Dagens siffror; 36,7 kg

I går skrev jag ett mail till min fd psykolog på anorexicentret. Jag kommer förmodligen ångra det men jag har haft en helt överjävlig helg och jag orkade inte kämpa längre. I dag är det något bättre… Jag pratade med min kontaktperson och sa att jag skrivit mailet, men inte skickat det. Hon sa att jag skulle skicka det och att hon ska försöka se till att jag kan få bättre hjälp, men att första steget ändå måste vara att kontakta anorexicentret. Nu är det gjort.

Min kontaktperson sa också att det inte är helt omöjligt att få komma till ett bra behandlingshem och att hon ska hjälpa mig att kämpa för det men att det förmodligen kommer ta ganska lång tid och just nu finns inte den tiden, jag kommer behöva hjälp innan dess och då kanske anorexicentret kan vara ett alternativ under tiden bara för att jag ska slippa bli inlagd på psykavdelningen. Det argumentet köpte jag. Det är många tankar som rör sig i huvudet nu. Vad vill jag egentligen? Kommer jag kunna gå med på deras krav, för jag antar att krav kommer att ställas på vad jag ska äta och förmodligen på viktuppgång. Skrämmande! Jag är också rädd att de ska säga att ”Nej, vi kan inte hjälpa dig.” Jag vill att de ska svara typ nu, samtidigt som jag hoppas att det dröjer innan jag får komma dit. Min vikt går ju åt det håll jag vill. Ska jag då frivilligt vända vikten uppåt? Jag klarar precis av att äta det som står på min matlista. Ska jag då frivilligt börja äta mycket mer? Det här är inte lätt, det är omöjliga beslut att fatta för någon som inte ens kan bestämma sig för vilka strumpor hon ska ta på sig på morgonen:)

Jag visade fotot på mig (det som ligger här på bloggen) för min kontaktperson. Hon sa att om läkaren såg det kortet skulle han nog tänka om och lägga in mig innan jag går ner det sista kilot. Bra då att läkaren INTE ser det kortet! Jag själv ser bara tjocka armar och magen som hänger över byxkanten.

Den här dagen är helt tom som vanligt. Längtar tills i morgon när jag ska jobba. Jobbet är kul men jag vet inte hur länge till min kropp kommer orka. Jag blir hela tiden tröttare och får mer värk. I dag har jag iaf kunnat sova länge, gick inte upp förrän halv åtta! Promenaden var inte särskilt skön, det är verkligen höst ute nu. Regn och blåst och löv som virvlar i luften. Det är fint ute men regnet gillar jag inte.

Jag har egentligen inte så många anorexi-symptom. Jag har lite lanugohår på ryggen och kinderna men inte mycket. Jag fryser inte mer än vanligt. Jag klarar av att sitta stilla ganska långa stunder. Jag äter maten utan att få jättemycket ångest. Mina blodprover visar att värdena är helt ok. Mitt hjärta och min puls är ok. Blodtrycket är lite lågt men inte så det är farligt. Jag är helt enkelt en ovanligt frisk och tjock anorektiker…

Just det, någon frågade vilken hjälp jag fått tidigare på anorexicentret. Jag har gått i samtal hos psykolog. Jag har gått lite i dagverksamheten men jag har aldrig fått gå fullt ut utan kanske bara en dag i veckan och det räcker inte! De har ingen dygnet-runt-vård i mitt landsting utan det är dagvården och den håller på mellan 8-14 må-fred. Alldeles för mycket tid hemma själv för att jag ska klara det. Jag har även träffat en sjukgymnast för kroppskännedom och en dietist. Det har varit ganska bra men jag är ju fortfarande lika sjuk så jag vet inte om det har hjälpt i längden… Nu vet jag inte vad de kan hjälpa mig med OM de kan hjälpa mig överhuvudtaget.