Dagens siffror 36,4 kg
Måste bara säga tack för fina kommentarer!
Det har varit en lugn dag hittills. Men ändå stressar jag upp mig. Jag lever i konstant stress och kanske är det anorexin som gör att den känslan aldrig försvinner. Kroppen är i svält och de har sagt att under svält befinner sig kroppen i ett stresstillstånd så kanske är det därför jag hela tiden tycker jag är uppvarvad och inte hinner någonting fast att jag egentligen inte har någonting jag måste föra just i dag. Jag har gjort klart ett kort till mammas sambo som fyller 60 på torsdag. Det tog nästan 1,5 timme för jag vill att det ska bli bra och letade bilder på fåglar på nätet. Han är fågelskådare. Hittade en bra serieruta som jag ritade av… det blir nog bra, nu slipper jag ha det hängande över mig.
Sen var jag ute och gick. Jag har börjat få sån ångest innan promenaderna för jag vet inte om jag ska gå eller inte. Det blir ju alltid att jag går så det är bara att göra det utan att tveka men eftersom jag inte gick härom dagen och eftersom jag egentligen inte vill/orkar så blir det en kamp varje dag. När jag väl är ute brukar det vara ganska skönt. En stund när tankarna tillåts finnas. En stund utan hets. En stund bara för mig själv. Men ibland är det för jobbigt. För kallt. För hemska tankar. Då tvivlar jag på att jag ska klara av att ta mig hem igen. I dag var det jobbiga tankar men ändå mest ok. Jag har knappt hunnit sitta vid datorn och då blir jag stressad för det men HALLÅ, jag hinner. Jag har hela dagen på mig.
I kväll jobbar min bra kontaktperson då blir det en bra promenad. Min tillvaro i dag går ganska mycket ut på att stå ut och skjuta undan tankarna på morgondagen. Tiden går för fort. Det är redan dags för anorexiklininken. Jag vill inte. Jag är så rädd. Det kändes som en så långt in i framtiden när jag fick tiden men nu är jag redan där. Inte tänka var det!
Jag har huvudvärk och har mått jätteilla efter varje måltid, funderade ett tag på om jag höll på att bli sjuk men det är väl bara så här det är. Måste vara. Om de säger att jag måste öka min matlista förstår jag inte hur det ska gå till. Det känns omöjligt att äta mer än jag gör nu!
november 16th, 2009 at 4:57 e m
Som andra kommentatorer har skrivit, du beskriver verkligen ÄRLIGT hur jävlig sjukdomen kan vara. Och du har rätt i att kroppen är totalt stressad när den är så underviktig som du är, det är ju nån gammal ”grottmänniske”-gen som gjorde att individen ändå gjorde ett sista försök att få tag i mat, innan den gav upp. Och ångesten som du känner inför promenaderna vittnar väl om just det, din kropp orkar inte och den försöker med alla medel tala om det. Så jag hoppas och tror att du kan ta emot den hjälpen som erbjuds imorgon, för anorexi/bulimi är somsagt inget liv, utan bara ett helvete.Och ett helt meningslöst sådant, för INGEN ska behöva må så dåligt som du gör nu! JÄTTEKRAM och jag håller tummar och tår för dig imorgon!!! Du KAN!!!
november 16th, 2009 at 5:22 e m
Ojoj, känner igen även detta, man stressar upp sig för små saker, planera allt in in minsta detalj och det måste även följas, så är man rastlös hela hela tiden och får mer ångest, stressar upp sig för allt och det känns hela tiden som man glömt att göra massor av saker men man vet fan inte vad det är man inte har gjort, kan inte vara still en sekund för det finns alltid nått man kan göra.. Känner du igen? Det är hemskt! Sen när kvällen kommer så undrar man i bland varför man har stressat hela dagen lång, till vilken nytta? Det är precis som att man straffar sig själv hela tiden. Dagarna går ut på att stressa, ha ångest, inte äta/äta, motionera och oroa sig ungefär så är det alltid..
För det mesta är det underbart att vara ute men jag kan oxå känna så innan man kommer ut bara för man vet inte om man ens orkar och ta sig runt hel hel runda liksom. Men när det kommer till dig så behöver du verkligen inte gå ut och gå!! Du är inte i minsta behov av det, så du behöver inte ha ångest om du inte skulle göra det.. Jag lovar dig!
Skönt att det är bra kontakt person i dag, eftersom du ska i väg i morgon. Du kanske han prata lite med henne om det? Kanske vore bra?
Förstår att du är rädd och nervös, men du ska gå dit! Ta det för vad det är och se detta som en ny start en ny chans. Jag vet att du fixar det! Tiden går så snabbt så man hinner inte med, Jag tror du mår extra illa och har huvudvärk i dag just för att du är så spänd iför i morgon, det brukar spela in väldigt mycket försök att hålla ut!!! Försök att inte stressa upp dig, jag vet att det nästan är omöjligt men du måste ändå gå dit så är det..
Önskar dig så mkt lycka till i morgon och håller tummarna för dig!!!
Massor av kramar!!
november 18th, 2009 at 5:53 e m
Okej, nu har du inte skrivit på två dagar. Jag blir orolig. Har du blivit inlagd?
november 18th, 2009 at 7:04 e m
Är oxå orolig men förhoppningsivs så vet behandlarna på anoreximottagningen vad som är säkrast för ditt liv just nu, o kanske dt var att lägga in dig.
Väntar på uppdatering….
november 18th, 2009 at 8:08 e m
Hoppas du mår ok gumman och att du är inlagd så att du får hjälp att komma ur helvetet, du är värd så mycket bättre fina du!!
*kramar om*
november 19th, 2009 at 8:24 f m
Hoppas allt är som det ska, jag blir orolig för dig. Du är en underbar människa som förtjänar det bästa. Hoppas verkligen du får all hjälp du behöver!