Det är mörkt! Jag har tänt alla smålampor jag har i köket, det är riktigt mysigt:) Promenaden i eftermiddags var en plåga. Min kropp protesterade hur mycket som helst. Nu värker den och jag är så stel! Förmodligen för att jag sitter ihopkrupen hela dagarna. Sträcker aldrig ut ordentligt. 

Vi pratade vid lunchen om behandling. P frågade om jag ifall jag skulle få möjlighet att komma till något bra ställe skulle tacka ja. JA, det skulle jag. Det här är inte värt det. Men i så fall måste det vara någonstans där de verkligen vet vad de gör och där det är heldygnsvård. Jag vet inte om personalen i mitt boende kan komma runt rutinerna på något sätt och få en remiss skriven. Jag vet inte ens om de kommer försöka. Men OM det skulle gå så vill jag. Förut ville jag inte men det här är inte att leva. Om det sen inebär att jag måste upp till normalvikt. Vilket jag alltid varit livrädd för. Så tror jag att det är enda sättet att bli helt fri. Det fungerar inte att leva som något mellanting det håller inte i längden. Det är för lätt att gå ner igen. Jag fattar inte att jag skriver det här… Ska gå och hetsa och glömma kroppen ett tag. Skönt att vara ledig i morgon också så jag inte behöver gå upp vid fem för att hinna morgonpromenaden.

 Ibland önskar jag att jag inte skulle behöva ut och gå men så när de tankarna kommer blir jag livrädd och straffar mig genom att gå extra fort för att bränna extra mycket. Det är märkligt att jag inte märker någon skillnad på vikten om jag går en extra timme på förmiddagen eller inte…

Dagens siffror; 37,5 kg

Har räknat på genomsnittet för mitt kaloriintag nästa vecka. Det ligger på 325 kcal/dag. Helt ok:)

I går och i dag har det varit bättre. Jag har hetsat mycket men jag har mått ganska bra och inte varit lika irriterad på personalen. Det var skönt att slippa dem vid vilan så jag ska avsäga mig den i dag också. Det är ju bara den jag kan påverka för matstöden måste jag ta emot och promenaden vill jag gå. Planeringen vi skulle göra i dag som jag redan gjort kommer att göra p sur misstänker jag och jag tänker åka och handla själv, det kommer hon inte heller att gilla men det här är mitt liv. Det var nästan ingenting jag behövde handla heller så det blir bara till närmaste affär, jag behöver inte åka till Maxi. Så blir det dagens hetsmat samtidigt, annars måste jag åka två gånger och det känner jag inte för! Det är underbart väder i dag igen. Det är tur att jag går mina promenader så jag kommer ut två gånger om dagen. Har svårt att njuta bara allt fokus ligger på promenaden och hur kroppen känns. I dag är kroppen trött och värker mer än vanligt. Men det är bara att bita ihop:) Snart frukost. Gillar inte hon som kommer på morgonen. Det är dumt eftersom det är min andra kontaktperson, jag har två men räknar bara en för det är bara den andra jag pratar med. Hon som kommer i dag är så jobbig för hon är så osäker och är rädd att göra fel och så säger hon hela tiden att hon inte vet om hon kan lita på vad jag säger och tjatar om ökning och blablabla. Hon skulle helst se mig inspärrad på psyk så därför håller jag mig helst undan från henne!

Dagens vikt; 37,7 kg. Samma som i går men det gör mig ingenting. I dag orkar jag inte bry mig om vikten.

Natten har varit riktigt hemsk. Jag vet inte om det var ångest eller bara ledsnad. Om jag kan känna sånt? Jag är så trött på allt och i natt kunde jag känna det som en outhärdlig smärta. Jag har de kunnat göra vad som helst för att bli av med den. Fast jag förmådde till en börja inte ens röra mig. Låg i sängen och försökte låta bli att skrika så det hördes utanför lägenheten. Det finns personal här dygnet runt och ibland vill jag bara prata, berätta precis allt bönfalla dem att göra något att hjälpa mig. Men jag vågar inte. Jag är för rädd att det bara skulle leda till att jag blir inlåst på psyk. Jag hade behövt någon att ösa ur mig den värsta ångesten över men det finns ingen. Jag tänkte gå upp och skriva ett mail till min gamla psykolog på ätstörningsenheten men jag klarade inte att röra mig. Jag funderade över vem jag kunde ringa men jag har ingen. Jag tänkte på BRIS men jag är vuxen nu, det finns ingenstans att hämta stöd och vara anonym och vänner har jag inte som jag kan prata med på riktigt. Det enda alternativet var psykmottagningen och aldrig i livet att jag skulle ringa dit! De kanske kan prata en stund men det skulle sluta med inläggning och jag tänker inte bli inlagd där! De hjälper mig inte. De kan ingenting om ätstörningar och när jag är där får jag ändå kämpa själv. Vilket innebär att jag äter – och kräks efter varje måltid. När jag får gå ut, efter någon dag, köper jag godis och tar med mig in på avdelningen sen sitter jag inne på toaletten och hetsäter och kräks. Och till alla säger jag att jag mår mycket bättre nu, jag vill åka hem. Och så får jag det. Inte ett dugg friskare än när jag kom in. Möjligtvis att jag väger något kilo mer för att jag inte har lyckats kräkas allt jag ätit. Men inte alltid ibland väger jag precis samma. Ibland något mindre. Men vem bryr sig. Jag är ingen riktig anorektiker för dem, jag har först och främst personlighetsstörning och självdestruktivt beteende. Obotbar.

Till slut när det värsta hade lagt sig bröt jag mina egna regler och gick upp och hetsåt en timme. Sen kunde jag somna. I morse vaknade jag inte förrän halv åtta men mådde mycket bättre. Tacksam över att jag inte gjort något dumt som att be om hjälp. Gick ut och gick morgonrundan som var helt ok för en gångs skull. Förmiddagen har ägnats åt hetsätning. Det är strålande sol ute och jag tillbringar dagen på toaletten. Äta, spy, äta, spy. Härligt liv jag lever. Jag lyckades avsäga mig stöd vid vila i dag. Jag kan vila själv. Vilket jag inte kommer att göra men det innebär att jag får en halvtimme extra att hetsäta. Jag mår bra då. Det är en sak till som inte är normalt med mig och min ätstörning. Jag gillar att hetsäta. Om jag kan kräkas riktigt så mår jag inte ens dåligt efteråt. Jag ångrar mig inte. Enda gången det ger mig ångest är om jag inte lyckas få upp allt eller när jag cyklar hem från affären med fylld ryggsäck och tom plånbok. Men den ångesten botar jag så fort jag kommer hem genom att hetsäta igen.

När jag träffade min kompis i går och sa att jag är trött på det här och att det inte finns någon hjälp att få sa hon att handläggaren på omsorgsförvaltningen kanske kan hjälpa till så det skrivs en specialistremiss. OM det skulle gå,, sSkulle jag våga? Första problemet är att ta kontakt med handläggaren och berätta allt. Orkar jag det? Vågar jag det? Det innebär att lämna ut sig helt och fullt. Och skulle det ens vara någon mening med det? Orkar jag gå igenom en behandling? Och är det inte så att de som säger att jag inte är behandlingsbar har rätt? Vilken rätt skulle jag ha att ta en plats på en ätstörningsklinik? Slutsats: det är meningslöst.

I morgon ska det egentligen skrivas matsedel för veckan. Det är redan klart. Jag satt med miniräknaren och gjorde det själv så blir det vad jag vill utan att jag måste ta hänsyn till deras åsikter. Jag har uteslutit tonfisk, laxfilé, matvete, äg och morotsbiff. Det är för mycket kalorier. Det enda som passerar mitt godkännande är potatis, keso, rödbeta, ½ quornfilé, quornbulle, falafel. Och så grönsaker. Ganska tjatigt men det är inte det viktiga att det blir variation, det viktiga är att det innehåller så lite kalorier som möjligt.

I går vågade jag inte ens skriva vad vågen visade, men samma i dag; 37,7 kg. Det gör mig förbannad och uppgiven. Vad är det för mening med allt??? Jag har hetsat mycket i dag. Och promenerat mycket. Och städat mycket. Allt för att slippa tänka och känna. Vill inte se kroppen. Vill inte veta hur fet den är nu. Orkar inte ens bry mig i dag om att kämpa. Jag ska fika med hon som var/är? min bästa kompis. Vi har inte setts på evigheter och jag har inte orkat ta något initiativ. Jag mår dåligt av att se när hon mår dåligt och jag misstänker att jag drar ner henne också. Men nu ska vi fika = kaffe. Här hemma hos mig. Vi bor grannar och det är inte särskilt bra för vår relation. Hon har varit inlagd på psyk hela sommaren men nu har hon varit hemma några veckor och trots att vi bor i samma hus har jag inte ens sett henne! Det blir skönt att träffas och prata igen. Det brukar bli bra när vi ses det är däremellan när vi bara ser varandra och inte orkar prata som det blir katastrof. Jag har för mycket personalstöd nu. Jag börjar bli helt slutkörd av att vara trevlig och småprata hela dagarna med olika människor!  Jag vill bara vara ifred men det får jag inte. Och nu kommer de igen:(

Jag är SÅ trött! Jobbet gick bra. Ont i kroppen, mest axlarna, samma rörelser hela tiden. Promenaden dit och hem var kall! Fryser i dag trots att jag är fetto. Nu har jag precis hetsat i 1,5 timme och det gör mig också slut. Avbröt det eftersom personalen skulle komma och fixa middag. Sedan ska vi gå en timme. Fattar inte hur jag ska orka men det kommer jag att göra, det gör jag alltid hur trött jag än är! I dag skulle jag gärna ligga i sängen hela dagen men för att jag skulle klara det skulle det krävas tvång och det innebär sjukhus och det vill jag inte så jag fortsätter i mina invanda mönster hur slut jag än är och hur trött på det här jag än är. För det är jag. Jag vill inte ha mitt liv längre. Jag velar om det är värt det, kampen och ångesten och plågan och värken och lögnerna och depressionen och allt annat bara för att försöka bli smal. Något jag vet att jag aldrig kommer att uppnå. Jag mår bra när jag gått ner i vikt men hur länge håller det i sig? 5 minuter? en timme? Sedan är det likadant igen. Min kontaktperson frågade mig i morse hur mycket jag väger men jag vägrade svara, särskilt i dag när jag väger hur mycket som helst. Och hon skulle inte förstå att det är alldeles för mycket! Saknar någon som kan förstå. Saknar proffesionell hjälp. Det finns inte att få för mig där jag befinner mig nu. Mina alternativ är att kämpa själv eller bli inlagd på vuxenpsyk med noll hjälp. Här hemma har jag iaf personalen som matstöd och de bryter mina hetsätningar när de kommer. Jag vill svälta samtidigt som jag inget hellre vill än vara värd att få äta sånt jag tycker om. På fikapausen på jobbet bjuder företaget på frallor med massa olika pålägg och jag skulle vilja delta. Kunna äta som de andra. Men det får jag inte. Inte för att jag inte är hungrig, för det är jag, men för att jag inte är värd det. Jag tänker att när jag kommer hem ska jag köpa hetsmat och då ska jag äta allt förbjudet. Men då är det inte ens gott längre. Då är det ett tvång att tugga, svälja och spy. Jag vill ha hjälp men de gånger någon har försökt hjälpa mig har det inte lett någonstans. Jag blir bättre ett tag, går upp några kilo börjar bli glad igen men sen tar det stopp. Det blir för svårt att gå upp. Jag äter men vikten står still. Eller så klarar jag inte av viktuppgången utan skriver ut mig och börjar genast svälta för att gå ner det jag gått upp. Det är så jävla svårt!!!

Ibland får jag höra att ”du behöver ju inte gå upp till normalvikt, du kan ju gå upp till 45-46 kg och må bra”. Vaddå? Är just jag tjock om jag går upp till normalvikt? Gäller inte samma regler för mig som för alla andra? Det bekräftar det jag hela tiden varit övertygad om. Jag är inte som de andra, jag är tjock fast att jag är underviktig. Jag är en äcklig fet hora! Nu ska horan äta middag…

Hemsk morgon!!! Jag har gått upp nästan ett kilo på EN dag! En hel veckas kämpande är förstört! Morgonpromenaden blev i snabbt tempo och så hann jag med sit ups när jag kom hem, måste tillbaka ner så fort som möjligt! Skönt att det är jobb i dag igen så jag slipper tänka så mycket. Jag är trött och mår illa jag hoppas det går över snart. Jag måste sluta hetsäta det är det som förstör alltihop. Det går inte hålla på så här jag är så trött på mitt liv!

Det har inte varit någon bra dag i dag. Jag har ätit för mycket,förutom matlistan har jag ätit plommon! Jag kräktes efteråt men ändå. Dessutom har jag hetsat massor och haft svårt att kräkas flera gånger. Jag kommer bli stor som ett hus om jag fortsätter så här! Har varit lat också, det har bara blivit två timmars promenerande. I morgon blir det bättre då är det jobb igen vilket betyder tre timmars promenad och ingen hets på förmiddagen – bra! Min kontaktperson jobbade i dag hon var inte glad att jag ändrat gröten. Hon sa att en del i överenskommelsen är att jag ökar maten lite varje vecka och om jag inte gör det måste hon ringa min medicinläkare och fråga om det finns någon minimigräns för matintag och hur länge han tycker det är ok att jag ligger på så lågt näringsintag. Hon argumenterar alltid med bilkörningen och att jag inte kan koncentrera mig på någonting längre. Jag säger att jag inte ska köra bil och att jag hellre låter bli bilen än ökar maten. Men så fyller min syster år och jag ska dit nästa vecka och då måste jag köra 7 mil dit och 7 mil hem för pappa och jag ska byta bil. Han har haft min för besiktning och service och jag fick låna hans under tiden men nu ska vi byta tillbaka, annars kunde jag ha tagit bussen. Hoppas verkligen att hon inte ringer läkaren! De vet inte vad jag väger som tur är! Nu ska jag vara social en halvtimme, och jag hatar det!

Jag har ägnat förmiddagen åt att handla, hetsa och titta på Dokumentärer. Först ”Ylva och draken” den var ganska bra. Sedan har jag kollat dr phil avsnitt på youtube. Hittade ett om en tjej som hetsäter tom mer än jag och väger bara 60 pounds (27 kg). Man kan alltså hetsa som jag och ändå gå ner i vikt. Den här tjejen kräktes ungefär 15o ggr om dagen!

 http://www.youtube.com/watch?v=7PLDBITfHYA&feature=related

Nu lagar personal mat åt mig, det känns inte bra! Ska äta en rödbeta, ½dl minikeso och grönsaker till lunch.

36,9 kg

Jag är trött! Och jag vet inte vad jag ska göra på fm. Jag skulle kunna ta kameran med mig och gå ut och fota, då kan jag gå långpromenad utan att det räknas;) Men jag har precis gått en timme och jag är ganska slut så jag vet inte. Har lånat en DVD med en dokumentär om en anorektiker men jag vet inte om jag kan koncentrera mig på den. Behöver köpa mjölk men då vet jag hur det blir; jag köper massa hetsmat och sen när jag kommer hem kan jag inte stå emot, så det borde jag vänta med till i eftermiddag. Snart är det frukost, det är bra personal hela dagen i dag – skönt! Jag har en bok som jag fylle i varje dag om hur mycket ångest jag har och om jag sovit bra, ätit bra, hur mycket jag motionerar osv motionen ljuger jag alltid om och de tycker att det är jättebra att jag inte går så mycket längre:) I dag vet jag inte hur jag ska säga att jag har sovit, jag tycker jag har varit mycket vaken och jag hade svårt att somna men egentligen tror jag att det är mest nu på morgonen jag sovit oroligt och att jag sovit bra resten av natten men jag vet inte, jag är supertrött…

Jag har nått ett anorektiskt mål som jag alltid ser som ett mått på att jag inte kan vara tjock(?). Jag når runt min överarm med fingrarna. Sånt gör mig glad. Vägningen är hur jobbig som helst och jag vill bara slippa men jag måste. I dag hade jag inte gått ner någonting men inte upp heller.

Fixat spotify det är hur bra som helst ju, hittar massa ny musik!

Jag är helt slut! Praktiken var jätterolig. Jag pratade med folk utan problem och det var inga svåra saker jag fick göra. Ganska enformigt egentligen men det passar mig just nu. Jag drack kaffe på fikapausen och det kändes ok. Jag har ju ändrat tillbaka till bara ½ port gröt och jag står hela tiden på ”jobbet” så jag klarar det. Dessutom är det bara två gånger i veckan än så länge. I dag monterade jag stora textilstycken på ramar av metall och satte på krokar och plastade in. Mycket samma sak för det var 70 st som skulle göras. Nästa gång blir det något helt annat jag får göra så även om det var mycket samma i dag kommer det bli variation. Kommer också få lära mig lite maskiner som printar reklam på olika material från metall och tyg till glas… ska inte prata med om detta nu kan tänka mig att det inte är så intressant att läsa men är uppfylld av det just nu:)

Lunch hemma gick bra. Jag var inte mer hungrig än vanligt. Promenad till och från praktiken tar sammanlagt en timme så det kommer bli tre timmars promenad de dagar jg är där. Plus som sagt att jag står hela tiden. Blev ordentliget trött i benen och ryggen men det kändes bara bra. Sen i eftermiddag har jag hetsat otroligt mycket. Mer än vanligt och det är inte bra egentligen men det har varit lätt att kräkas och det är det som är viktigt. Mår inte så dåligt över det. Kommer ha ångest i morgon inför vägningen men det har jag ju varje dag oavsett hur mycket jag har hetsat. Och det är bättre att ha hetsat mycket och haft lätt att kräkas än att ha hetsat lite men att det känns som att deet finns massor kvar i magen även efter att jag spytt!

Varje morgon är en plåga. Ligger kvar i sängen bara för att slippa ta itu med det som måste göras 1, vägning 2, promenad. I dag var det skönt att gå men det vet jag aldrig innan. Vissa dagar är det hemskt. Eftermiddagspromenaden är mycket bättre särskilt nu när jag får sällskap. Det var inte så jobbigt med personalen igår jag kunde hålla samtalen på ett ytligt plan och ansträngde mig verkligen för att inte bli irriterad. Hon gick också ”min” runda utan att säga något, det oroade mig mycket innan men ibland (ganska ofta) oroar man sig i onödan!

I morgon är det lugnt, dvs tomt på schemat. Nu är jag ganska laddad så jag skulle kunna jobba i morgon också men jag vet hur lätt jag har för att överanstränga mig tills det tar stopp och så tar det evigheter att återhämta sig innan man orkar ens ta sig ur sängen. Ska inte göra det misstaget igen… i alla fall inte just nu:) Jag tar allt försiktigt nu. Vill inte bli för trött, för deprimerad, för uppgiven, för nöjd. Det leder kanske till att jag slutar kämpa och låter dem lägga in mig eller slutar träna och gå ner i vikt. Det vore som att kasta bort allt jag kämpat för så länge och det vill jag verkligen inte!

Kvällen blir soft. Ska sitta vid datorn eller kanske läsa någon anorexibok. De jag läste när jag blev sjuk som jag då tyckte var bra tycker jag nu att de inte stämmer alls och att de drar felaktiga slutsatser. Vet inte vad det säger om mig. Att jag gått från mönstergill anorektiker till undantag förmodligen:)