Dagens siffror 36,8 kg
Det är en helt underbar dag i dag. SOL och klarblå himmel. Jag har varit ute en timme och fotat det blev jättefina bilder:) Insåg dock att jag inte skulle hinna gå den vanliga rundan eftersom det tar dubbelt så lång tid att gå när man har kameran med sig och jag skulle hem till frukost så det blev en mycket kortare runda… men det får vara så i dag. Jag klarar inte att gå en gång till på förmiddagen. Nu ska jag sitta vid datorn en timme hede jag tänkt. Sen blir det hets… eller kanske måste handla först…
I går provade jag igenom min garderob (det tog en stund;)) jag kan nästan inte ha någonting längre. Om allt det är för stort måste jag ju vara mindre nu än jag var i somras när jag kunde ha de kläderna, eller hur?!?! VARFÖR kan jag då inte SE det? Och kan andra se det??? Undrar alltid vad andra ser när de tittar på mig. Jag tror inte att de ser en tjock person men jag tror att de ser en ”normal” tjej. Det är inte så många som kommenterar mitt utseende och då vet jag inte. Försöker fråga personalen ibland men jag känner mig bara dum. Vad tror jag att de ska säga? Ingen kommer ju säga att jag är tjock även om det skulle vara så! Jag undrade väldigt mycket när jag träffade släkten i söndags vad de såg när de tittade på mig. Jag vill så gärna veta men vågar inte fråga.
Personalen som var ute och gick med mig i går kväll frågade om jag märker hur anorektisk jag har blivit… Jag vet inte. Vad menade hon? Fysiskt eller psykiskt??? Jag pratar nog mer anorektiskt nu, för det är det enda som finns i mina tankar men jag har ju egentligen alltid varit så här anorektisk men när jag väger som jag brukar känner jag mig dum om jag tar upp anorexi-tankarna för jag är ju tjock och då kan jag ju inte vara anorektisk. Nu vet jag att jag har en ganska låg vikt och de oroar sig och då kommer det fram oftare… Fast jag vet inte, jag kanske är mer anorektisk nu. Hjärnan blir ju påverkad av svält så förmodligen är den mer påverkad nu än när jag väger runt 40?
I dag har jag ingenting planerat och det är skönt. Förut hatade jag ”tom-tid” för timmarna blev så långa. Nu vill jag bara ha tomma timmar för att jag ska hinna hetsa allt och helst hinna med det jag behöver göra på datorn. Dessutom behöver jag inte duscha och fixa iordning mig. Jag hatar att duscha, att tvåla in kroppen och känna tjocka lår… uah vad hemskt det är!
Det är tre veckor kvar tills jag ska till anorexicentret. Det är en evighet och det är ingen tid alls. Det går fort och jag vet inte vad jag vill. Jag både vill dit och inte vill dit. Personalen frågar hela tiden om jag kommer klara det så länge som tre veckor. Varför skulle jag inte klara det??? Jag har ju klarat det hittills och jag har inte blivit sjukare på flera veckor. Jag går ner väldigt sakta i vikt den här gången. Det är ovanligt för att vara jag, jag brukar rasa några kilon i veckan. Men det är tack vare att det har gått så sakta som ingen har reagerat förrän nu. Det är tack vare det som jag fortfarande får vara hemma trots låg vikt. Så det är bra. Och när det går sakta hinner jag med själv också, får inte lika mycket ångest och inte lika mycket kroppsliga symptom. Det är bra… eller?
oktober 28th, 2009 at 10:29 e m
Vad kul att du har varit ute och fotat lite
Du verkar vara bra på det, och tycka att det är roligt. vad tar du för slags bilder? naturbilder och så lr? Jag har aldrig haft det intresset och är inte vidare bra på det heller faktiskt men tycker det är kul att kolla på fina bilder 
Speciellt om den som tagit bilderna har lite öga för det..
Det är klart att dina kläder från i sommras är för stora, du har ju gått ner en hel del sedan dess! Du är sjukt smal och mager det vet du om.. Sen är det säkert mkt möjligt att du beter dig mer anorektiskt som du själv sa, alltså jag menar hur du menade.. Man brukar ju som sagt bli mer anorektisk ju mer man svälter..
Låter inte bra att du vill ha sk tom tid för att du ska kunna hetsa :/ Du måste verkligen sluta upp med det nu! Det lär du ju få göra så fort du börjat på anorexicentrum ändå, är det då inte lika bra att försöka minska det?? Det gör dig inget gott alls jag lovar dig.. Men jag vet att det är tufft!!
Hur hade du tänkt dig behandlingen på anorexicentrer? Jag menar vad kommer du våga offra? Kommer du att gå med på deras bestämmelser lr kommer du inte följa det? Det är väl lite av din ”sista” chans nu lr? Kommer du försöka allt du kan och gå med på deras behandling?
Fast jobbigt kommer det nog bli, men du vet ju hur det funkar i grunden, du har ju varit med om det innan plus att det nu kanske kommer vara mer på dina bestämmelser oxå, så är det ialf för mig nu.
Är du nervös?
Jag vet att du kommer fixa det
Kram!!