i dag. Ska bli kul faktiskt.

Dagens siffror 36,7 kg. Äntligen under 37 igen! Synd bara att det kommer sabbas på söndag igen när jag ska till pappa. Vet inte om det blir mat eller bara fika men det blir aldrig bra:(

Jag är ledig och har bestämt mig för att baka en tårta:) Vet inte vad jag fick den idén ifrån men då har jag ju lite att roa mig med ett tag. Sockerkakan är bakad och den ska bara läggas ihop med grädde, marsansås, sylt och marsipan. Har inte bestämt vad jag ska göra med den när den är färdig… till personalen kanske om jag vågar annars blir det väl till någon hetsepisod…

Jag måste sätta mig och göra ett kort också till på söndag. Det brukar ta någon timme. Den här dagen går för snabbt fast jag inte gör särskilt mycket egentligen. Var ute vid halv sex i morse, fast jag är ledig! Går man upp så tidigt borde man ju hinna en del på förmiddagen men inte jag… fattar inte vart timmarna tar vägen:)

Dagens siffror 37,2 kg

Jag hade en helvetesdag i går. Helt förtvivlad och massa ångest. Grät hysteriskt fem i nio i går morse, när personalen knackade på vid nio var jag ”glada” Anna som vanligt… Men sen kunde jag inte hålla ihop riktigt hela tiden så han sa att jag såg lite ledsen ut… jo, det kunde man ju säga:S Sen fortsatte hela dagen så. Tårarna rann under hela promenaden på morgonen… tur att det var mörkt! Jag vet egentligen inte varför det var så jobbigt just i går. I dag är det bättre. Det fanns ju inget annat alternativ eftersom jag skulle jobba i dag och då måste jag må bra. Jag gjorde något förbjudet i morse, jag hoppade över morgonpromenaden och sov en timme längre i stället. Jag tänkte att jag går ju ändå till och från jobbet så jag får de timmars promenad jag måste ha och det regnade ute… har bestämmt mig för att inte ha ångest över det och det har gått ganska bra än så länge. Det gick i ett på jobbet. Hade knappt tid att ta paus vid halv tio som vi alltid gör men min handledare drog iväg mig till slut:) De är så tacksamma att jag är där och jag är nöjd med mina prestationer i dag, jag hann mycket mer än jag brukar och de sa att de aldrig klarat det om inte jag varit där. Det är ju roligt att det man gör är uppskattat. Hade bra samtal med min handledare också om både anorexin och annat. Det är så skönt för vi pratar lika mycket om hennes liv som om mitt. Så är det inte i boendet, de är personal och jag får inte fråga om deras liv. Det de vill berätta är upp till dem, det blir ibland lite märkliga samtal, envägskommunikation… En del pratar med mig som om jag var ”normal” och vem som helst men en del är väldigt noga med att hålla sig proffesionella och inte prata om sitt privatliv med mig. Så har det ju egentligen varit med alla jag träffat de senaste 15 åren eftersom jag inte haft så mycket kontakt med andra än sjukvårdspersonal. Så skönt nu att få vara människa igen inte bara ”brukare” eller ”patient”.

I morgon ska jag träffa en vän på stan, det blir kaffe tror jag. Hoppas på att det blir vid lunch för jag gillar inte henne jag har på dagen i morgon som ska äta med mig! Måste göra ett kort också till pappa. Fars dag på söndag. Kalas igen med andra ord:(

Såg att det är kattutställning på lördag. Ska kolla upp det lite noggrannare. Vore kul att gå dit om personalen har tid att följa med. Vet inte vad det kostar bara.

Nu ska jag gå ner och vara social en halvtimme. Har varit det de senaste dagarna och det går bra när jag är ledig i morgon då gör det ingenting om allt förskjuts ett tag och jag kommer i säng lite senare än vanligt.

Jag vill bara skrika ”JAG ORKAR INTE MER!!!” Men det går inte. Jag vågar inte ens viska det…

LIV ÄR MER ÄN DEN FÖRMÅR SOM NATTENS MÖRKER ÄGER…

Jag vet inte vad som händer med mig. Jag orkar inte kämpa mer. Jag vill att någon ska ta bort allt det tunga hårda mörka som finns i mig. Jag väntar men jag vet inte på vad. Det är alltid något som ligger i framtiden som ska göra allt bra. Först var det läkarbesöket; Jag står ut till vi ska träffa läkaren, sen blir det bättre. Sedan; Jag står ut till provtagningen, sen blir det bättre. Nu; Jag står ut tills vi ska till anorexicentret, sen blir det bättre… Tänk om det inte blir det den här gången heller. Tänk om de säger ”Vi kan inte hjälpa dig. ” eller ”Vad gör du här, du är inte tillräckligt sjuk.” eller ”Du väger för mycket för att du ska ha rätt till vård.” eller ”Du vet ju vad du ska äta för att gå upp i vikt och må bättre vad tror du att vi ska kunna hjälpa dig med?”

Jag vågar inte säga vad jag tänker. Jag vågar inte berätta hur jag mår. Jag är alltid så rädd att de ska låsa in mig igen. Så mycket tankar så mycket oro som inte tillåts finnas som måste tryckas undan som är så förbjudna. Jag vill inte dö. Eller…?

Jag har varit uppe sen halv fem i dag igen. Inte för att det finns någon anledning mer än att jag inte har ro att ligga kvar i sängen. Jag vaknade till, gick upp, ställde mig på vågen. Sedan var dagen förstörd. Igen. Jag har gått upp i vikt och jag förstår inte varför. Jag går lika mycket som jag brukar. Jag hetsar inte mer än jag brukar, snarare mindre. Jag äter mindre än jag brukar. Jag borde inte gå upp. Men när jag mäter med måttbandet är det ingen skillnad. Än. Jag är alltså lika storfortfarande men jag väger 37,4 kg i dag. VARFÖR???

Det är en tom dag igen. Jag funderade på att ändå gå till jobbet. De har massor att göra och jag behöver komma hemifrån. Men jag klarar nog inte det i dag. Vill inte visa mig ute när jag är så här tjock! Jag skulle inte gå kvällsrundan i går för jag var själv hela kvällen och jag hade gått en extra timme på dagen. Men jag blev tvungen. Herr Anorexi tillät inte att jag stannade inne. Det var ok. Promenaden blev ganska skön faktiskt. I dag har jag inte gått än. Trött och ont i kroppen och det är kallt och mörkt. Men promenaden kommer att bli av innan frukost som vanligt. Om en stund. Jag har suttit några timmar vid datorn och jag har hunnit hetsäta sedan jag gick upp. FAN, JAG ORKAR INTE MED DET HÄR LÄNGRE!

Min kropp gör ont. Varför? Den väger ju så äckligt mycket Den har inte rätt att protestera när den inte blir mindre och mindre! Jag är rädd. Rädd för mig själv. Rädd att jag ska skada mig igen. Det är länge sedan och jag vill inte för jag är rädd för sjukhuset men jag vet inte hur länge till jag står ut. Om två veckor är det ätstörningsenheten tills dess ska jag kämpa men om jag inte får hjälp där så vet jag inte. Då orkar jag nog inte längre.

Oj, vad trött jag är, det blir ett kort inlägg i dag!

Det var kul på jobbet och jag orkade prata och vara glad inte bara göra det jag skulle. Vi har hur mycket jobb som helst nu så de är verkligen glada att ha mig där, känns bra såklart:)

Fick ju äta både frukost och lunch själv i går – så skönt! Det blev naturligtvis ingen mat. I dag hade jag någon vikarie som skulle äta med mig i kväll men det vägrade jag så jag slapp middagen i dag, nice:) Har suttit vid datorn alldeles för länge men stänger ner den för kvällen redan nu, jag kommer inte orka sitta här mer ändå.

I morgon är jag ledig, ska försöka sova längre än vanligt, får se hur det går. Man vaknar ju alltid tidigt när man inte behöver av någon konstig anledning…

Blev så ledsen på promenaden i dag. Personalen som gick med mig sa ”Du vet ju vad du ska äta det är ju bara att börja, jag fattar inte vad du ska på anorexicentret att göra det är ju bara att äta.” Min medicinläkare sa också att jag ”Vet ju vad jag ska äta så det behövs ingen remiss till dietisten.” Nu är jag orolig att de på anorexicentret ska tycka likadant. Att jag inte har där att göra för jag vet ju vad jag ska äta, det är ju bara att börja äta. OM det var att BARA börja äta skulle jag väl fan ha gjort det för länge sedan. Tror de att jag gör det här för att jävlas med dem???

Dagens siffror 37,0 kg… det börjar bli tjatigt:S

Provtagningen gick bra. De lyckades för en gångs skull få alla rör på första försöket:) Nu är det bara att vänta på svaren… Gick till sjukhuset och det blåste hur mycket som helst, jag kom knappt framåt när det tog i som mest. Var helt slut när jag kom fram och frös! Bestämde mig efter mycket velande för att ta bussen hem, jag var helt enkelt för trött för att gå. Det kanske hade gått på tvång om jag hade försökt men jag mådde för dåligt. Satt i väntrummet på sjukhuset och bara tänkte att jag kommer aldrig orka resa mig mer, jag kan sitta så här resten av dagen… Såklart gjorde jag inte det men det hade varit skönt. Men med min rastlöshet hade jag nog inte klarat det så länge iaf:)

Gick hemifrån innan frukost, sa att jag inte skulle vara tillbaka till frukosten, han frågade om jag ätit, jag sa ja. Sen när jag kom hem cyklade jag och handlade för att ha det gjort, nu behöver jag inte gå ut mer förrän efter middagen vid fem! Sa till dem att jag inte vill ha matstöd vid lunchen, han sa bara ok. Härligt, nu slipper jag både frukost och lunch i dag!!! Middagen måste jag äta så vi kan gå ut och gå sedan. Jag tänker inte göra någonting i dag. Jag är så jävla trött så jag ska bara hetsa, sitta vid datorn, försöka mig på tv-tittande en stund och kanske läsa. Soft-dag!

Jag mår uselt i dag. Jag hatar det. Och jag vet inte varför… som jag mår uselt alltså. Kanske är det så enkelt att jag inte klarar av att inte gå mina promenader. Eller att jag är trött och inte har kunnat känna det förut för jag har inte tillåtit mig att ta det lugnt och slappna av och känna efter. Kroppen är trött. Men i stället för att vila hetsar jag. Sitter på golvet inne på toan och äter och kräks timmar åt gången. Mina dagar består av hets och väntan på nästa personalövervakad måltid. Och så promenaderna. Och i dag har jag brutit det, inte gått promenaden. Men nu ska vi snart ut, jag och M och gå min timme. Det blir bra. Det måste bli bra sen.

Jag har gjort flera saker i dag som jag inte brukar göra. Jag försökte sätta på en film. Klarade av att se på den i tio minuter sedan gjorde det för ont i bröstet, var tvungen att gå upp och hetsa för att få slut på det. Efter lunchen gick jag ut en sväng med en av katterna i koppel. Det blir ingen promenad precis. Han går och nosar lite, sitter i någon buske och spanar på hundar som går förbi på vägen eller tuggar på ett och annat grässtrå:) Men det var ok. En halvtimme klarade jag det sen gick vi in… eller jag fick bära in honom för han tyckte gott vi kunde vara ute någon timme till;) Jag gjorde också ett försök att ligga i soffan och läsa en ny bok. Det gick inte alls.

Jag har nog hetsat lite mindre än vanligt i dag. Mest för att det har varit svårare än vanligt att kräkas. Men jag är trött och jag har huvudvärk och jag mår illa… jag skulle ju kunna vara på väg att bli sjuk om jag någonsin blev det men nix, min järn-kropp håller sig frisk no matter what. Bra, antar jag? Nu måste jag sätta på vatten till rödbetorna jag ska äta till middag. 1 rödbeta, ½dl minikeso, 30 g broccoli, 6 cm gurka…

Dagens siffror 37,0 kg:(

I dag var jag inte ute på morgonpromenaden. Jag vill se om det blir någon skillnad på om jag går den eller inte. Jag vill inte ha mina äckliga tjocka lårmuskler och de borde bli mindre om jag inte går så mycket, eller? Men går jag upp i vikt tills i morgon bli det morgonpromenader igen! I morgon blir det i vilket fall som helst promenad för jag ska till sjukhuset och ta prover. Det tar 45-60 minuter att gå dit har jag för mig så det blir två ganska långa promenader på förmiddagen. Har inte bestämt om jag ska gå innan eller efter frukost. Det är frestande att gå innan, de har öppet för provtagningar från kl 8 tror jag och jag äter frukost vid 9, kanske jag kan säga att jag äter själv för jag kommer inte hinna hem i tid… Det beror på vem jag har på frukosten i morgon. Jag vill inte äta äckel-maten. Jag vill komma undan lunchen men det går inte:( Arg för att de inte låter mig sköta mig själv! Arg för att det är jobbig personal. ”Jaha, har du sovit sämre i natt.” Sagt med ett negativt tonfall, bara för att jag vaknat till några gånger och inte sovit perfekt som i går. Hon får ångesten att kicka igång direkt.