37,1 kg
Sol i dag. Och det har varit mycket lättare att gå. Jag gick till bibioteket på fm. Valde sjukhusbiblioteket eftersom de har mer bra facklitteratur om ätstörningar och för att det är längre att gå. Det kommer bli 3,5 timmars promenerande i dag vilket känns bra. Jag har varit lat ett tag och bara gått två långpromenader och en kort sväng på förmiddagen.
I går bestämde min kp att jag måste öka frukosten till 3/4 port gröt men i dag ville jag inte och bad att de skulle ändra tillbaka det och den personalen som var här på morgonen gjorde det utan att ifrågasätta det alls! Skönt! Det går inte neråt särskilt fort, 1 hg sen i går, men det är neråt iaf och jag tänker 1 hg / dag blir ändå 7 hg i veckan… Maten den här veckan är ungefär lika många kcal/dag som förra veckan ca 400.
Jag tänkte på det jag skrev om i går att det står i faktaböcker att kroppen tar upp 40% av energin även om man kräks. Och att det inte stämmer för mig. Kan jag då lita på annat som skrivs i dessa böcker? Jag blir osäker och orolig. Nu vet jag ganska bra vad som gäller för mig och hur jag kan gå ner i vikt utan att läsa men ändå.
Jag ska äta snart. Och sen promenad med personal. Jag gillar verkligen inte hon som kommer och tidigare har hon vägrat att gå ”min” runda. Nu har de beslutat på personalmötet att det är den rundan som gäller och att de ska följa med om jag inte gått mer än en runda tidigare (det är bara promenader som gäller inte om jag har ett mål som biblioteket). Vet inte om jag ändå ska gå själv. Hon kommer säkert inte gå särskilt fort och jag irriterar mig på allt hon säger. Men det är mer motiverande att inte gå själv. Åh, vet inte hur jag ska göra. Kanske testar att gå med henne iaf så vet jag om det fungerar till nästa gång. Det blir ju lika långt även om det tar längre tid…
I morgon börjar jag arbetsträna. Jag är så omotiverad man kan bli. Jag kommer förmodligen att tvinga mig själv att genomföra det men jag tvivlar på att jag har tillräckligt med energi för att tycka det är roligt. Jag är också orolig för att träffa massa nya människor. Jag tror alltid att jag är så osocial och inte har något att säga men alla säger att det är fel och att jag är mycket social. Det är bara det att det är här hemma där jag känner mig trygg och där alla vet ungefär vad jag tycker är jobbigt som det inte är svårt, det är en helt annan sak ute i samhället bland ”normala” människor som inte är personal! Jag är också rädd att jag är för dum i huvudet just nu för att förstå vad jag ska göra, det är en del maskiner man ska lära sig tror jag. Och jag är orolig för att det kommer vara fikapaus någon gång under de timmar jag kommer vara där. Jag kan ju dricka bara kaffe men de har en kaffeautomat och jag kan inte dricka svart kaffe men om jag väljer cappuccino eller latte innehåller det 50 kcal/kopp och det känns inte ok. Det finns heller ingenting i min matlista som jag kan dra ner på så att det blir 50 kcal mindre för att kompensera. Jag kan fuska med gröten på morgonen som är i en djup skål, de ser inte om den är tom när jag tar den och diskar den men den andra maten är på stor flat tallrik och det finns inget sätt att fuska när de sitter mitt emot och det är de som lagar maten. Jag får väl börja laga maten själv då går det ju att ta mindre mått än det ska vara. Om de går med på att jag lagar maten själv…
Långt inlägg igen men det är skönt att skriva och jag får chans att själv tänka igenom ett och annat.
september 14th, 2009 at 6:13 e m
Förstår att du tvivlar på vad som står i böcker och sånt jag är likadan, jag tror att i grunden är det nog som det står men sen är det ju så klart skillnad från person till person ändå. Alla är ju inte likadana. Så är det ju faktiskt. Så man får nog läsa lite och ha lite egen uppfattning själv liksom. Men fattar vad du menar! Jag är precis likadan som sagt..
Vad bra att du ska börja arbeta i morgon. Klart du är orolig och kanske tom en aning rädd, det är ju så när det är nytt. Men jag tycker verkligen du ska ge det en chans, det blev ju bra på dagiset till slut
Synd bara att du skulle sluta. Du är precis som mig, du tror att du inte är social lr att någon vill umgås/prata med dig och du tror att du inte kan klara saker och ting. Känner igen det där så väl! Men antagligen har det med vårat usla självfötroende. Lr vad tror du? Jag önskar dig ialf verkligen lycka till! Jag tror det kommer funka om inte annat 
Kramar!
september 14th, 2009 at 7:47 e m
Mjo att slippa matångest & panikattacker e väl ganska så skönt men e grymt rädd att ja blir smällfet under denna perioden & sen vaknar upp i min ‘gamla’ kropp på +50kg. men när killen säger att han inte gillar att ja bantar så blir ja bara ännu mer osäker ifall han ens gillar mej =/ you I’m fucked….