I dag har jag roat mig med att räkna. Min matlista blir i genomsnitt på 450 kcal/dag lite beroende på vad jag äer till lunch och middag men aldrig över 500. Det är bättre än jag trodde. Stod med hushållsvågen och miniräknaren i högsta hugg och har kontrollvägt och mätt allt. Nu känner jag mig säker. Men skulle vilja klara av att sluta med hetsandet jag får säkert i mig lite mer via det som jag inte klarar att kräkas upp och så minskar ju förbränningen en del av det också.

Vikten i dag var 37,8 kg bara ett hg ner men iaf inte upp. Har gått 2,5 timmar i dag i går blev det bara 2 timmar på hela dagen för jag var jättetrött och det ösregnade. Ska försöka motivera mig (tvinga mig) till en timmes promenad till efter middagen i kväll.

Har för lite att göra för att klara att sluta hetsa. Väntar på att få samtal om arbetsträning, han borde ringa den här veckan. Men jag är inte jättemotiverad att börja arbetsträna heller, vill ingenting just nu. Pappa ringde, han kommer i helgen. Det innebär lunch på stan troligtvis på söndag. Oroar mig redan men försöker tänka att en lunch gör bara att förbränningen ökar och jag kommer inte att gå upp i vikt. Jag kommer ju inte äta pizza precis utan någon sallad eller fisk med kokt potatis… Det kommer gå bra.

Så ringde de från psyk för uppföljning och jag sa att allt går jättebra hemma och att jag mår superbra och att det inte finns några problem alls. Annars kunde hon erbjuda planerad inläggning på måndag på min vanliga avdelning, men om jag klarar det hemma är det ju bra. LOVAR att jag klarar det hemma, Det är SÅÅÅ bra nu!

Jag tror på ett sätt att inläggningen var bra för nu visar jag ingenting som inte är bra. Skulle aldrig ens säga att jag är trött. Ljuger om allt jag kan när det gäller mat och motion och jag kommer inte behöva öka matlistan för även de på boendet har tapat förtroendet för läkaren så de kommer inte ta kontakt med henne i första taget igen. Om det inte blir katastrof och jag går ner alldeles för mycket. Men om jag går ner något kilo till kommer de inte att märka de tycker att jag är för smal redan och det gör inte så stor skillnad. De ser mig ju varje dag så går det succesivt reagear de inte och om någon frågar kommer jag säga att jag väger 39 kg. Det är ”lagom” lite. De ”förstår” att det är för lite men det är mer än när jag blev utskriven från psyk så det är ingen idé att ringa dit ”än”.

Läser ”Jätten i spegeln” nu och blir triggad. Men det kommer även en del tankar om att det kanske går att bli frisk??? Men slår bort det igen, jag vill ju inte bli frisk… eftersom det är samma sak som att jag i så fall måste upp i vikt. Ledsen att tänka att mitt liv är så här. Att det kanske alltid kommer att vara så här. Att jag inte kommer bli frisk. Det står att anorexi är lättare att bli frisk ifrån än bulimi men att hälften av alla anorektiker blir bulimiker. Jag borde väl räknas till bulimiker nu med hetsen, allt annat är jag anorektisk i. Sen finns det anorexi med hetsätning så det kanske är det facket jag hör till… 25 % av alla bulimiker kommer aldrig att bli friska. 25 % är många! Jag hör förmodligen till de 25 %

Nu ska jag vara social och titta på när de lagar min mat. ½ quornfilé, 1 potatis, broccoli och morot