Kommentarer till behandling

Av: morgondis

morgondis — Mon, 21 Sep 2009 17:51:54 +0000

Du kan inte berätta just nu. En dag kommer du att kunna det. En dag kommer du inte orka ljuga längre. Hoppas bara att den dagen är snart! Jag förstår verkligen hur det är! Tro mig. Om du har varit i Varberg, kan du inte ta kontakt med dem igen? Om de hjälpt dig en gång borde det ligga i deras intresse att se till att du blir helt bra. Kanske du kan skriva ett mail, det är lättare än att ringa. Jag är livrädd för att hamna i landet mellan. Att vara normalviktig men fortfarande ha kvar alla anorektiska tankar, det skulle vara värre än att ha det som det är nu. Någonstans måste man bestämma sig för att gå hela vägen och inte ge upp hur skrämmande det än är. Och ärlighet är nog nödvändigt i den processen. De VET ju, de har förmodligen hört det mesta om de är proffisionella. Eller hur?! Kämpa på och börja iaf fundera på hur du skulle kunna få hjälp att komma ur det här. Det är första steget. Ingen är värd det här helvetet! Kram!

Av: Sara

Sara — Mon, 21 Sep 2009 14:14:52 +0000

Det här trodde jag aldrig att jag skulle få höra. Jag blir så glad att du faktiskt kan tänka dig att gå någon behandling för att kämpa dig ut ur sjukdomen. Vet du vilket framsteg det är? Jag önskar verkligen att personalen tar det här på allvar och tar vara på det här ögonblicket.
Vill tipsa om Capio Anorexicenter i Varberg. Det är det absolut bästa stället jag någonsin varit på och i princip alla jag träffat som varit där tycker det samma.
Instämmer angående det här med att man liksom måste bli frisk hela vägen. Det kommer inte funka att ha 10kg undervikt, bara kräkas ibland, räkna varenda kalori eller springa milen varje dag och tro att man är frisk. Det ÄR inte ett friskt beteende. Jag är i ett mellanting. Fy fan säger jag. Jag ligger 10kg under bmi 19, kräks och hetsäter, men INGEN vet att jag gör det idag. Jag ljuger hela tiden. Ibland kommer jag på mig själv när jag gjort helt sjuka grejer som när jag tömmer mina plastbyttor med spya för att sedan tvättas och ställas tillbaka i min garderob, när jag kastar in min kasse med hetsätningsföda i våran häck i trädgården för att pappa är hemma, slänger spypåsar och hets-skräp i soppcontainerna, eller kastar i mig en stor köpepizza medan jag går hem. Jag blir så ledsen på mig själv och jag lider något så jävla fruktansvärt. Ingen kan hjälpa mig, för ingen vet och jag kan inte berätta det här!
Lycka till vännen!

Av: morgondis

morgondis — Mon, 21 Sep 2009 12:47:28 +0000

Det är nog bra för dig att träffa någon och prata. Det hjälper alla runt omkring dig också eftersom ansvaret då inte bara ligger på dem. Så behöver du inte ha så dåligt samvete för det! Jag har gått i behandling flera gånger utan kravet att gå upp i vikt men jag tror inte man kan bli frisk så länge man ligger på för låg undervikt. Man kan inte tänka och man kommer bara att gå tillbaka till anorexin så fort behandlingen uppör. Man kan kanske börja där men så småningom är nog viktuppgång det enda sättet att bli helt fri från tankarna. Det skrämmer mig oerhört mycket att behöva gå upp i vikt men jag försöker tänka att det får gå ett steg i taget. Har man bara stöd av någon som är verkligt insatt undertiden och som vet hur de ska stötta så kanske det kan gå. Men en sak i taget och jag tror ju inte ens att jag har möjlighet att få behandling. Jag är också så trött på allt och vill ingenting längre. Jag orkar inte kämpa mer nu. Jag hetsäter flera timmar varje dag och då mår jag ok. Jobbet är kul men jag är egentligen för trött och det sliter på kroppen att stå hela tiden. Men jag vill inte vara utan det. Jag orkar inte träffa folk längre och jag orkar inte hitta på saker när jag har en ledig dag, vilket jag har ganska ofta nu eftersom jag inte planerar något med någon. De dagarna går till att hetsa. That´s my life. Hur är ditt liv? Fungerar det i skolan? Jag har sett att du inte bloggat på länge och förstår att det går i perioder. Just nu är jag ganska beroende av bloggen för att komma ifrån hetsätningarna en stund så blir det datorn. Fortsätt kämpa och tacka ja till samtal! Kram!

Av: Sara

Sara — Mon, 21 Sep 2009 11:13:18 +0000

Jag har börjat komma i samma läge som dig känner jag, jag vill inte gå behandling, men jag ser hur jag skadar alla runt mig. Jag kan tänka mig att gå behandling men jag vill inte gå upp i vikt, inte en chans! Men en från en anorexienhet ska ringa mig nu i början på veckan och jag känner att jag måste ta det. Fast ifs rör det sig om att prata och så där.. Åh jag vet inte vad jag ska göra längre. Har ingen ork lr lust till nåt. Vill bara försvinna. Känner i gen mig så i dina inlägg, hemskt att det finns fler som tänker och mår på samma sätt som en själv Hur går det för dig nu? (Har inte kommenterat har inte skrivit mkt i min blogg heller på senaste tiden.. Förlåt!)
Kramar!!

Av: morgondis

morgondis — Mon, 21 Sep 2009 10:20:45 +0000

Tack! Jag hoppas också…

Av: Alexandra

Alexandra — Mon, 21 Sep 2009 09:43:44 +0000

Hej! Jag hittade din blogg av em slump och har följt den ett tag. Ville bara säga att jag verkligen hoppas att det kommer lösa sig för dig, det är du värd!!