På stan i går träffade jag en tjej som jobbade här tidigare. hon slutade för ungefär 1,5 år sedan och jag har inte sett henne sen dess. Hon har fått en dotter som är fyra månader och vi pratade mest om bebisen MEN det jag ville komma till var hur mycket fel det blir när man pratar med andra. Hon sa att jag ser jättepigg ut och att det var så roligt att se att jag mår så bra. Jag tolkar naturligtvis det som att jag har blivit tjock. Fast jag VET att jag väger mindre nu än när hon jobbade här. Hon sa också att jag ser helt annorlunda ut, jag föreslog att det beror på att jag har mycket längre hår nu men hon sa att jag ser annorlunda ut i ansiktet. Och jag blir förvånad att hon inte ser att det är viktnedgång som syns. På mig syns det alltid ganska tydligt i ansiktet när jag går ner i vikt, jag blir mer insjunken och blir ful. Det ser faktiskt även jag. Även om jag inte kan se på kroppen att jag går ner för det gör jag inte jag tycker jag ser ut ungefär som tidigare (möjligtvis tjockare lår) men jag kan se i ansiktiet att jag ser annorlunda ut. Men ser inte andra det? OCh som den här tjten som ser det men ändå inte förstår att det inte är positivt. Eller tycker de att det är positivt att jag går ner i vikt? De kanske bara säger att jag är smal men i själva verket tycker de att jag behöver gå ner??? Det gör mig förvirrad!

En annan tanke, jag läste en läkare som skrev att man inte kan ha menstruation om kroppen inte består till minst 22% av fett. Jag har inte mens nu men jag har det när jag väger runt 40 kg dvs har ett BMI på 14,5, betyder det att jag då har 22 % fett på kroppen? Hur får jag bort det??? Har länge tänkt köpa en ny våg, en sån som mäter fettprocent och vätskeprocent men jag har låtit bli hittills för att de är för dyra men jag börjar tycka att det vore värt pengarna. Måste bara sluta hetsa så har jag råd!

Mycket som snurrar i huvudet nu och jag har panikångest i dag och snart ska jag äta lunch med fadern på stan. See you!