Jag är SÅ trött! Jobbet gick bra. Ont i kroppen, mest axlarna, samma rörelser hela tiden. Promenaden dit och hem var kall! Fryser i dag trots att jag är fetto. Nu har jag precis hetsat i 1,5 timme och det gör mig också slut. Avbröt det eftersom personalen skulle komma och fixa middag. Sedan ska vi gå en timme. Fattar inte hur jag ska orka men det kommer jag att göra, det gör jag alltid hur trött jag än är! I dag skulle jag gärna ligga i sängen hela dagen men för att jag skulle klara det skulle det krävas tvång och det innebär sjukhus och det vill jag inte så jag fortsätter i mina invanda mönster hur slut jag än är och hur trött på det här jag än är. För det är jag. Jag vill inte ha mitt liv längre. Jag velar om det är värt det, kampen och ångesten och plågan och värken och lögnerna och depressionen och allt annat bara för att försöka bli smal. Något jag vet att jag aldrig kommer att uppnå. Jag mår bra när jag gått ner i vikt men hur länge håller det i sig? 5 minuter? en timme? Sedan är det likadant igen. Min kontaktperson frågade mig i morse hur mycket jag väger men jag vägrade svara, särskilt i dag när jag väger hur mycket som helst. Och hon skulle inte förstå att det är alldeles för mycket! Saknar någon som kan förstå. Saknar proffesionell hjälp. Det finns inte att få för mig där jag befinner mig nu. Mina alternativ är att kämpa själv eller bli inlagd på vuxenpsyk med noll hjälp. Här hemma har jag iaf personalen som matstöd och de bryter mina hetsätningar när de kommer. Jag vill svälta samtidigt som jag inget hellre vill än vara värd att få äta sånt jag tycker om. På fikapausen på jobbet bjuder företaget på frallor med massa olika pålägg och jag skulle vilja delta. Kunna äta som de andra. Men det får jag inte. Inte för att jag inte är hungrig, för det är jag, men för att jag inte är värd det. Jag tänker att när jag kommer hem ska jag köpa hetsmat och då ska jag äta allt förbjudet. Men då är det inte ens gott längre. Då är det ett tvång att tugga, svälja och spy. Jag vill ha hjälp men de gånger någon har försökt hjälpa mig har det inte lett någonstans. Jag blir bättre ett tag, går upp några kilo börjar bli glad igen men sen tar det stopp. Det blir för svårt att gå upp. Jag äter men vikten står still. Eller så klarar jag inte av viktuppgången utan skriver ut mig och börjar genast svälta för att gå ner det jag gått upp. Det är så jävla svårt!!!

Ibland får jag höra att ”du behöver ju inte gå upp till normalvikt, du kan ju gå upp till 45-46 kg och må bra”. Vaddå? Är just jag tjock om jag går upp till normalvikt? Gäller inte samma regler för mig som för alla andra? Det bekräftar det jag hela tiden varit övertygad om. Jag är inte som de andra, jag är tjock fast att jag är underviktig. Jag är en äcklig fet hora! Nu ska horan äta middag…